Karingens hembygdsstuga

Lyssna

Karingens: fastighetsbeteckning: Spannarp 33:2
Karingens : adress Spannarp 232

Välkomna till Karingens som är Spannarps hembygdsförenings hembygdsgård.

Stugan är en tidstypisk, så kallad enkelstuga från tidigt 1800-tal.
Den består av en förstuga och ett kök på ena gaveln och resten av stugan är ett enda rum.
Den byggdes till, omkring 1830 och fick då ytterligare ett kök, förstuga och kammare i den andra gaveln.
All matlagning skedde i den öppna spisen fram till 1936 då stugan reparerades och det sattes in en järnspis.
Elektricitet kom först 1940.Till stugan hörde också ett uthus och ett utedass. I uthuset fanns en smedja men även plats för några djur till husbehov.
Byggnaderna är byggda i skiftesverk och hade från början halmtak.
Stugan byggdes på en allmänning och inte förrän senare friköptes stugan och kom då att tillhöra Johannes Svensson.
Johannes Svensson kom från Kärragård i Spannarp även hans hustru var från Spannarp men från Norrby 2. Hon hette Johanna Lovisa Hansdotter.
De hade under många år varit torpare på Kärragård och i familjen hade funnits flera barn.
När paret flyttade till Karingens hade de sin mesta livsgärning bakom sig och de var båda 53 år.
Även Johannas syster som hette Anna Severina Carlsdotter, flyttade med till Karingens och året var 1885.
I Surteby Kattunga (nuvarande Björketorp) fanns ytterligare en syster till Johanna och Anna, hon hette Inger Carlsdotter.
Inger var gift och hon och hennes man fick en liten dotter den 2 januari 1878. Hon fick heta Alma.
Tyvärr blev Almas mamma sjuk och avled när Alma bara var några år.
När Alma hade gått färdigt skolan och det var dags för henne att tjäna sitt uppehälle flyttade Alma till sina mostrar på Karingens.
Då var Alma 14 år och året var 1892. Alma försörjde sig på att göra dagsverken på gårdarna runt om i Spannarp men tog också hand om Karingens och sina gamla släktingar.
Livet var slitigt för henne. Allt vatten fick hon hämta i en källa som låg ett stycke från gården och matlagning fick ske i den öppna spisen.
Ved skulle också bäras in så att stugan kunde hållas varm. Arbete fick göras i dagsljus eller i stearinljusets sken.
Alma var också duktig på att väva och hade vävstolen stående i stora rummet.
Hon blev med tiden erkänd som en duktig mattväverska och folk kom från Varberg för att beställa mattor.
De lämnade gamla kläder och annat tyg som Alma klippte till trasor. På äldre dar var detta den enda inkomst hon hade.
Almas moster Johanna dog 1906 och fyra år senare dog även maken, Johannes Svensson, ägaren till Karingens.
Då fick Alma överta ägandet av gården. Almas moster, Anna Severina, levde fram till 1930 och därefter var Alma ensam på gården.
Alma hade inga egna barn, men hade ett väldigt gott förhållande till barnen på granngårdarna. De gjorde ofta besök hos Alma.
De kunde få hjälpa henne med t.ex. att varpa garn eller andra små enkla sysslor. Flera av de nu vuxna, barnens minnen berättar att Alma var snäll och generös.
De få pengar hon hade kunde hon ibland använda till inköp av små presenter som hon gav bort till barnen.
Innan jul tände hon sin ljuskrona för barnen och bjöd på ”teaterkonfekt” i glittret av alla ljusen. På nyårsdagen, i samband med sin födelsedag, bjöd hon grannarna på kalas.
Något man såg fram emot både stora och små.
1957 flyttade Alma Andersson till ålderdomshemmet i Tvååker och 1961 såldes gården med möbler och allt till Spannarps hembygdsförening.
Almas hem står kvar i stort sett som det gjorde när hon lämnade det.
Det minner om en tid som inte är så långt borta men ändå var mycket annorlunda mot livet idag.

