Vår historia

Vilka är vi och hur har det varit under de mer än 80 år vi funnits?

Södermanlands hembygdsförbund organiserar 66 av de hembygdsföreningar som finns i Sörmlands län. Årsboken Sörmlandsbygden tar upp hela Södermanlands landskap och omfattar därmed även södra Stockholms län.

Hembygdsföreningarna har tillsammans mer än 20 000 medlemmar i Sörmland (1950 hembygdsföreningar i Sveriges Hembygdsförbund har tillsammans undefär 450 000 medlemmar).

Längre ned på denna sida presenteras vår historia så som den framfördes på Gammaldags Malmköpings Marknad 2011 av Göran Dahlberg och Bernt Jonsson. De olika årtiondena speglades av de olika huvudbodnader Göran drog fram ur sin väska.

Roland JohanssonFotograf: Roland Johansson

Jubileum 2011

1930-talet
 
1940-talet
 
1950-talet
 
1960-talet
 
1970-talet
 
1980-talet
 
1990-talet
 
2000-talet
 
Framtiden

 

Historik

Mina damer och herrar. Jag heter Bernt Jonsson och är vice ordförande i Södermanlands hembygdsförbund. Jag har fått förtroendet att berätta om förbundet genom tiderna. Till hjälp har jag Göran Dahlberg som ska hjälpa mig med illustrationer och kommentarer.

Vi börjar med starten på 1930-talet

Då passa nog den här som illustration (kubb).

Vid Sörmlandsstämman just här i Malmköping i juni 1930 beslutade man att bilda ett hembygdsförbund. Det sägs ha varit landshövding Gustav Sederholm som tog initiativet.

Vid stämman höll Carl Cederblad ett föredrag kallat; Hembygdsrörelsens mål och arbetsformer.

Gissningsvis tryckte han på behovet av målmedveten och systematisk upplysning i Sörmland.

Hans vision var att det skulle finnas en hembygdsförening i alla de 114 socknarna. De skulle läras och stimuleras till arbete inom hembygdsvård, hembygdsforskning och folklig uppfostran. På så sätt skulle hela folket leva upp till att bli sundare och friskare.

Stora ambitioner redan från början, må man säga.

Konstituering av allra första styrelsen och egenliga grundandet av hembygdsförbundet skedde den 31 okt 1931 i samband med föreläsningsförbundets årsmöte i Nyköping.

När hembygdsförbundet startade anslöt sig fyra organisationer tidigare anslutna till museiförbundet som lades ner.

Styrelsen bestod av 20 personer, med många spännande titlar. Ordförande blev landshövdingen själv. Idag är vi inte riktigt så glamourösa.

Åja, vi har ju Jan Eric Rosenqvist som ordförande.

Det förstås! Ledstjärnan för de inledande årens verksamhet var; Kunskap om historien bör användas för att bygga nytt i bygden.

1934 anställdes en viss Ivan Schnell i hembygdsförbundet.

Han sågs som hembygdsförbundet ända fram till 1970-talet.

Under 1930-talet bildades många hembygdsföreningar, 1936 hela sju stycken

Det är inte lite med tanke på dåliga tider och massarbetslöshet efter Kreugerkraschen. Men då hade man kanske tid med annat.

Kanske det, för 1931 fanns det 2 hembygdsföreningar som 1940 ökat till 17. Här kan vi tala om en rivstart för den sörmländska hembygdsrörelsen.

I Tyskland var det en annan folkrörelse som gjorde rivstart. Och inte bara det, man kan säga att den accelererade och gasade på hela decenniet och långt in på 40-talet.

Flertalet föreningar hade hembygdsgårdar och samlingar.

1937 års hembygdskurs.


 

 

1940-talet

40-talet, då tar jag på mig den här (militärmössa)

Hembygdsfesterna hade man för att upplysa deltagarna om hembygens skatter. Den första festen kallades för Yngarefesten och hölls sommaren 1932. En eller två dagar ägnades åt en bygds historia och kulturskatter genom studiebesök och föreläsningar. Sedan avslutade festen med föredragningar och festligheter i sommarvärmen. En studiefärd som förspel och en folkfest i bästa mening som avslutning, som festen beskrevs något år senare.

Festerna, bland annat, bidrog till att hembygdsföreningar startades på löpande band och uppskattningsvis deltog 5-6 000 personer ett år på festplatsen utanför Stallarholmen. Och festandet fortsatte under 1940-talet.

