Äleby eller Elleby (Aelby) som det hette på 1300-talet är en av de större gårdarna på Ytterselö med anor från 1300-talet. I Hanna Källströms bok Det medeltida Sverige kan man läsa att 1356 och 1358 är Bengt i Äleby faste (vittne) vid jordtransaktioner. År 1365 sålde Magnus och Elef i Börsta, Kungs-Husby socken i Uppland, 0:0:0:9 i ’yttre’ Äleby och jord i Övre Valla till Kristiern domare på Selaön. År 1447 bytte Cecilia i Äleby, på sina och sina barns vägnar, till sig 0:0:11:2 i Äleby av Mats i Fjällsta mot jord i Hornby och Krågesta samt i Äleby i Överselö socken och Brunna i Botkyrka socken.

Under årens lopp har Äleby haft många ägare. År 1567 ägdes gården av Beata Arvidsdotter Trolle och 1684 av släkten Kagg. Marta Kagg (1629 - 1693) var gift med Erik Slatte (1626 - 1673) som också innehade Algö på Överselö. Äleby har också innehafts av Åkesson Soop och då legat under Mälsåker.

På 1740-talet bodde Löjtnanten Carl Wijnbladh (1705 – 1768) med hustru Sophia Lovisa Ferber på Äleby. Wijnbladh, som senare blev kapten vid fortifikationen, producerade en lång rad mönsterritningar för herrgårdar och uppgjorde generalplaner för gårdarnas närmaste omgivningar. Därmed fick han ett väsentligt inflytande över det sena 1700-talets herrgårdsbyggande i mellersta Sverige. Wijnbladh stod även som arkitekt bakom byggnaden som idag inrymmer Mora stenar och även Stjärnhovs säteri och Edsbergs slott m fl. Wijnbladhs verksamhet vann stort erkännande även från det offentligas sida, och han hade stor betydelse, direkt och indirekt, för privatbyggnadskonsten på den svenska landsbygden och de mindre städerna. Han framlade resultaten av sin praktiska erfarenhet och sina teoretiska studier av internationell arkitektur.

Från 1751 innehades Äleby av släkten von Palmcrona. Politikern Karl Gustaf Boberg född 1714 adlades 1751 med namnet von Palmcrona till Äleby. Karl Gustaf dog i Äleby 1771. Han var gift med Anna Catharina Vikman f 1712 död i Äleby 1769. Dottern Maria Catharina gifte sig med Gustaf Adolf Lilliestråle född på Låsta 1716 och död i Äleby 1773. Maria Catharina gifte om sig med patron Carl Lindgren f 1752. Familjen flyttade till Kungsberg på Fogdö 1786 men kom tillbaka 1796 och flyttade sedan vidare till Sollentuna 1810.

Även Sonen Carl Ingemund Lilliestråle (1764 - 1819) nu gift med Eleonora Winberg (1764 – 1808) kom tillbaks från Kungsberg 1796 och stannade på Äleby till 1798 då de flyttade till Stockholm. Efter Eleonoras död 1808 gifte Carl Ingemund om sig 1809 med Ulrika Vilhelmina Sifversparre (1781 – 1827)

Johan Holming född 1725 som var en pålitlig befallningsman från ca 1750 dog på Äleby den 12 september 1798.

År 1810, samma år som en av de dåvarande ägarna av Mälsåker, Axel von Fersen d.y. lynchades av folket, kom Äleby åter att ligga under Mälsåker och gården drevs härefter av olika "inspectorer":

Waktaren Anders Söderblad kom från Gotland 1810. Inspectoren O Nyblaeus kom från Thuringe 1817. Rättaren Olof Söderholm född i Sörtorp på Ytterselö den 13 mars 1796 kom från Mälsåker 1826 och dog 1845. August Lindberger kom från Kärnbo 1845, flyttade till Sevalla 1852. Anders Peter Carlsson kom 1851 och flyttade till Brösicke 1873.

Ägaren Fredric Åkerman på Mälsåker anställde nu Inspector Gotthard Heinrich Frantz Kaping som kom från Schwerin 1871 där han var född 1841. Han flyttade till obestämd ort 1873. Befallningsmannen Henrik Thomasson född i Asarum 1826 kom från Toresund 1874 och flyttade till Fjällsta 1877.

En tid bodde Herr residenssekreteraren, häradshövdingen, statsrådet Ludwig Theodor Almqvist född 1818 i Gränna på Äleby. Han kom med sin familj 1853 och flyttade till Algö i Överselö 1856. Då hade ännu inte sonen, riksdagsmannen Knut fötts.

Carl Christian Friedrich Werner kom från Mälsåker 1883 för att arrendera och driva Äleby. Han var son till ägaren av Mälsåker varunder Äleby sorterade. Tiden med patron Werner präglades av ett annorlunda sätt att efter tyskt mönster driva verksamheten på Äleby. Werner flyttade till Strängnäs 1896. År 1898 köptes Mälsåker med underliggande hemman dvs även Äleby av ingenjören Åke Sjögren. År 1916 auktionerades Åke Sjögrens egendomar och även Äleby såldes.

Nya ägare:

År 1917  godsägaren Bernt Ture Ingemar Bolander som senare samma år flyttade till Åland.

Carl Axel Hermansson från Björkvik 1917 – 1920, flyttade till Stockholm

August Edvard Ahlin från Turinge 1920 – 1922, flyttade till Turinge

Gösta Viggo Larsson från Lillkyrka 1923 – 1930, flyttade till Grödinge.

Åren 1930 - 35 ägdes Äleby av ingenjören Paul Toll som bodde på Karlavägen 57 i Stockholm. Paul Toll var tillsammans med Ivar Kreuger grundare och delägare i Byggnadsaktiebolaget Kreuger & Toll. Bolaget ägdes till 66% av Paul Toll och klarade sig därmed från likvidation under den sk  "Kreugerkraschen" 1932 då stora delar av Kreuger & Toll-koncernen gick i konkurs. Bolaget förvärvades under 1960-talet av Lundbergkoncernen.

År 1935 förvärvades Äleby av Diana Forbes of Calendar och var i dennes ägo till hösten 1945.

År 1945 förvärvades Äleby av familjen Lars Högfeldt.

Äleby Gård drivs idag av 3:e och 2:a generationen Högfeldt. På Äleby bedrivs viltbruk på de nästan 900 hektaren mark vilket ger en artrik, levande och vacker natur där fina råvaror skapas.

Äleby tegelbruk.

På 1750-talet grundades Äleby Tegelbruk. Den första namngivna tegelslagaren hette Didrik Holmgren. Han var kvar på bruket till 1768. Mellan 1814 – 1816 levererades mer än 40 000 tegel med båt till marknaden i Stockholm. Under denna tid var Äleby ett av de större tegelbruken i Mälardalen. Från år 1818 fick bruket namnet Stenhagen och samma år kom den sista tegelslagaren, Olof Hultqvist, till bruket. Fadern som också var tegelslagare på Äleby dog 1820. Hultqvist blev kvar tills tegelbruket lades ner någon gång på 1840-talet. Vid Äleby producerades också 700 taktegel under perioden 1814 – 1816. Under stora delar av denna period ägdes Äleby av familjerna von Palmcrona och Lilliestråle.

Träkolstillverkning.

På 1940-talet fanns 3 st uppmurade kolugnar med valv för kolning av träkol som levererades till Stockholm under kriget. 5 - 6 man gick i skift och passade ugnarna. Meterved togs ut och användes som stora kolnade bitar vid rivningen av milan. De krossades sedan till mindre bitar. Papperssäckarna som användes för lagring och transport var tryckta med texten "Kol från Äleby".