Frostnupna olvon (Viburnum opulus L.). Foto: Helena Ohlsson

Riktig vinter och betydelsen av lokala namn

God fortsättning på det nya året, som jag hoppas blir ännu bättre än 2025.

Så blev det äntligen vinter. Jag är så glad för kylan och snön vi har fått. Idag hade vi minus 15 grader i Göinge och ångorna hade stelnat till is. Det är precis vad naturen behövde för att kunna ta en paus inför den stundande våren. Det tycks som om alla olyckskorpar hade fel, när de sa att vi får ingen snö pga den globala uppvärmningen. Ni minns kanske också, att metereolen Per Holmgren sa för 20 år sedan att 2026 finns det ingen snö i Sverige. Vi kommer inte att kunna åka Vasaloppet eller utöva andra vintersporter. Så fel han hade! Så tänker jag som har upplevt blommande rödplister i januari på 1960-talet och tagit upp fin matpotatis de 5 januari i mitten på 1980-talet...

”De små lokala namnen” kan vara viktiga

Språkforskaren Bengt Pamp skrev 1993 en bok om ”Ortsnamn i Sverige”. Den handlade delvis om de lokala namnen som ger identitet åt bygden och dess människor och den väckte till liv hos mig en gammal tanke, nämligen att utforska hur det förhöll sig i min bygd. Jag har därför ägnat lite tid åt detta i Östra Göinge och närmare bestämt i delar av Emmislövs socken.  Där har jag identifierat några intressanta namngrupper, som inte behöver vara korrekta men väl värda att testa.

Benämningar på ägorna på en fastighet
Således har många fastigheter namn på de olika ägorna. En lantbrukare berättade för mig, att då var det lättare förklara var kaffet skulle serveras på för- och eftermiddagar t.ex. vid slåttern. Ofta var dessa namn relaterade till någonting, såsom formen (Långevång) eller djurslag som brukade vara där (Kalvahagen).  Jag har noterat fastigheter med upp till 15 ägonamn.

Yrken, sjukdomar och geografi kunde också bidra till namngivningen
Det finns också namn på gårdar och hus som påminner om invånarnas yrken. Ofta var det tidigare ägares yrken. En liten gård som revs 1925 kallas fortfarande idag ”Brännarens” eftersom en invånare vid 1900-talets början var brännmästare vid ett lokalt bränneri. Fastigheter kan också ha fått namn efter att någon som bott där hade drabbats av någon sjukdom. Krampens - ägaren hade drabbats av kramp – är ett exempel på detta. Gårdens eller husets placering i terrängen är ett annat exempel på namngivning, t.ex. Backagården (på en backe).

Gårds- och husnamn efter personer
Gårds- och husnamn efter personer är mycket vanligt. Här måste man ibland ha lite fantasi och ta hänsyn till dialektala benämningar. Således tog det lite tid för mig att förstå att Aisla-täppet var ett litet hus, där en man vid namn Axel hade bott.
Ja, listan kan göras hur lång som helst. När jag har hållit på ett tag känner jag på något sätt att dessa namn – ofta mer eller mindre botglömda – ger nytt liv åt bygden och blir en del av den så viktiga lokala historieskrivningen.

Omvärldsspaning

Jag hoppas att ovanstående kan inspirera dig och din förening att göra någonting liknande. Mina efterforskningar avser inte på något sätt att vara kompletta för min bygd utan att andra skall haka på så att man tillsammans bygger upp en lokal lokalhistoria.
- Finns det några liknande tankar i din hembygdsförening?
- Om ni redan arbetar med liknande tankar – vilka erfarenheter har ni fått?
- Har ni stött på tolkningsproblem av namns betydelse? (Jag har ännu inte lyckats tyda varför ett torp kallades och än idag kallas för ”Kröppans”? Kan det ha sitt ursprung i en sjukdom?)

Ha en fin vinter med skidor och skridskor och mata gärna småfåglarna. Sedan kommer den gäckande och oemotståndliga våren. Oavsett temperatur så blir det ljusare för varje dag.

Sven Jensén
Ordförande