Då var det inte så festligt i Danmark och Norge som inte bara fick oväntat besök utan även oönskat. Men i mitten på decenniet fick man slänga militärmössan, bli swingpjatt och släppa loss med en jitterbug på Nalen (swingpjatthatt).

Midsommarfesterna

Ivar Schnell skrev manus till flertalet bygdespel som sattes upp. Midsomrarnas spel har satt störst märken i historien. 1951 besöktes midsommarfesten på Nyköpingshus av ca 14 000 betalande deltagare . På den tiden visste man hur man skulle ställa till fest.

Schnell skrev också Nyköpings Gästabud – en fängslande historia.

 

1950-talet

1956 hade hembygdsförbundet blivit 25 år och det var dags att förnya stadgarna.

För mig stadgades då mössa på (toppluva på) – ända tills jag var utom synhåll hemifrån. Jag skulle också kunna symbolisera decenniet med snagg eller tuppkam om förutsättningarna funnits.

Litteraturproduktion var stor och hembygdsförbundets folkbildande mål präglade hela verksamheten. Bara 1956 publicerade 12 nya upplagor av de sörmländska kyrkobeskrivningarna. Dokumentationsarbetet i hembygdsförbundet hade då lett till en bildsamling på 28 500 bilder.

Arbetet med de sörmländska sockenbeskrivningarna fortgår också oförtrutet under 1950-talet och vi använder än i dag Ivar Schnells skrifter när vi ska hitta en sammanfattande bakgrund till vår nutida hembygdsforskning.

En bokproduktion som upphörde var utgivande av motboken i mitten av 1950-talet.

Motboken ja, den måste ha haft en upplaga man bara kan drömma om.

Ja, förmodligen den tidens mest anlitade publikation.

1956 gavs vår årsbok Sörmlandsbygden ut för 25:e året och hade en upplaga på 5 000 exemplar.

 Bokens syfte var vid starten att väcka intresse för människornas egen hembygd och hembygdens framtid.

 Uppdraget lutade några decennier senare mer åt att ge hembygdsvårdare ökade kunskaper om hur de kan berika sin hembygd.

 Idag präglas boken av en bred kulturell bild av landskapet Södermanland både vad gäller ämnen och geografisk spridning.

Redaktör i över 30 år var Ivar Schnell, som också skrivit kring 70 titlar under åren som aktiv. Idag sammanställs och redigeras Sörmlandsbygden av Margareta Elg.

Mot slutet av 1950-talet hade man bekymret att lördagar bli bortbjuden till TV-ägare för att titta på 10.000-kronorsfrågan och finalen i Fotbolls-VM. Annars fick vi under årtiondet uppleva varierande musik med allt från Snoddas (tar på Snoddaskeps) med Flottarkärlek till Bill Haley med Rock around the clock (här skulle det ha passat med vattenkammat). Och vem kommer inte ihåg kampen mellan Tommy Steele och Elvis Presley. Elvis sades förföra ungdomen med sitt skakande av höft och ben.

 

 

1960-talet

Ja du Göran, vi tog en liten paus under 1960-talet för att ladda inför de samhällsförändringar som komma skulle. Fortsätt du.

Ute i vida världen tog man ingen paus. Berlinmuren började byggas. Vi fick uppleva krig och elände med Kubakrisen, Sexdagarskriget och Pragvåren. John och Robbert Kennedy mördades liksom Martin Luther King.

Men ljuspunkter fanns. Vi fick höra Beatles och se månlandning, mot slutet av decenniet i färg-TV. Och så fick vi lära oss att hålla till höger i trafiken, något som föreslagits 30 år tidigare men avslagits med förklaringen att det skulle bli för dyrt. Ett dyrt beslut.

Och så blev det dags för Beppe-hatten, färdig!

1970-talet

Till 1970-talet hade hembygdsförbundet vilat klart och många nya föreningar bildades under decenniet. 11 hembygdsföreningar tillkom så att det 1981 var 46 stycken i Sörmland.

Det kunde vara som protest mot kommunsammanslagningarna. Man ville se till den egna hembygdens utveckling och bevarande. Ungefär som stockholmarna ville rädda almarna i Kungsträdgården.