Alma Andersson levde under tiden 1 jan 1878 -15 dec 1966

Gösta Gustavsson
granne till Alma på Hallenbäck berättar:
Alma Andersson, Karingens.
Alma var en person som redan i sin ungdom, 15 år gammal, år 1892 flyttade till Karingens för att ta hand om sina gamla släktingar. Detta var vanligt i slutet av 1800 talet att man tog hand om sina släktingar. Hon skapade sig sitt liv till Karingens tillsammans med sina släktingar och andra som av olika anledningar bodde där tillfälligt. Förutom att ta hand om släktingarna började hon att utföra dagsverken på lantgårdarna i orten. Hon lärde sig att väva. Det var som väverska hon blev känd både i Spannarp med omnejd och i Varberg. I huvudsak vävde hon trasmattor men även handdukar och bordslöpare.
Trots sina små inkomster hade hon så småningom möjlighet att köpa Karingens av sina släktingar. Troligen till en mindre summa som tack för hjälpen. Hon fick då möjlighet att forma Karingens som hon själv ville och fick en fast punkt i tillvaron. Efter släktingarnas död bodde hon resten av livet ensam till Karingens. Hon skapade sig sitt liv till Karingens och var nöjd med tillvaron.
1936 genomgick Karingens en grundlig reparation. Golv och innertak byttes ut och en järnspis sattes in i köket. Tidigare hade hon fått laga all mat i den öppna spisen i det lilla köket innanför ytterdörren. I början av 1940 drogs det in el och i samband med detta så förändrades hennes tillvaro till att bli mycket bättre. Vatten drogs aldrig in utan hon hämtade allt vatten från en källa i närheten. Toaletten var under hela hennes liv en utetoalett.
Alma föddes i Surteby Kattunga, Björketorp. Min farmor Anna Gustafsson, gift med Adolf Gustafsson i Hallensbäck kom från Istorp vilket inte ligger så långt från Björketorp. Anna var född 1880 och Alma 1878. Eftersom de var nästan lika gamla och kom från orter som inte låg så långt från varandra så kom de att bli nära vänner. Enligt min far så umgicks de och kände gemenskap i och med att de kom från samma trakt. Tyvärr så dog Anna 1935 men den nära kontakten med oss i Hallensbäck varade alla år.
Vi som bodde grannar med Alma uppskattade henne som granne. Hon hade lätt för att umgås med grannar, de som hon vävde åt och de få släktingar som besökte henne.
När jag växte upp och när mina föräldrar behövde barnvakt så var det Alma som var min barnvakt. Jag satt ofta tillsammans med Alma på vävstolen och såg hur hon vävde. Fick ibland hjälpa till att klippa till de tyger som hon skulle använda till trasmattor. När hon skulle varpa till väven så fick hon absolut inte göra detta utan att jag var med. Alma tyckte om barn och jag tyckte om Alma. Vi kom varandra nära och behöll kontakten fram till att hon dog 1966. Alma var också barnvakt för min kusin Laila som liksom jag växte upp i Hallensbäck.
På den åker som i dag används till bl.a. midsommarfirande odlade vi i Hallensbäck potatis och grönsaker. Vi lånade häst till Vendalsgård för att plöja och harva. Som ersättning fick Alma potatis och grönsaker. När grannarna slaktade gris och höns fick hon kött och fläsk. Hon behövde ofta hjälp med att hämta vatten m.m. och under de sista åren hon bodde till Karingens var hon i stort behov av hjälp från grannarna.
Alma tyckte om barn och bjöd alltid in till fest på sin födelsedag vid nyår. Hon gifte sig inte. Med det liv och boende som hon hade så upplevde jag som att hon var nöjd med sin tillvaro.
Alma var uppskattad av grannarna och de som kände henne. Hon ville bli uppskattad för den person hon var och sin integritet. Hon vistades de sista åren av sin levnad på Sannagården i Tvååker.
När hon sålde Karingens till Hembygdsföreningen var hon väldigt nöjd med att hennes bostad och livsverk kunde bevaras som ett minne efter henne.
Träslövsläge i februari 2025.
Gösta Gustafsson
(Tidigare bosatt i Hallensbäck)

2023 gjordes en film och inläsning under rubriken Bygden berättar

Alma vävde sitt liv på Karingens.

