Lengertz konstpris 2019


Lengertz konstpris 2019 tilldelas Margit Brundin

Image

Foto: Andreas Paulsson

Motivering

Margit Brundin är verksam i Teckomatorp och har en masterexamen i keramikkonst från Högskolan för design och konsthantverk, Göteborgs universitet.

Margit Brundin arbetar med lera i stort format, oftast figurativ skulptur, där hon applicerar en berättelse på ett djur, t ex en hare. Med hjälp av människors kroppsspråk tillämpade på djurens former angriper hon sorg, förvåning, misstänksamhet, nyfikenhet osv. Komplexa former byggs upp med en finstilt detaljrikedom. Ögonblick fångas i öron som fladdrar, ögon som tåras. Man blir berörd, både glad och fundersam av att möta skulpturernas uttryck. Det är lätt att känna igen sig själv och andra.

Skulpturerna ringlas och modelleras i en rödbrännande stengodslera och bränns vid 1120 grader. Med engobering, flytande lera färgsatt med koppar-, järn-, mangan- eller koboltoxid, får ytan liv.

Efter sex separatutställningar och ett flertal samlingsutställningar runt om i Sverige hade Margit Brundin 2018 en separatutställning ”Jag har funnit min hare” på Axel Ebbes konsthall, Trelleborg. Ett offentligt verk av henne finns på Angereds förskola.

Margit Brundin tilldelas Lengertz konstpris 2019 för en gedigen konstnärlig gärning med keramiska verk som både berör, roar och oroar.

/Madeleine Brandin för Skånes hembygdsförbunds kulturprisgrupp 4 mars 2019

 

Kärnan i mitt arbete ligger i leran, det är mitt material och verktyg till att kommunicera ut mitt konstnärliga budskap. Jag uttrycker mig figurativt och narrativt med intresse för djur kopplat med grundläggande/elementära känslor och natur. Inspirationen till mitt skapande finner jag i relationer och interaktioner, vidare har jag ett intresse av att undersöka det dolda bakom var och ens yttre skal. Berättaren är ett djur, nu allt vanligare en hare, som får vara ansiktet utåt och representera individen i det frusna ögonblick som skapats när leran formats. Att ligga i gränslandet mellan det mänskliga och djurets mystik inspirerar mig.

Utvecklingen i mitt arbete har gått från ett mer naturlikt avbildande/porträtterande av olika djur via den klassiska bysten/torson till att fokus nu ligger på att bygga mer komplexa helkroppsfigurer. Det har hela tiden varit djur som avbildats men nu tar skulpturerna ett större kliv mot det mänskliga. Skalan är också en viktig del i mitt arbete, jag märker en skillnad mellan den lilla skulpturen och den större. Hur jag rent fysiskt förhåller mig till skulpturen och hur vi interagerar.

Jag fördjupar mig i haren som motiv. Detta djur som vi ofta kan stöta på i naturen med sin tydliga silhuett. Ett explosivt djur som hela tiden har ett lyssnandes öra. Jag tänker att det är just dess flyktighet och utsatthet som fångat mitt intresse. Att få avbilda detta djur i en stilla position där rädslan är borta, och en viss stillhet infinner sig, är för mig tillfredsställande.

Jag arbetar i en rödbrännande stengodslera som jag ringlar upp för att skapa volym/kropp. Leran är väldigt plastisk och ger mig möjligheten att forma och uttrycka mig fritt. Handen är det viktigaste redskapet och varje tryck mot lerytan finns kvar. Skulpturerna färgsätts med engobe som målas på den råa ler ytan. Engobe är en uppslammad lera som i sin tur blandas med oxider och färgkropp för att få sin önskade färg. Engoben är matt och i sin yta precis som leran och får ytterligare en färgdimension av transperent glasyr. Ett av mina signalement är pälsstrukturen som jag arbetar fram med olika verktyg. Varje strå stämplas in cm efter cm som tillsammans bildar känslan av päls.

Leran har en långsam process där jag måste ha tålamod och respekt, men dess formförmåga är för mig oslagbar.

/Margit Brundin

 

Editerad av: Sara Williamsson (2019-05-21 13:20:12)