Klintforsfallet är en bydel i byn Stämningsgården samt ett kvarnområde vid Klintforsån på gränsen mellan byarna Degerbyn och Stämningsgården, ca 5 km nordväst om Skellefteå. Här finns två vattenfall på sammanlagt 27 meters höjd. Området som även kallats Orrbyströmmen, Lindalmström och Gocktis har under namnet Orrbyströmmen varit ett centrum för kvarnverksamheten i Skelleftebygden, åtminstone sedan 1500-talet.

På 1540-talet fanns 5 kvarnar i området, vilka var skvaltkvarnar som ägdes av ett antal bönder från nedre delen av Skelleftedalen. Varje kvarn var indelad i ett antal lotter eller malningstimmar under en vecka. Omkring 1760 fanns 7 kvarnar i Orrbyströmmen. På Degerbyns sida av ån låg kvarnarna Degerbyssan, Grubbkvarn, Bastukvarn och Blåkvarn. På Stämningsgårdens sida låg Storbrattan, Lillbrattan samt en skvaltkvarn som ägdes av två bönder i Stämningsgården.

Den sistnämna kvarnen inköptes 1765 av ett antal ståndspersoner som grundade en tullmjölkvarn där man fick betala för att mala. Till skillnad mot skvaltkvarnarna drevs kvarnen av ett överfallshjul. På 1790-talet fick kvarnen namnet Lindalmström efter delägarna kronofogde Mikael Lindemark, byggmästaren Olof Alm samt klockaren Marcus Sundström.

I slutet av 1700-talet flyttade en grupp samer in i området. Klintforsfallet har även kallats Gocktis, ett namn som sannolikt är av samiskt ursprung.

År 1814 flyttades till Orrbyströmmen ett sågverk i Klintforsliden som bönderna i Stämningsgården ägde. Samtidigt byggdes den om till ett finbladigt sågverk. Sågen som kallades Klintfors såg var i drift fram till 1920. Sågen har gett namn till området Klintforsfallet samt till ån som tidigare hette Orrbyströmmen. Sågen ersattes av en byasåg som drevs till i början av 1980-talet.

År 1858 uppfördes i Orrbyströmmen/Klintforsfallet en vadmalsstamp och ett färgeri av Fabian Westermark, 1865 2 spånhyvlar som byggdes av byarna Degerbyn och Stämningsgården samt 1906 en snickerifabrik som var i drift till 1972. Snickerifabriken drevs av familjen Nordin. Den nuvarande Lindalmströms kvarn byggdes 1908 av Moses Bergmark i Ersmark och var uppförd på platsen för Degerbyssans kvarn. Den flyttades ner efter ett par år till läget för Lindalmströms kvarn. De sista skvaltkvarnarna var i drift till omkring 1920 medan Lindalmströms kvarn var i gång till i början av 1970-talet.

Litteratur: Degerbyn från forntid till nutid, 1985. Stämningsgården. Byn vid Klintforsån. Ulf Lundström, 2021. 

Bildtext till foto till höger:

Kolorerat foto över kvarnområdet Lindalmström (Orrbyströmmen) i Stämningsgården. Det svartvita fotot finns med i Skellefteå nya tidnings julnummer 1909. Till vänster i bilden, högst upp, en avlång lagårdslänga med stuga som ägdes av samen Mattias Karlsson. Framför den står Degerbyns ena fattigstuga som vid den här tiden beboddes av Fritiof Dahlberg som sysslade med lite klockreparationer. Till höger står en hög röd kvarn som hette Degerbyssan. Den flyttades omkring 1910 ner till läget för Lindalmströms kvarn, där den står kvar än idag. Framför kvarnen finns en grå byggnad som troligen är skvaltkvarnen Bastukvarn. Framför den grå byggnaden finns en gulaktig byggnad som är en snickerifabrik uppförd 1906. Fabriken övertogs 1911 av bröderna Nordin. Längre ner efter Klintforsån på vänster står en liten röd byggnad som är skvaltkvarnen Blåkvarn som ägdes av Degerbyns byamän.

Längst uppe på höger sida om Klintforsån ligger Klintfors finbladiga sågverk som var en industriell såg. Mellan sågen och Degerbyssans kvarn ligger Storbrattans kvarn som den här tiden är ombyggd till en benkvarn. Längre ner efter samma sida av ån skymtar gaveln av vadmalspressen som idag finns på Nordanåområdet. Taket hitom pressen tillhör Lindalmströms kvarn som omkring 1910 revs och till platsen flyttades Degerbyssans kvarn. Den kvarnen står kvar än idag. Ett annat tak tillhör det bostadshus som ägdes av kvarnägaren Olof Alfred Westermark. Till vänster vid ån syns en del av den bagarstuga som hörde till gården. Den gula byggnaden i förgrunden är ett sågverk som hade uppförts 1902 av Johan Westermark i Stämningsgården.
Gösta Renfors mor Lea Renfors lät på 1950-talet lämna det svartvita fotot till en kringvandrande person från södra Sverige som lät färglägga det. Tavlan är märkt FKI. Foto: Carl Franke, Skellefteå museum.