Skånes Hembygdsförbund

Ärkebiskop Andreas Sunesson

Andreas Sunesson föddes 1165 på Lolland, och tillhörde den kända danska Hvidesläkten. Sunesson blev den fjärde innehavaren av ärkebiskopsstolen i Lund. Han levde mellan 1224 och 1228 på den gamla borgen Ivöhus, som byggts om till bostad åt honom, och där han slutade sin levnad midsommardagen 1228.

Sunesson kom till Paris redan som 15-åring, för att vid tidens främsta universitet studera teologi. Hans stora intresse för studierna förde honom vidare till Bologna. Efter en tids vistelse vid Oxford återvände han sedan till Paris, och verkade med framgång som föreläsare. Efter hemkomsten till Danmark utnämndes han sedan till Domprost i Roskilde, och blev tillika kansler hos kung Knud VI. Han fördes på så sätt in i utrikespolitiken och fick intresse för denna. Då Andreas Sunesson efterträdde Absalon som ärkebiskop 1201 skrev han in sig som ” av Guds nåde ärkebiskop i Lund och Sveriges primas”, och han representerade påven Innocentius III i Norden. Men i motsats till sin företrädare var han en from och fridsam man.

Förutom de ordinarie förrättningarna, att inviga kyrkor och präster, visitera församlingar och predika, så ägnade han sig åt studier. Teologi, juridik, politik, skaldekonst – han utövade ett stort inflytande på sin samtid.

Plågad av svårartad ledgångsreumatism sökte han sig till Ivö, som på den tiden tillhörde Åhus slott och län, och som lydde direkt under ärkebiskopsstolen. Här stod en ny borg redo för att ta emot honom, det gamla fästet Ivöhus, som blivit ombyggt för detta ändamål. Hans följe rymde både munkar, tjänare och soldater.

Ur Karl-Erik Rignells ”Ivö”