Inläsning: Kristin Starman
Text: Kristina Pettersson, Spannarps hembygdsförening Textbearbetning. Kerstin Hultin
Tack till Gösta Gustavsson för lån av fotografier
Arkivfoto: Severin Nilsson Musik: "Siciliano" ur Pastoralsvit / Gunnar de Frumerie
Grafisk form: Blyh Media Film, redigering & ljud: Studio Lynga Ljud & Bild AB (c)
Studieförbundet Vuxenskolan Halland 2023
Berättelsen är framtagen genom projektet
Digitala hembygdsvandringar i Halland, ett Leader-projekt (EU) finansierat av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsfonden genom Jordbruksverket och
Lokalt Ledd Utveckling i Halland. Projektet ägs av Studieförbundet Vuxenskolan Halland och sker i samarbete med Halländska Hembygdsrörelsen (SHF - Sveriges Hembygdsförbund). Kontaktperson: Reine Johansson, projektledare

Karingens i vårskrud

Hembygdstugan "Karingens"

foto som togs 1961 när Alma Andersson överlät Karingens till Spannarps Hembygdsförening,
med på bilden är Gunnar Johansson.

"Karingens" är ursprungligen en enkelstuga från början av 1800-talet. Enkelstugan karaktäriseras av en planlösning med förstuga och innanförliggande kök vid ena gaveln, medan resten av huset består av ett enda rum, stugan. Omkring 1830 blev "karingens" tillbyggd med ytterligare en förstuga, kök samt kammare vid den motstående gaveln. Detta för att kunna hysa ytterligare boende. Som mest lär tre familjer ha bott i det förhållandevis lilla huset.
Byggnadens stomme utgöres av skiftesverk med panelklädsel. Taket är ursprungligen halmtäckt, numera vasstäckt, och grundläggningen utgöres av natursten. Fönstren är vitmålade tvålufts, spröjsade. Till fastigheten hör också en mindre uthusbyggnad, smedjan kallad, även den i skiftesverksteknik, samt ett utedass.
Huset har fått sitt namn efter en man benämnd "karingen", en av husets många invånare genom tiderna.
"Karingens" har varit bebodd fram till 1957 och förvärvades av Spannarps hembygdsförening 1961.
2013 påbörjades en ny byggnad på tomten, den byggs på gammalt vis med skiftesverksteknik. I byggnaden är planerat att inhysa en spånhyvel. Alltså en hyvel för att framställa takspån, som används till taktäckning.
Läs om spånhyvelns historia genom att klicka på knappen spånhyvel i menyn till vänster.
Så hamnade Karingens i hembygdsföreningens ägo.
Samtal om Karingens och människor som bott där.
Så kunde det vara i en torparstuga. (youtubeklipp) klicka här.

Planskiss Stugan

Sommar 2023
Värmepump som har funnits ca: 20 år har tjänat ut,
på grund av dålig verkningsgrad och begynnande läckage.
Så det var dags för utbyte!
Tack vare bidrag från
Sparbanksstiftelsen i Varberg
Och en förmånlig offert från Polo AB
Gjordes det möjligt med ett byte.

December 2022

Johan Rosander har designat pepparkakshus föreställande Karingens

November 2019

Fönster åldras och ruttnar, så även på Karingens.
Det ordnades en fönsterrenoveringskurs i somras som arrangerades av Hallands Hembygdsförbund.
Arbetet blev inte färdigt på kursen. Fredag 15 nov träffades några personer att göra färdigt.
Det var en fönsterbotten och en del återställning av foder och lister på in och utsida.

Här är några bilder.

Oktober 2019

Ny nock appliceras på stugan.

Det går till så, att man skaffar halm och pollar. Halm till nock skall vara löspressad havrehalm, varför är det otydliga svar på!
Träbitarna som ligger ovanpå och håller halmen på plats, kallas pollar, de bör vara av kärnek med en längd på 115cm till 140 cm.
Eftersom de tidigare pollarna var 140 cm långa valde vi att göra de som behövde bytas ut 130 cm.
här är några bilder.