Varför sa Mark- och miljööverdomstolen nej till nya bostäder vid Råstasjön?

Den 22 februari beslutade Mark- och miljööverdomstolen att upphäva Kommunfullmäktiges i Solna kommun beslut från juni 2014 att anta detaljplan för del av Arenastaden, stadsdelarna Järva och Råsunda. Efter att Solna stad bestämt sig för att inte överklaga domen står det nu klart att det inte kommer att byggas några fler bostäder vid Råstasjön. Men varför sa domstolen nej till nya bostäder?

Kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplanen överklagades först till länsstyrelsen av Hyresgästföreningen, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden. Länsstyrelsen ansåg inte att det fanns skäl att upphäva detaljplanen och avslog överklagandena. Därefter överklagades länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen som instämde i länsstyrelsens bedömning.

Nästa juridiska instans är Mark- och miljööverdomstolen men det krävs ett särskilt tillstånd – prövningstillstånd – för att domstolen ska ta upp ett överklagande av ett beslut från Mark- och miljödomstolen. I detta fall beviljades prövningstillstånd. Mark- och miljööverdomstolen beslutade att upphäva kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplan för del av Arenastaden, stadsdelarna Järva och Råsunda. Därmed finns inte längre någon beslutad detaljplan.

Solna stad hade emellertid möjlighet att söka prövningstillstånd för att överklaga domen hos Högsta domstolen. Men kommunstyrelsen beslutade den 7 mars att avsluta planärendet och avstå från att söka prövningstillstånd.

Allianspartierna skrev gemensamt:

”Bostadsbristen gör, tillsammans med den osäkerhet och den tidsutdräkt, som ett överklagande innebär, att vi hellre fokuserar på att driva andra viktiga bostadsprojekt i staden i mål. Vi avser således inte att överklaga mark- och miljööverdomstolens dom…

Vi förutsätter nu att alla politiska partier i Solna kraftsamlar för att skapa förutsättningar för ett ökat bostadsbyggande. Alla måste fokusera på att hitta lösningar för att uppfylla stadens målsättning för bostadsbyggandet.”

De rödgröna partierna skrev gemensamt:

”Det folkliga motståndet mot byggplanerna har varit stort och aldrig tidigare har en fråga väckt så starkt intresse och så mycket känslor i Solna. Alla partier har dessutom ställt sig bakom att göra Råstasjön med omgivningar till ett naturreservat…

Vi delar uppfattningen att alla partier behöver samarbeta for att, på annan mark i staden, uppfylla Solnas målsättningar for bostadsbyggande samt åtagandet inom ramen för överenskommelsen om tunnelbaneutbyggnaden.”

Solna hembygdsförening hänvisade i sitt remissyttrande över förslaget till detaljplan i mars 2013 till den av kommunfullmäktige själv antagna översiktsplanen för perioden 2006-2025. I denna plan framgick att grönstråken ska bevaras och förbättras, att sammanhängande park- och naturområden inte bör minska i storlek och spridningskorridorerna dem emellan inte heller ska försvagas samt att Solna ska bevara kommunens värdefulla naturmiljöer och värna om den biologiska mångfalden.

Vidare skrev hembygdsföreningen i remissyttrandet bland annat så här:

”Till översiktsplanen hör en kartillustration över grönstrukturen i Solna. På den pekas området runt Råstasjön ut som ett grönområde viktigt för rekreation och biologisk mångfald och som ett grönstråk viktigt som spridningskorridor för växter och djur. Vidare sägs uttryckligen att Solna stads avsikt är att bevara kvarvarande strandskyddsområden intakta. Den enhälligt antagna översiktsplanen innehåller således ett löfte om att bevara strandskyddsområdena orörda…

Hembygdsföreningen föreslår därför att planerna på ny bebyggelse nordöst och öster om Råstasjön helt överges. I stället bör kommunen utreda förutsättningarna att förklara Råstasjön med omgivningar som naturreservat.”

Frågan om Råstasjöns framtid och den föreslagna byggnationen har engagerat många av oss om bor i Solna. Resultatet har blivit det som hembygdsföreningen och många andra önskat – ingen ny bebyggelse och förhoppningsvis ett naturreservat.

Det avgörande beslutet fattades av Mark- och miljööverdomstolen. Därför är de domskäl som domstolen anför av största intresse. Så varför sa då domstolen nej till nya bostäder vid Råstasjön?

I korthet har den centrala frågan för domstolen varit följande: Är de argument för att bygga på strandskyddat område som staden framfört tillräckligt tunga för att det ska vara rimligt att göra avkall på strandskyddet?

Om svaret är ja blir det möjligt för domstolen att medge byggande på strandskyddat område. Om svaret är nej blir det inte möjligt.

Stadens främsta argument för att bygga på området var att behovet av nya bostäder är påtagligt och att den tilltänkta bostadsbebyggelsen utgör ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför det aktuella området. Domstolen hade full förståelse för att nya bostäder behövs. Men knäckfrågan var om de nya bostäderna verkligen behöver byggas just på strandskyddat område, eller om de kan byggas någon annanstans.

