Rydstrandgården - det levande muséet


Det levande museet

Efter tillstånd från journalisten Terje Fredh och Bohusläningens fotoavd återges här ett reportage i Bohusläningen från 22 aug 1995

"Hans hem blev ett levande museum

Resterna av ett kastell på en bergsrygg, hällristningar i ett skogsområde, grusvägen har granitsten med vägavstånd inhugget och vid järnvägen finns en av de få kvarvarande vattenpumparna för ånglok.

Platsen är Brodalen där den gamla grusade Lysekilsvägen går förbi ett hus från 1870.   Mannen som bodde i huset fram till 1990 var Sven Rydstrand, författare och hembygdsforskare.  Nu har hans hus öppnats för allmänheten och blivit ett levande museum.

Sedan en tid tillbaka ägs huset av Stångenäs hembygdsförening. En gång i tiden beboddes det av folkskolläraren Petter Rydstrand och hans maka som kom till Bro som barnmorska i mitten av 1850. De kom från Växsjö med häst och vagn till Bohuslän, en resa där rövare anföll skjutsen. Sonsonen blev Sven Rydstrand som kom att öppna nya blad i Stångenäs härads historia. Han flyttade in i farfaderns hus och när han dog 1990 gick huset till Allmäna arvsfonden. Genom en framställan från hembygdsföreningen kunde huset föras över till föreningen. Tack vare styrelsens arbete har huset iordningställts till ett levande museum.

Det har varit ett spännande arbete att gå igenom alla de föremål och handlingar som fanns i huset, säger Bertil Carlsson, ordförande i föreningen.  Brev och korrespondens som Rydstrand haft med arkiv och andra historiker finns i lådor och skrin. Alla ska bevaras, säger Bertil Carlsson.

   

Handskrivna manuskript
Bland annat fann man i svarta och gula anteckningsböcker, orginalmanuskripten till Sven Rydstrands dussintalet böcker. Alla handskrivna med bläckpenna. Däribland fanns ett aldrig tidigare publicerat manus om folkskollärares vedermödor. Boken refuserades 1944 av mäktiga Norstedts förlag som ville ha mera romanstil och mindre dokumentär. Då drog Sven till bromsarna och vägrade ändra en enda rad i sitt manus. Under hösten räknar vi med att ge ut boken berättar Gunnar Andersson, kassör i föreningen.  Sven, som föddes 1910, arbetade både med lite jordbruk och stenhuggning. Tidigt fascinerades han av händelser de gamla berättade. Om häxor och häxprocesser, om torpar- och drängliv, om rättegångar med mycket hårda domslut, om strider och präster.

Var strömlös
Sven gjorde otaliga bussresor till landsarkivet i Göteborg och han köpte stora mängder mikrofilm för att kunna skriva av gamla protokoll. Problemet var att Svens stuga i Bro aldrig haft elström. Hans farfar kom i konflikt med elbolaget och Sven var lika envis som sin far och farfar. Därför kunde han endast betrakta mikrofilmerna när det var solljus, berättar Bertil Calsson. I handen höll han en förstoringslupp. På det sättet tolkade han protokoll skrivna på gammelsvenska med inslag av tyska, norska och danska. Resultatet blev ett dussintal böcker där ”Vargatider på Stångenäset” och ”Med hugg och slag”, idag är lokala klassiska verk. Hans forskargärning belönades av olika instanser och 1974 fick han av kungen Vasamedaljen i silver.

Kunnig urmakare
Det är svårt för en liten författare att leva på sitt skrivande men Sven drygade ut de små arvodena med att laga klockor. Han tog emot sina kunder i arbetsrummet och sedan beställde Sven reservdelar från ett företag i Tidaholm. När sedan företaget begärde att Sven skulle köpa större partier reservdelar upphörde klocklagningen. Vi hittar reservdelar till klockor lite varstans i huset, berättar Bertil Carlsson.

Rariteter i bokhyllan
Rydstrand hade en imponerande boksamling med rariteter som Bohusläns historia av Berg, Pontus Wikners Brev i orginal, Svennéus ”Vårt fosterland före 1809” och Uddevallaprästen Axel Hellmans skrifter. Att boksamlingen, under små ekonomiska omständigheter kunde växa beror på att Sven bytte sina böcker mot andra författares böcker. Systern som arbetade hos fina familjer i Göteborg tog med sig veckotidningar från 30- och 40-talet. Allt är idag som i nyskick. Bertil Carlsson som var brevbärare visste att Rydstrand hade en omfattande korrespondens. Bland annat finns flera brev från Bo Setterlind.

Många kontakter
Sven Rydstrand var en sluten man och ortens folk minns honom när han knallade till bussen i svart basker och med en tjock läderväska. Han var fåordig men genom sitt historiska kunnande knöt han många kontakter. Länsantikvarien Åke Fredsjö besökte honom tidigt och snabbt blev Sven ombud för landsantikvarieämbetet. Knuth Hansson, välkänd Lysekilshistoriker, var många timmar i Rydstrands hem liksom folklivsforskaren Ebbe Schön.

Med start i sommar har allt i huset katalogiserats efter anvisningar från Bohusläns museum.   Vi i styrelsen har städat och dammat, säger Bertil och Gunnar. Ingenting har kastats och huset är ett fint exempel på hur man bodde på 1870-talet. Säkert bodde folkskolläraren och hans maka barnmorskan bra på den tiden. Enligt dåtidens sociala klasskala låg de bara några pinnhål under prästen. Vi har inte några speciella öppettider utan vi öppnar när folk hör av sig, förklarar Bertil och Gunnar. Föreningen har dragit in ström och i höst blir det studiecirklar

En historisk klenod har bärgats av Stångenäs hembygdsförening."

Numera har föreningen öppet Rydstrandsgården för visning under tisdagar i juli till augusti, men vi visar också gärna andra tider. Kontakta i så fall någon i styrelsen . Hjärtligt välkommen att besöka oss i sommar!

Editerad av: Solveig Blomstrand (2019-03-23 08:03:03)