Skånes Hembygdsförbund

Lengertz litteraturpris 2016

Styrelsen för Skånes Hembygdsförbund har beslutat att utse Tore Jönsson till pristagare av Lengertz litteraturpris 2016 för boken ”…som mina förfäder alltid har gjort. Historia kring Agusastugan”

En människa, en gård, en by, ett landskap. Platsen är Agusa by i Andrarums socken, Albo härad. Där levde Anna Mårtensson, hemmadotter och småbrukare, ett enkelt liv fram till sin död 1945. I boken ”…som mina förfäder alltid har gjort” tecknar Tore Jönsson en finstämd bild av hennes liv, präglat av stillsamhet och sparsamhet, och troget följande de vardagsrutiner och arbetssätt som hennes föräldrar hade gjort före henne. Tore bor sedan 1980-talet  i Agusa by.

Genom intervjuer med äldre bybor förmedlas berättelser om en tid och ett liv som hör 1800-talet till. Stugans välbevarade inredning från Anna Mårtenssons dagar, tillsammans med bouppteckningar och Amerikabrev, visar att livet i Agusastugan var magert materiellt sett, men Annas förtröstan i Gud gjorde hennes liv drägligt.

Tore Jönssons bok handlar även om lokala byggnadstraditioner- och tekniker. Under en rikt illustrerad rundtur i Agusastugan får vi veta mer om vilka tekniker och material som har använts i gården, om rummens funktion och vad som är karaktäristiskt för byggnadsskicket i bygden. Vi följer i spåren efter Annas vardagsliv där författarens kunskap och reflektioner ger liv åt föremål och interiörer.

Boken är också en berättelse om en musealisering av ett liv och en gård på Österlen. Efterkrigstidens folklivsforskare hade tidigt ögonen på ålderdomliga agrara miljöer, i synnerhet på Österlen. Efter Annas Mårtenssons död köptes gården 1946 av Albo härads hembygdsförening med museiintendent Gustaf Åberg som pådrivande och engagerad kulturmiljövårdare. Gården fick därefter namnet Agusastugan. Tore Jönsson påpekar att Anna aldrig skulle kallat gården så. För henne var ”stuan” dagligrummet som man bodde i till vardags.

Foto: Jan Nilsson

Hur kan boken vara till nytta för oss i dagens hembygdsarbete? Den visar betydelsen av att, i god tid, intervjua de som var med, att använda arkiven i hembygdsforskningen, att dokumentera och jämföra dåtid och samtid och på nära håll ”lyssna till” föremålen, byggnaderna och dokumenten. Att se också det outtalade.

Tore Jönssons blick för detaljer och helheter, för ett människoöde som Anna Mårtenssons, ger en behaglig läsresa där vi lär oss mycket.