När Carl-Erik Anjou avled den 1 oktober 1873 drev hustrun Matilda verkstaden vidare med hjälp av en av de duktiga gesällerna – Salomon Johansson. Efter några år gifte sig Matilda och Salomon och de drev verkstaden fram till hans död 1924.
Nästa generation av familjen Anjou var sonen John. Han hade sedan barnaåren vuxit upp bland krukmakargesäller och fått lära sig yrket från grunden. John Anjou gifte sig med Augusta Larsdotten och i familjen föddes en son och fem döttrar.
Tredje generationen Anjou blev sonen Karl som fortsatte i faderns fotspår till sin död 1959. Nu fanns ingen som kunde efterträda honom och på grund av att våra bostäder var utrustade med centralvärme, fanns det inte någon större efterfrågan på kakelugnar
I Viskadalen, och i synnerhet den del som går under benämningen ”Fornfjorden” ca 6 mil av Viskans nedre lopp, förekommer mycket lera. Speciellt i Skenetrakten är leran, på större djup, mycket ren och lämplig för keramiktillverkning. Detta förhållande gjorde att trakten kring Skene blev centrum för lergods- och tegeltillverkning. I Skene har minst 6 krukmakeri- och kakelverkstäder varit i verksamhet, av vilka en del har anor från 1700-talet. Flera av dem finns omnämnda i våra böcker.
Krukmakeriet är ett av få bevarade krukmakeri-verkstäder och är omnämnd i Tom Möllers bok Krukmakare och kakelugnsmakare – eldens gång från fyr till pipa, utgiven på Raster Förlag år 1999 ISBN 91 8721461 x
Tom Möller var eldsjälen bakom byggnadsminnesförklaringen enligt beslut i länsstyrelsen den 13 februari 2008.
|
|