Hembygden i Staden

25 november 2015

Jan Hanspers  Att fånga och driva engagemang

Man kan inte skapa engagemang, man måste fånga det och ge det en kanal.

I bondesamhället var allt situationsstyrt. Alla kunde allt man behövde kunna. I Industrisamhället blev vi specialister. Långsiktighet och utbildning var en förutsättning. I informationssamhället är det kortsiktighet, relationsskapande, nätverkande soom behövs. Alla är kaospiloter.

En dialog behöver ske mellan jämbördiga parter för att ge resultat. Dialogen kan behöva förberedas för att bli bra.

Engagemanget kan finnas på torget. Hur tar man reda på deras engagemang och ger det en kanal?

Man behöver se helheter, större sammanhang. Samhället är en helhet, det är hembygden, men det är också boendet – hemmet. Även 17-25-åringar är intresserade av samhällsplaneringen.

Bedömningen av en rörelse blir efter hur man delar med sig, inte vilken kunskap man har.

Fånga dem i som har samma tankar och idéer som er i era nätverk. Lokala organisationer, sociala entreprenörer etc.

Den som tjuvlyssnar på ”samtalen” runt omkring hittar rätt

Samarbeten berikar alla parter

Att samarbeta kräver att våga släppa taget – om kontrollen. Om alla går samma väg blir det lite enformigt. Att vi är olika är en styrka. Man måste enas om var det är man vill. Sedan tala om vägen dit. Kanske måste man inte gå samma väg.

Vilken plats ger vi varandra? Vem blir språkrör? Språkrör för vad?

Låt engagemanget synas, då får alla synas.

Anita Lundin, Brännkyrka hbf

Hemma på min gata. Föreningslivets utmaningar i stan.

Området har nästan ingen landsbygd kvar. De försöker arbeta med sådant de tror ska intressera andra.

Man skapar inte ekonomi genom att vara sparsam, utan genom att skapa incitament för ekonomiska muskler.

Amatörforskning är lika viktigt som akademisk forskning.

Det är dåligt med föreningslokaler i området.

 

De har söndagsöppet hela året utom på sommaren.

Kultur i ögonhöjd för barn och unga. Det är fokuserat under 2-3 veckor då skolorna kommer. Där är focus på sådant som vuxna/gamla känner igen. Arbete i olika stationer.

Studiecirklar arbetar med att dokumentera bilder. Ca 3000 bilder är idag skannade. Man använder Collective Access.

På söndagarna är det också loppis. Medlemmar får hyra bord och ställa upp.

Biblioteken säljer föreningens skrifter och där har man föreläsningar/föredrag.

Vem äger hembygden? Ägd! Var en bra erfarenhet.

Det finns ett butiks-/försäljningsrum i hembygdsgården.

 

Utmaningarna i staden

Man måste skapa en mötesplats

Vara identitetsskapande. Här jobbar föreningen med föredrag och skrifter. Värna kulturarv och traditioner i samklang med ett förändrat samhälle. Projekt kan göra att man för in nya typer av personer i föreningen.

Man måste försöka skapa verksamhet så att nya grupper hittar fram. Nya samarbetsparter och nya infallsvinklar. Det är viktigt att utvärdera den egna verksamheten. Det som förenar är man vill något med sin hembygd. Att ha samlingsplatser är viktigt.

Föreläsningarna varje söndag tar upp allt mellan himmel och jord. Ideella föreläsare, 20-25 besökare varje gång. Det är för medlemmar, men alla får komma in.

Anna Götzlinger  Trygghet kan vara att veta var en bor

Trygga Eskilstuna. Eskilstuna brottsförebyggande råd gjorde trygghetsvandringar i stadsdelar tillsammans med Hyresgästföreningen, fastighetsägare (kommun) och polisen.

Vad är trygghet? Man gick genom olika områden inför åtgärdsprogram.

Nyfors kom i medias fokus. Många ”visste hur det var där”, men får visste något om platsens uppkomst och /eller historia. Historiebilden blev Annas roll.

De började i förhistorian och gick ända fram till dessa att de moderna områdena var byggda och inbodda. Placerade platsen i en kontext.

1000 år på 15 minuter var Annas inre rubrik

Det visade sig ofta att små obebyggda plättar var fornlämningar. Detta gav nya glasögon åt dem som bodde där.

Att nå dem man inte når annars. De flesta personer som hon mötte där går inte på museet annars. Nu blev kulturhistorien bonus, som de fick av bara farten.

Stadsdelsutveckling

Vissa områden behöver mycket underhåll. De som på olika sätt ansvarar över området halkar gärna in i utifrånperspektivet. Vad kommun och fastighetsägare pratar om är ofta något annat än vad som intresserar de boende i området.

Man behöver ta tillbaka något man tappade på vägen.

Halvgammalt kan också vara rätt fint. Gammalt och nytt är ofta ”fint” av bara farten.

1960-70-tal ses inte som värdefullt – ännu.
De som bor på en plats är de som kan den bäst, just här och just nu. De är också ofta nyfikna på att få reda på mer om platsen.

Nyköping den 16 december 2015, Jennie Fornedal