2010

Det har blivit tradition att inleda med en visa. I år är det en soldatvisa som Christina Frohm har lärt sig av sin mamma, som också har berättat om bakgrunden till att hon en gång lärde sig den.

Hans-Fredrik Wennström berättar sedan om ”tunnbergen” i Sörmland – berg som alltså har fått sitt namn under den tid när hela Sverige mättes upp av geodeterna. Före GPS och satelliter fick man ta till andra knep för att få fri sikt mellan mätpunkterna. Han avslöjar också att många av namnen härstammar från denna tid och inte är urgamla eller påhittade av lokalbefolkningen.

Avslöjande är också Lars Hanssons artikel om Femörefortet. Under kalla krigets dagar kände lokalbefolkningen till att det fanns något hemligt där ute på Femörehuvud, men inte vad. Nu kan den som vill gå ner i underjorden och se vad som dolde sig under och vilka syften anläggningen tjänade. Bokens omslagsbild visar hur man genom periskopet kunde sitta där nere och betrakta vad som hände ute på havet.

Alla som har varit ute på havet nattetid har kunnat betrakta fyrarnas skiftande sken. Tiden blir synbar. Om detta har Rolf Wohlin gjort betraktelser och fotograferat. Ingen fyr är lik den andra, inte ens som byggnader betraktade.

Besök i skärgården gjorde också prins Oscar 1865. Då gav han sig ut på en nöjestripp till bland annat Revskär. Detta känner vi till tack vare en ristning i berget som sällskapet gjorde. Detta har fått Maria Landin och Björn Öberg att ta reda på när, var, hur och kanske varför man gjorde denna tur.

Har du läst något av Aurore Lundquist? Förmodligen inte, men i årsboken kan du läsa om vem hon var och vad hon skrev om. Kerstin Pettersson har vaskat i källorna och fått fram en hel del om denna okända sörmlandsförfattare. Ibland skrev hon på sörmländsk dialekt och det lockar till högläsning.

Visst är vi tacksamma att det finns bibliotek? Var skulle vi annars hitta de mer än ett år gamla böckerna? Vem kom på att grunda folkbibliotekBirgitta Widholmger oss några glimtar ur de sörmländska folkbibliotekens historia, om bokbussar, konsulenter och eldsjälar på olika utlåningsställen.

En gång kunde man köpa kläder från Sörmland på den internationella arenan.Ebba von Eckermann startade Ripsa Textilier där man vävde tyger till de kläder som syddes. Många i Ripsa var engagerade hemma eller på Ripsa. Leif Jacobssonberättar om hur det är att intervjua sörmlänningar och han har bland annat intervjuat Ebba von Eckermann. I årsboken är intervjun nedskriven. Själva intervjun finns på en ljudbok.

En annan sedan länge nedlagd verksamhet är Öllösa bruk. Ann-Beate Barkehar genom sina kunskaper som kulturgeograf och släktforskare kunnat knyta ihop en tidsperiod i Öllösa med släkten Tersmeden. Spåren finns där i landskapet och minnen finns i kyrkan och kyrkböcker.

Forntiden präglar resten av artiklarna som inleds med arkeologiska undersökningar av Utskär av Mattias Pettersson och Roger Wikell. Fynden för dem tillbaka till jägarstenålderns boplatser som idag ligger långt över havets yta på grund av landhöjningen.

Skynda att fynda! är den dubbeltydiga rubriken för en artikel av Jonas Wikborgoch Roger Wikell om de arkeologiska undersökningarna av det område i Nyköping där det nya köpcentrat Påljungshage nu ligger. Här fann man bland annat boplatser från stenåldern och gravfält från brons- och järnålder. Teckningar avGöte Göransson levandegör hur stenålderns människor fiskade och fångade säl och hur bronsålderns människor begravde sina bortgångna.

Den s.k. Kilakastalen (borgen på Vipekullen) har blivit undersökt igen och med moderna arkeologiska ögon av Lars Norberg och Björn Pettersson. Grävningen av fem schakt, föremålsfynd, studier av gamla kartor och landskapet C14-analyser m.m. har givit oss mer kunskap än vad Ivar Schnells undersökning på sin tid har kunnat ge.

Fornminnesinventeringen av Sörmland är nu slutförd i alla delar med avslutning i norra delen av Sörmland i socknarna runt Strängnäs. Anna Ulfhielm och Bitte Franzén beskriver vad inventeringen av denna del har givit för resultat. Skålgropar, skärvstenshögar, rösen, grav- och boplatser, fyndplatser, runstenar, säterier, bytomter och mycket mera är nu registrerade.

 

Bokens sista artikel handlar om finalen av ett fornborgsprojekt i Eskilstuna kommun. Sörmland är över huvud taget rikt på fornborgar och i Eskilstuna kommun kan man återfinna flera typer. Olle Lorin har varit med från början för 30 år sedan och fram till avslutningen. Olika fynd visar på ganska skiftande verksamheter i fornborgarna då det begav sig.