I energikrisens spår går vi från elvisp till handvisp
Vi befinner oss i en energikris som alla märker av på något sätt. Elpriserna har nått en nivå där vissa ställs inför frågan ”skall vi frysa eller ska vi ha mat på bordet?”. Inom hembygdsrörelsen finns det ytterligare oro: att kulturarvet är i farozonen när hembygdsföreningarna saknar ekonomiska muskler att betala sina elräkningar. Textilier och andra samlingar riskerar att få skador som inte går att återställa. Lokalt har man uppmärksammat problemet och det finns kommuner som kallar ihop sina kulturföreningar för se över problematiken. Det känns då även betryggande att vi har ett riksförbund – Sveriges hembygdsförbund – som träder fram och talar om, att staten måste stötta föreningarna i deras arbete att förvalta och ta hand om kulturarvet.
I Skåne har flera medlemsföreningar uttryckt oro för stambanearbetet planerat för höghastighetståg, vilket skulle haft stor inverkan på landskapet. Jag har även på ordförandekonferens blivit ombedd att göra någon skrivelse mot projektets genomförande. Nu när de politiska vindarna vänt verkar de planerade höghastighetstågen inte bli av. Utan att lägga partipolitik i detta tror jag, att många medlemsföreningar och andra organisationer kan känna lättnad att ett så stort ingrepp i skånsk natur troligen uteblir. Det är viktigt att hembygdsrörelsen ser sin relevans i det övergripande samhället och engagerar sig i det som berör inte minst hembygden men även samhället i stort. Skånes hembygdsförbund jobbar för att medlemsföreningar ska synas, verka och delta så mycket som möjligt i samhällsdebatten.
Härförleden deltog jag i en kulturdag i min hemkommun Östra Göinge. Dagen kallades ”Stor kultur på liten plats”. Fokus låg på att lyfta fram kvinnors skrivna och oskrivna historier från dåtid till nutid: berättelser om kvinnoöden, unga kvinnor med EPA-traktorer, men även om hållbar matlagning utan el. Det senare ett inslag i ”om krisen kommer”. Dessutom visades linberedning och vävning av lingarn. Den inhemska produktionen av lin betonades. Dagen upplevdes väldigt angelägen i en tid av otrygghet och det kändes dessutom bra, att hembygdsrörelsen spelade en viktig roll med sina kunskaper.
Som vanligt betonar jag vikten av omvärldsspaning. Jag tycker således, att det är mycket viktigt, att hembygdsrörelsen funderar över sin beredskap. Vi lever i ett samhälle som förändras hela tiden och som kan råka ut för oväntade händelser. Hur möter vi en situation när elen plötsligt stängs av, när bankomaten slutar att fungera eller när vi inte får tag i vatten trots att vi har en brunn på vår tomt?
Alla allvarliga tankar till trots så går vi mot vintersolståndet och därefter ljusare tider.
Sven Jensén
Ordförande