Att samla sin samtid

Att samla sin samtid – Skrinet från Tullingsås och Knäckebrödskrinet Max

Jag har blivit förärad två hedersamma uppdrag. Det ena är att arbeta åt Jämtlands läns museum med placering på Ströms hembygdsgård med att tillgängliggöra Ströms Hembygdsförenings samlingar. Det andra är att skriva på hembygd.se om mitt arbete.

På så sätt hoppas jag kunna få många kloka råd från hembygdsvänner runt om i Sverige. Jag tror också att många frågor som vi funderar på i Ströms Hembygdsförening är gemensamma för många, många hembygdsföreningar i hela landet.

12 Accesstjänster för jämtländskt kulturarv
Jämtlands läns museum blev rikligt belönat med ett tiotal tjänster när Kulturrådet fördelade medel i Accessprojektet. Tre tjänster har placerats ute i länet, varav jag på Ströms Hembygdsgård.

Dessutom har Heimbygda, hembygdsförbund för Jämtlands län, fått två tjänster. Helena Blix och Veronica Trygg arbetar med att stötta så många som möjligt av länets hembygdsföreningar.

Samlat var det här
Min uppgift är att under ett års tid tillgängliggöra Ströms Hembygdsförenings samlingar. Efter att ha hjälpt till med sommarens utställningar och marknadsföring har jag nu påbörjat registreringen av de föremål som ännu är oregistrerade.

Vi använder oss av registreringsprogrammet Sofie, som jag upplever som mycket ändamålsenligt. Hittills har Ströms Hembygdsförening registrerat och fotograferat 11 152 föremål. Det är mycket allmogeföremål från socknen – vackra, funktionella, målade, vävda, snidade, virkade, tvinnade, sydda, flätade, täljda…

Dessutom har man en samling bestående av 73 båtmotorer, Strömsunds första brandbil från 1934, skidlegenden Lars Theodor Jonssons OS-medaljer, rätt mycket äldre kläder, tekniska prylar och annat spännande.

1900-talet rymmer spännande historia…
De föremål som kommit in de senaste åren och som jag nu börjat registrera har en helt annan karaktär. De är moderna och masstillverkade. De berättar om det sena 1900-talet, industrisamhället, global handel och mycket annat – men mycket lite om personerna som brukade dem, och ännu mindre om Strömsund.

När jag mäter och beskriver moderna porslinsfigurer och skohorn på Sofieblanketterna funderar jag över hembygdsföreningarnas roll. Det har talats mycket de senaste åren om att hembygdsföreningarna

hänga med och börja samla 1900-talets föremål innan de försvinner.

…men vem ska bevara den?
Är det hembygdsföreningarnas ansvar att se till att det massproducerade och vitt spridda materiella kulturarvet bevaras för eftervärlden? Eller kan vi överlämna det till våra statliga och nationella museer, eller kanske länsmuseerna?

Är inte hembygdsrörelsens roll att samla det lokala? Betyder det i så fall att ett föremål made in Taiwan är mindre intressant än ett lokalproducerat? Ett föremål från Taiwan i Strömsund berättar om byns sammanhang i världen och hur människor konsumerade här på 1980-talet.

Risken är överhängande att hembygdsgårdarnas magasin sprängs. Då blir ju allt intressant att spara! Och det är det ju, på sätt och vis… Kanske kan man samla också det moderna, men inte precis allt, utan en viss kategori modernt? Hur ska vi veta vad som är representativt för vår tid och intressant att berätta för framtiden?

Det är antagligen svårare att säga något intressant om den som använt, eller om tillverkningen av, ett massproducerat föremål från andra sidan jorden än om ett handgjort som det bara finns ett enda av. Men för båda typerna av föremål gäller att det är svårt att utifrån bara föremålet säga något intressant om man inte redan känner till historien bakom.

Betydelsefulla skrin från olika tider
I Ströms Hembygdsförenings samlingar finns två skrin. De har mycket gemensamt. De är blåmålade, fyrkantiga och man kan förvara bröd i dem. Det ena är ett av de äldsta i samlingarna och har ett lågt inventarienummer, 340. Det skänktes av landstingsmannen Olof Olofsson i Tullingsås som levde 1837-1908.

Det är gjort av trä och målat, sannolikt med linoljefärger, i blått, rött, svart och gult. På insidan av locket finns en kvinna i brun klänning målad, hållande en blombukett. Vi vet inte vem som tillverkat skrinet eller vem som målat det och vi har inga historier knutna till det. Sådant frågade man inte efter vid tiden för etableringen av Ströms Hembygdsförenings samlingar.

Det andra skrinet har jag precis gett numret 11 178. Det är av plåt, blålackerat och har tillhört byns järnhandlare Gustav Lundholm (1915-2003). Skrinet jämte mycket annat från 1900-talets andra hälft skänktes till föreningen efter hans död.

Det är inte massproducerat i Taiwan, men väl i en svensk Nils Johanfabrik under namnet Knäckebrödskrinet Max. Är det säkert att föremål 340 berättar mer om Olof Olofssons liv i Tullingsås än Knäckebrödskrinet Max berättar om Gustav Lundholm och hans tid? Det ska jag fundera vidare på.

Camilla Olofsson 2008