Domstolen söker svaret på den frågan och konstaterar att Solna stad inte tydligt visat att de 600-700 bostäder det handlar om inte kan byggas på andra platser utanför strandskyddat område. Därmed, menar domstolen, finns inte skäl att upphäva strandskyddet i det aktuella området vid Råstasjön.

Här nedan finns ett utdrag ur domen där du kan läsa exakt hur domstolen resonerade i denna centrala fråga. Vill du läsa hela domen hittar du den här.

”Strandskyddet syftar till att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten (7 kap. 13 § miljöbalken).

Det är förbjudet att inom strandskyddsområde bl.a. uppföra nya byggnader och utföra anläggningar eller anordningar om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt eller vidta åtgärder som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- och växtarter (7 kap. 15 § miljöbalken).

I en detaljplan får kommunen upphäva strandskydd för ett område om det finns särskilda skäl för det och om intresset av att ta området i anspråk på det sätt som avses med planen väger tyngre än strandskyddsintresset.”

”Behöver området tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området?

Vad avser möjligheten att upphäva strandskyddet med stöd av 7 kap. 18 c § första stycket 5 miljöbalken gör Mark- och miljööverdomstolen följande bedömning. Enligt motiven till den aktuella bestämmelsen är en kommuns behov av tätortsutveckling ett exempel på en sådan åtgärd som kan utgöra ett allmänt intresse. För att intresset ska anses vara angeläget bör enligt motiven den planerade åtgärden långsiktigt ge fördelar för samhället (prop. 2008/09:119 s. 106).

Byggandet av nya bostäder kan inte generellt anses utgöra ett angeläget allmänt intresse enligt bestämmelsen. Mot bakgrund av den påtagliga bostadsbrist som råder i Stockholmsregionen kan dock byggandet av 600–700 bostäder i detta fall anses vara ett sådant angeläget intresse som medför långsiktiga fördelar för samhället.

För att särskilda skäl enligt 7 kap. 18 c § första stycket 5 miljöbalken ska anses föreligga krävs emellertid också att intresset av att bygga bostäder inte kan tillgodoses utanför området. Enligt förarbetena ska prövas om åtgärden måste företas inom strandskyddsområdet. Om åtgärden kan lokaliseras utanför detta område ska i så fall den lokaliseringen väljas i stället (prop. 2008/09:119 s. 106).

Kommunen har anfört sammanfattningsvis att det saknas andra områden i Solna att bygga nya bostäder på, att kommunen till följd av bostadsbristen måste bygga inom alla områden som är möjliga att bebygga samt att kommunen, till följd av ett avtal om den nya tunnelbanesträckningen, är bunden att uppföra ett visst antal nya bostäder inom tunnelbanans influensområde.

Den omständigheten att kommunen genom avtal har bundit upp sig för att bygga bostäder inom det aktuella området saknar betydelse vid bedömningen om intresset kan tillgodoses utanför området.

När det gäller möjligheten att uppföra bostäder utanför strandskyddsområdet och därmed uppnå syftet med planen har kommunen redogjort övergripande för svårigheterna att bygga bostäder på andra platser inom kommunen och inom influensområdet för tunnelbanan. Med hänsyn till den restriktiva tillämpning av strandskyddsbestämmelserna som gäller måste det ställas vissa krav på den utredning som kommunen lägger fram i detta hänseende.

Den utredning som presenterats i målet ger inget stöd för att det skulle saknas möjligheter att uppföra 600-700 bostäder utanför strandskyddat område, antingen inom influensområdet för tunnelbanan eller inom kommunen i övrigt.

Kommunen har inte heller redovisat några överväganden kring en alternativ utformning av planen som skulle kunna tillgodose intresset av att uppföra bostäder på ett sätt som medför god boendemiljö och lämplig markanvändning samtidigt som strandskyddsintresset tillgodoses. Någon sådan utredning finns inte heller i miljökonsekvensbeskrivningens redogörelse för rimliga alternativ.

Det alternativ som redovisas där innebär tvärtom en betydligt mer omfattande exploatering inom strandskyddat område i enlighet med vad som föreslogs under samrådet.

Mot den bakgrunden finner domstolen att kommunen inte i tillräcklig omfattning utrett om intresset att bygga bostäder kan tillgodoses utanför området, vare sig inom influensområdet för tunnelbanan eller inom kommunen i övrigt.

Sammantaget finner domstolen att kommunen inte har visat att det saknas möjligheter att uppnå syftet med planen genom att bygga bostäder utanför strandskyddat område. Det finns därför inte skäl att upphäva strandskyddet enligt 7 kap. 18 c § första stycket 5 miljöbalken.”

Svea hovrätt, Mark- och miljööverdomstolen, dom 2016-02-22, Mål nr P 6876-15