Även i städerna började man protestera mot saneringarna med gamla fina hus ersatta av nya i glas och betong.

Ivar Schnell blev pensionär 1970 efter nästan 40 år i hembygdsförbundets tjänst. Hans skrivande fortsatte dock några år.

Under första halvan av 1970-talet fortsatte vårt äktenskap med länsmuseet som ingicks 1962. I det sammanhanget måste jag få påpeka att vårt förhållande med länsmuseet alltid varit omväxlande men gott.

Kungen och Silvia, dom ingick äktenskap då.

I hembygdsförbundet anställdes den första hembygdskonsulenten 1978, Rolf Ryberg.

Arbetslösa användes under lågkonjunkturen på 1970-talet i hembygdsarbetet och Södermanland blev mycket bra på fornminnesvård.

Under decenniet kunde vi glädjas åt första persondatorn och ABBA som inte alls mötte sitt Waterloo i Brighton. Ingemar Stenmark åkte så fort utför att hela Sverige stannade och tog på sig Stenmarksmössan (sådan tas på).

1980-talet

Fortsatt många nya hembygdsföreningar bildades. Antalet ökade till 58 år 1990. Inte bara att det under 20 år tillkommit 23 föreningar, det är en ny typ av föreningar som anslöt sig, föreningar utan samlingar och hembygdsgårdar. De ville skriva och berätta om sin hembygd och reagera på samhällsförändringarna.

Kalla kriget avtog, med hjälp av Gorbatjov och möjligen Ryssmössan (tar på sådan) som gjorde kalla kriget varmare. Största intrycket under 1980-talet gjorde nog ändå Palme-mordet, Tjernobyl och att Berlinmuren revs.

Kursverksamheten ökade och kurserna som vände sig till hembygdsföreningarna handlade mycket om hembygdsforskning. En turistfolder för att marknadsföra länets hembygdsgårdar togs fram under jubileumsåret 1981.

Den u-båt av Whisky-klass som gick på grund vid Karlskrona hade tydligen gått fel kurs. (hände på hösten, senare på året hade det kunnat bli ”whisky on the rocks”). I förbundet har vi numera löst frågan om rätt kurs genom att engagera en f d u-båtskapten i styrelsen. Han borde vara lämplig att leda en grundkurs.

1990-talet

Många hembygdsföreningar ville följa med i och påverka samhällsutvecklingen. Kurser tillsammans med kommunerna, så kallade ABC-kurser, genomfördes i alla kommuner under 1991. En ny omgång ABC-kurser genomfördes senare. Utbildningen fortsatte med en läns- och en rikskurs, allt för att lära känna organisationerna på olika nivåer och därmed lättare kunna vara med och påverka. Och föreningarna uppmanades att göra en 25-årplan för hembygden.

Med så mycken reklam tar jag på mig en tidtypisk huvudbonad, med en med tiden allt mer stukad skärm (reklammössa).

Samarbetet med Sörmlands museum riktade sig nu främst mot de behov som hembygdsföreningarna hade. Hur gör vi för att vårda det vi har, dokumentera det som ännu inte är dokumenterat och hitta det som ännu inte är avslöjat?

1996 var Hembygdsåret och hembygdsförbundet ställde till med fest på Djulö i Katrineholm. Nils Holgersson kom på besök och ett sörmlandspussel med bitar från hela länet sattes samman.

Vilken tur att Nils Holgersson var en uppdaterad pojke som tog helikoptern till firandena. Hembygden i samtiden, vet du!

Ja, att resa på gåsarygg hade blivit omodernt. Nu kunde man resa jorden runt med Internet (inte Interjet) och videon ersatts med DVD. Skulle man kunna tänka sig kursen ABC på CD eller DVD med PC? Vi är inne i förkortningarnas tidevarv.

 

2000-talet

Efter millenniumskiftet har hembygdsförbundet alltmer blivit en serviceorganisation för länets hembygdsföreningar.

Från egen verksamhet till service och marknadsföring?

Så kan man säga. I det sommarprogram som delas ut på Sörmlandtorget här bredvid ser ni att föreningarna svarar för evenemangen och hembygdsförbundet för marknadsföringen.

I vår ändamålsparagraf står det numera att förbundets ändamål är att bistå hembygdsföreningarna i deras uppgift att värna, vårda och synliggöra hembygdens miljö, kultur och naturminnen samt historiskt och kulturellt värdefulla traditioner så att de blir en naturlig grund för ett gott liv.

