Strandnorums by hade sin storhetstid från ca 1750 till 1870-talet.

Strandnorum var en gång kärnan i det, som nu är Stenungsunds
kommun. Så länge den här delen av landskapet varit bebott, så länge
har Strandnorum varit by. Fynd, som hittades här och som enligt
experter härrör sig från järnåldern, vittnar om detta.

Att Strandnorum redan från början varit själva centrat i Norum
tyder också det faktum, att man bara sade ”Norum” när man menade
Strandnorum, men preciserade då man menade Kyrkenorum eller
Högenorum. Att här tidigt rått en livlig aktivitet står också klart.

Den stora sillperioden gav strandnorumsborna ytterligare arbets-
och förtjänstmöjligheter. Sedan början av 1780-talet och ända fram
till 1809 fanns här trankokeri.

Omkring 1880-talet övertar Stenungsunds gamla samhälle rollen
som centralort. Det berodde till stor del på att tilläggsplatsen för
ångbåtarna flyttades från Kåkenäs till Stenungsund.

När storskiftet verkställdes år 1789 av Strandnorums by fördelades ägorna först mellan Bergegården och Nedergårdarna varefter enskilda lotter lades ut för de senare. Byggnaderna i byn låg vid landsvägen till ån och berördes ej. Gästgivaren i byn, Andreas Larsson fick mark på båda sidorna om vägen.

Vid laga skiftet av Nedergården med Sörgård och Äggestorp år 1832
rev Olaus Andersson sina byggnader och flyttade dem till Kullen.
Vid detta skifte beslutades att ytterligare fyra delägare skulle flytta.
När detta verkställdes 1838 var gamla Strandnorums by ”sprängd”.