År 1570 berättas i en dombok att åtta rövare hade kommit över från Norge 1524 hade tagit sin hemvist i en bergskula vid Finnfors laxfiske. De ställde till mycken skada för allmogen med stöld, röveri och mord. Läget var särskilt besvärligt för att soldater från bygden fanns nere i södra delarna av landet eftersom Gustav Vasa hade kort innan blivit kung och fiendskap rådde ännu med Danmark. Albrekt i Myckle med sonen Nils Albrektsson och Mårten Jonsson Strål i Medle tyckte att någonting måste göras och de lyckades samla ihop ett uppbåd av bönder, söner och drängar som en vinterdag drog till grottan. Men när man var redo att gå till attack fick nästan alla stora skälvan och vände om hemåt. Men Albrekt och Mårten Jonsson Strål med söner och drängar gick till attack medan rövarna sov. Först tog de bort bågar och andra vapen och gick sedan in och högg ner rövarna utom en som lyckades fly på en skida. Efter tre nordsvenska mil, dvs. 1,5 mil infångades han och fördes till Skellefteå där han avrättades. Allt detta kom fram i två rättegångar 1570 och 1574. Orsaken till rättegångarna var att bönderna som ledde attacken på rövarna fick Finnfors laxfiske som belöning. De tycks också ha ägt fisket ett tag. Men något senare hade en ny fogde tagit ifrån bönderna fisket. Dessa gick nu till tinget och klagade. De vann tvisten vilket måste innebära att rätten kunde bekräfta deras uppgifter. Rättegångarna ägde rum ca 50 år efter händelsen och personer i trakten som levde då måste ha varit kvar i livet.