Man blir ju rent av matt av alla saker vi ska göra. Tur att vi är så många som hjälper till. Och fler blir vi för hembygdsrörelsen är en folkrörelse som inte står still utan går framåt. I stället för att lyfta på hatten får man på modernt sätt dra ner stickade luvan över öronen.

Har du några siffror för hembygdsrörelsen?

Jodå. I hela Sverige finns nu 450 000 medlemmar fördelade på 1950 hembygdsföreningar. I Sörmland har vi 66 föreningar med sammanlagt 21 000 medlemmar. Det innebär att var 13:e sörmlänning är med i en hembygdsförening

Och nu är målet att det ska bli var 14:e.

Nu blev det nog lite fel, tror jag. Vi låter Jennie reda ut det här och prata om framtiden. För det är hon bättre lämpad för än vad vi är.

 

Sen då?

I början av berättelsen ni just hört av Bernt och Göran var en typisk förening en som samlade saker och ägde hus. Idag är hembygdsarbetet så omfattande att en normal hembygdsförening är en unik hembygdsförening. Det finns inte två föreningar av dessa 1950 hembygdsföreningar i Sverige som är precis lika.

Varje förening arbetar med det som passar den och idag är det många som arbetar med nutid och framtid. Viljan att vara med och forma framtiden är stor.

Sedan 2008 har hembygdsrörelsen i Sverige en gemensam grundsyn.

Den finns i sin helhet på vår rollup i marknadstältet och i vår utställning uppe i stadshuset. Grundsynen förklarar att vi är en del av det levande samhället. Vi ska arbeta med då, nu och sen. Hembygdsrörelsen är öppen för alla och för alla typer av kulturarv. Vad vi skapar är gemenskap, trygghet och identitet.

Vad det handlar om är att alla människor har minst en hembygd och alla är välkomna och har en plats i hembygdsrörelsen. Historien utgörs av människorna i hembygden. Vi passar inte alla in i samma form, vissa av oss är unga, andra gamla, korta, långa, infödda eller inflyttade. Ibland ända från Finspång. Oavsett vilket är vi en del av vår hembygd. Alla sätter vi avtryck i hembygden.

Sedan den 8 mars har vi nya stadgar och de säger att vi inför vårt nästa jubileum, om 10 år s ska arbeta för:

att kunskapen om och känslan för hembygdens kultur- och naturarv fördjupas och förs vidare till kommande generationer.

att kultur- och naturhistoriska minnen och miljöer tas till vara och görs tillgängliga för alla.

att kulturarv, miljö, tradition och hävdvunnen sed skyddas vid planering och förändring av samhället.

 

att med kunskap om kultur- och naturarvet aktivt delta i formandet av framtidens hembygd.

Man skulle ju kunna tro att en organisation som varit verksam som vi varit i 80 år börjar vara färdig, men vi har ju mer att göra nu än någonsin förr.

Vi får väl säga att vi återkommer om tio år med rapport om hur det har gått med den saken.

Vi ber att få tacka för oss här på scenen och hälsar er alla välkomna i in marknadstälten där vi finns till er förfogande och upp i stadshuset där vi har våra utställningar.

Om en liten stund kommer vår generalsekreterare Jan Nordwall att hålla festtalet på andra sidan stadshuset.

Iwar Nilsson SB 1933 Hembygden är icke blott det förflutna; den är lika mycket allt vi idag ser för våra blickar av sörmländska åkrar och ängar, hagar och skogsbackar, grå bergsknallar och blänkande sjöar. Den är en bygd rik på omväxling och minnen. Ty dem mänskliga kulturen i dess skilda yttringar har satt sin prägel på naturen. Sådant är ofrånkomligt.

 

Tegnér; All bildning står på ofrigrund, blott barbarit var en gång fosterländskt.”

Mycket har fått en lärd dammighet över sig, ett ämbetsmannamässigt förmyndarskap, ibland har man förfuskat rörelsen till enbart en trist museiverksamhet. Det värsta; konservatism och hindrarlynne som motarbetar livets och ungdomens sunda vilja till förnyelse och utveckling. Det är högt på tiden att hembygdsrörelsen återges alla friska drag som den hade från början. Hembygdsrörelsen har förlorat både mål och medel.