Styrsö Sockens Hembygdsförening

Briggen Johannas förlisning 1899

Den 13 oktober 1899 var det full storm i Södra Skärgården. Vrångölotsarna hade inte kunnat ta sig ut till Tistlarnas station, utan stannade kvar på ön för att möta upp eventuella fartyg i lä av Vrångö, vilket var normalt vid hårt väder.

Efter sådant hårt väder var det brukligt att man i skärgården letade efter ilanddrivet vrakgods, eller ”vrakade” som det kallades. Den 15-årige lotslärlingen Olof Julin var tidigt uppe morgonen den 14 oktober i detta syfte och tog sig ut mot ”Röddholmen” och ”Kungsnabbe” (se karta nedan). Han såg därvid ut mot Tistlarna och uppmärksammade masterna på ett segelfartyg. Olof böjde sig ner för att plocka upp en bräda som flutit iland men nästa gång han tittade ut över havet var masterna borta. Han förstod då att det hårda ovädret hade medfört en sjöolycka och han sprang så fort han kunde tillbaka till samhället och berättade vad han sett. Allmän misstro uppstod men på den lots som hade ansvar, Alfred Dahlgren, gjorde orden intryck och lotsarna Alfred Dahlgren, Olle Strandberg och Jonas Grandin embarkerade lotsbåten ”Elias” och seglade trots det hårda vädret ut mot Tistlarna.

Detalj över sjökort från 1804 över Vrångö och de närmaste öarna

De fick angöra Tistlarna via den västra inseglingen då den östra vid den tiden var för grund att komma in i. Det gällde att stryka storseglet och sedan focken i precis rätt ögonblick så att man kunde falla av och inte segla rakt upp i grynnorna vid Tistlarnas västsida. Linorna låg alltid färdiga på bryggan inne i Tistle-hamnen så att de kunde nås med båtshakarna eftersom det var svårt att lova upp mot bryggan. Se aktuellt sjökort!

Alfred Dahlgren hoppade iland på lotsholmen medan de andra två förtöjde båten. Det var svårt att ta sig från lotsholmen ut till fyrholmen, då vattnet var så högt mellan öarna till följd av den kraftiga stormen. På den tiden fanns ingen brygga mellan de båda öarna utan vattnet stod upp till armarna medan Dahlgren och de andra vadade över. Dahlgren, som var först på plats vid haveristen som hade strandat på sydvästsidan på yttre holmen nedanför den plats där fyren står, såg att däckslasten hade gått överbord av den överbrytande sjön.

Briggen ”Johanna” hade gått från Sundsvall med last av plank destinerad till den skotska hamnstaden Fraserburgh när man drivit för nära Tistlarna i den hårda stormen. Vrångölotsarna lyckades på de hala klipporna ta sig fram till haveristen och få tag på en kraftig tross från fartyget som de slog fast runt en stor sten och spände därefter linan. Dahlgren gick sedan längs trossen fram till fartyget och tog med sig besättningsmännen en och en då de var så stelfrusna att de inte själva kunde gå längs linan. På detta sätt bärgades alla utom kaptenen som fortfarande saknades. Efter att alla kommit över upptäcktes dock att kocken glömt sina skor ombord, varför Dahlgren och kocken trots det besvärliga läget återigen tog sig tillbaka till skeppet för att hämta dem.

En brigg med gaffelsegel och snedsegel på kryssmasten (den aktre)

Det var sedan mycket besvärligt att få besättningen över till lotsholmen och den väntande lotsbåten, då vattnet stigit ytterligare, men detta fick till följd att man kunde länsa ut med ”Elias” i den östra rännan. Vattnet var så högt när man seglade in i Vrångö hamn att man fick vada över ”Kilebrögga” i knähögt vatten.

Dagen efter började Vrångöfiskarna att bärga fartyget och man återfann då kaptenen ihjälklämd under lasten. Han fördes till Vrångö och lades i en sjöbod. Det berättas att den reslige kaptenen inte fick plats utan hans sjöstövlar stack ut genom boden.

De tre lotsarna Alfred Dahlgren, Olle Strandberg och Jonas Grandin fick för sin insats vid bärgningen 40 riksdaler vardera samt även av danske kungen 50 riksdaler vardera. Alfred Dahlgren belönades även med en silvermedalj för berömliga gärningar. Bilder på de inblandade följer nedan.

Text & bild, copyright © Roger Julin

Källor:
• Muntlig berättelse Gerda Julin 2/1 1971
• Muntlig berättelse Oskar Dahlgren 7/2 1971
• Lotsverkets årsberättelse 1899
• www.branteviksmuseum.com
• Utpost mot Kattegatt, Carl Bager

Observera att materialet har ställts till Hembygdsföreningens förfogande av Roger Julin och får inte återanvändas utan tillstånd. Vid förfrågan om artikeln, vänligen kontakta webbmaster enligt kontaktsidan.

Fakta om Tistlarnas skärgård och briggen Johanna

Yttre skären i Vrångöskärgården och då speciellt Tistlarna har varit föremål för otaliga skeppsbrott genom århundradenas lopp. År 1805 anordnades en lotsplats på ön, men fyren uppfördes först 1905 och i och med detta minskade antalet strandningar. Det var Vrångö lotsstation som ansvarade för lotspassningen på Tistlarna och lotsarna brukade segla ut till ön strax före gryningen och återvända till Vrångö vid mörkrets inbrott. Dåtidens sjöfarare hade inte några avancerade tekniska hjälpmedel till hjälp för navigering och strandningar och skeppsbrott längs Sveriges kuster var vanligt förekommande. Under 1899 inträffade 228 sjöolyckor och av dessa inträffade 50 stycken i storm eller storm i förening med tjocka samt sjöolyckor enbart relaterade till tjocka uppgick till 43 stycken.

Briggen Johanna (1866-1899)
258 netto registerton
Längd: 32,7 m
Bredd: 7,8 m
Djup: 4,1 m
Signal HVLK
Reg nr 822
Byggd: Wolgast, Tyskland (W Lühke) för rederi på samma ort (F Heumann)
1889 inköpt till Brantevik, Mårten Löfqvist
1898 såld till Oskarshamn, Skeppsmäklare Carl Anker Dam för 6.500 kr.
1899 strandade på Tistlarna och blev vrak på resa Sundsvall-Fraserburgh med last av plank.

RJ

 

Klickbart sjökort med namn på vissa orter i Vrångöskärgården

Olof Julin som upptäckte Johanna 1899 fotograferad några år senare i Hamburg

Lotsarna Alfred Dahlgren (t v) och Olle Wallin i Vrångö hamn i början av 1900-talet

Jonas Grandin och Anders Julin, 1890-tal


Lotsen Olle Strandberg