Styrsö Sockens Hembygdsförening

Briggen Rasks förlisning 1896

Den 17 januari 1896 seglade norska briggen ”Rask” i frisk akterlig kuling från Ålborg mot hemmahamnen Haugesund i Sydvästnorge. Då man hade akterlig vind borde skeppet gått på rak kurs, men p g a stark ström hade man kommit för nära svenska kusten i mörkret och samma kväll seglade man på och förliste på skäret ”Tormund”

Grynnorna vid Tormund ligger 2,5 sjömil utanför Vrångös hamn

”Rask” seglar upp på Tormundskären
Fartyget slår runt vid förlisningen, vänder sig upp och ner och blir liggande vid skäret i den friska vinden. Dock lyckas samtliga sex i besättningen rädda sig upp på kölen där de klamrar sig fast i blåsten och kylan. Olyckan uppmärksammas emellertid inte av någon i den svarta vinternatten.

Dagen efter råder dis och dimma, vilket ytterligare försvårar de nödställdas chans till upptäckt. Vrakdelar flyter dock iland på Vrångö, varför man förstår att en sjöolycka inträffat och flertalet av Vrångös lotsar ger sig ut med den större kronolotsbåten och den mindre lotsbåten som används vid lotspassningen på Tistlarna för att söka efter överlevande. Vid tillfället råder styv västlig bris och tjocka/dimma.

Elva vrångölotsar deltar i sökandet; lotsförmannen Andreas Olsson, mästerlotsarna Anders Julin, Carl Strandberg, Erik Bohlin och fd, mästerlotsen Jonas Andersson. Extralotsarna Jonas Eriksson, Carl Wallin, Olof Karlsten och Alfred Dahlgren samt lotslärlingarna Albin Wijk och Olof Strandberg. Vid skymningen lättar tjockan och man observerar vraket med de nödställda från båda lotskuttrarna.

Dramatik till sjöss liknande händelsen vid Tormund

Räddningen
När man så omsider närmade sig haveristen kunde inte lotsbåtarna komma intill briggen, eftersom den nerfallna riggen hindrade varje närmande. Den större lotskuttern seglade då tillbaka till Vrångö för att hämta en mer lätthanterlig roddbåt, medan den mindre lotskuttern bevakande låg kvar nära haveristen. Lotsarna tvangs vid några tillfällen hindra de skeppsbrutna besättningsmännen från att själva försöka ta sig ut till den väntande lotsbåten – något som sannolikt skulle lett till döden i det kalla vattnet.

När den mindre roddbåten slutligen anlände lyckades Jonas Eriksson, Carl Wallin, Olof Karlsten, Alfred Dahlgren och lotslärlingen Albin Wijk efter stor möda komma intill haveristen och bärga alla sex i besättningen ut till de väntande större lotsbåtarna. De genomfrusna besättningsmännen fördes till Vrångö där de fick stanna ett par dagar innan de seglades in till Göteborg för vidare färd till Norge.

Bragden belönades
Lotsarnas insats gick inte obemärkt förbi. Räddningen uppmärksammades i Lotsstyrelsens årsberättelse för år 1896 och där framgår också att lotsarna erhöll en belöning för att de trots mörker, blåst och dimma lyckats rädda hela besättningen. De tilldelades en belöning uppgående till 320 kronor tillsammans. Till skillnad mot många andra skeppsbrott slutade alltså detta lyckligt med räddningen av alla ombordvarande.

Historien slutar dock inte här
60 år senare, på hösten 1956, kommer ett brev från Haugesund ställt till den pensionerade mästerlotsen Oscar Julin.

Riksradion hade nämligen tidigare under hösten gjort ett reportage från Vrångö och då intervjuat Oscar som berättade om livet på ön och om de dramatiska händelser som utspelat sig i äldre tider. Han hade då bl a berättat om ett skeppsbrott där hans far Anders medverkat till att bärga besättningen på briggen ”Rask” . Radioprogrammet sändes även i norska radion, varför en av de överlevande, yngste man ombord, Carl Amundsen från Haugesund hade hört reportaget. Och han sände brevet för att uttrycka sin tacksamhet över bärgningen till Vrångös befolkning.

Brevväxlingen mellan Carl Amundsen och Oscar Julin uppmärksammades av Riksradion och ytterligare ett radioprogram gjordes som spelades in i Oscar Julins hem och sändes ut i Riksradion på julafton 1956.

Handelsbriggar liknande ”Rask” på kryss i hårt väder

Copyright © Roger Julin

Källor:
• Brevväxling mellan Carl Amundsen och Oscar Julin 1956
• Lotsstyrelsens årsberättelse anno 1896
• Radioprogram julafton 1956 ”Lots i 8:e led – Aftonvisit hos mästerlotsen Oscar Julin”

Observera att materialet har ställts till Hembygdsföreningens förfogande av Roger Julin och får inte återanvändas utan tillstånd. Vid förfrågan om artikeln, vänligen kontakta webbmaster enligt kontaktsidan.

Fakta om Vrångöskärgården och briggen Rask

Yttre skären i Vrångöskärgården har varit föremål för otaliga skeppsbrott genom århundradenas lopp. Speciellt området kring Tistlarna var forna sjöfarares skräck och det första dokumenterade fallet återfinns redan på 1490-talet. En lotsplats inrättades på Tistlarna år 1805 och det ankom på Vrångölotsarna att ombesörja lotspassningen där. Först 100 år senare, 1905, anlades fyren på Tistlarna som avsevärt förbättrade sjösäkerheten. Dåtidens sjöfarare hade inte några avancerade tekniska hjälpmedel till hjälp för navigering varför strandningar och skeppsbrott längs Sveriges kuster var vanligt förekommande. För åren 1893, 1894 och 1895 inträffade 205, 211 och 208 sjöolyckor.För år 1896 var antalet lägre, 186 stycken, vilket förklaras av skärpta bestämmelser rörande lotsplikten. Av de noterade sjöolyckorna 1896 var 109 av svensk och 26 av norsk nationalitet och resterande 51 av utländsk nationalitet. (Förf. anm: Notera att Norge vid denna tid var i union med Sverige och norska fartyg därför ej räknades som utländska).

Briggen Rask
Byggår: 1870
Nationalitet: Norsk fd. brittisk
Typ: Brigg
Material: Trä
Byggd på: Jersey, Kanalöarna
Varv: Deslandes
Tonnage: 203 brt
Ägare: A Lothe (1886-1896)
Hemmahamn: Haugesund, Norge
Förlist: Tormund 17 januari 1896. Strandad och sjunken.

RJ