Efter tio fantastiska veckor är det vemodigt att lämna Klarahuset och Stockholms läns hembygdsförbund. Min praktik, som har varit en del av mitt masterprogram i etnologi på Stockholms universitet, har inte bara varit spännande och roligt – utan också lärorikt och utvecklande. Genom mitt projekt Kulturarvet lever i hembygden har jag fått möjlighet att få en insyn i det viktiga arbete som ni bedriver ute i hembygdsföreningarna.

Mitt projekt har resulterat i en artikelserie där fem olika hembygdsföreningar visar upp hur de arbetar med att levandegöra kulturarv i sina respektive föreningar. Nyfiken och imponerad har jag lyssnat till berättelser om tvätt, trädgårdsodling, strömmingsfiske, mjölmalning och kafferep. Varje hembygdsförening har med sin drivkraft och kreativitet visat hur man kan förmedla äldre tiders kunskaper, traditioner och berättelser. Jag har fått en stor förståelse för hur viktigt det ideella engagemanget är för kulturarvets framtid – men också hur det är något föränderligt och levande. Genom mitt projekt har jag sett hur hembygden inte bara är en fysisk plats, utan också ett narrativt och emotionellt landskap där kulturarvet används och förvaltas som en reaktion på modernitet, hållbarhet eller andra samhällsrelevanta frågor. Men också som ett sätt att knyta an och förankra mänskliga relationer i tid och rum – i miljöer och gemenskaper som sträcker sig bortom nuet.
Jag är särskilt tacksam för det varma bemötandet och den kunskap som delats med mig under praktikens gång. Det har varit en lärorik och inspirerande tid som jag kommer att bära med mig framöver, både i vidare studier och yrkesliv. Stort tack och hoppas vi ses igen!
Elin
Här kan du läsa artikelserien