Foto: Nils Kilbo

Denna kvarn byggdes 1854-55 av mjölnaren Per Olsson.
1864 såldes den till skepparen och redaren Amandus Bengtsson som anställde ”Mjölnar-Hinrik”, Johan Henrik Nilsson för att sköta kvarnen. Han var en känd och omtalad person med många järn i elden: mjölnare, snickare, likkisttillverkare, byggmästare och donator till Fiskebäckskils fattiga.

Hans bror Carl August fick efter en tid överta mjölnaresysslan. År 1878 köpte han kvarnen av Amandus Bengtsson. Han fick dock inte vara kvarnägare länge - redan 1883 dog han endast 35 år gammal. Hans hustru Olivia fortsatte att driva kvarnen med hjälp av Johan Petter Adolfsson. Denne dog dock 1895, 33 år gammal. Efter Johan Petters död hade Olivia ej någon inneboende mjölnare, men troligen har hon ändå lejt hjälp eftersom kvarnen var i drift till omkring 1905. Möjligen var det ”Mjölnar-Hinrik” som återgått till sysslan.

Den 9 september 1913 sålde Olivia kvarnen till ideella Föreningen Sjöstjärnan som sedan dess äger och förvaltar kvarnen som kulturminnesmärke.

Den här typen av kvarn kallas holländare och har båthätta och gallervingar, under brukstiden försedda med segel. Vingarna är fästade i hättan, kvarnens översta del, som kunde vridas mot vinden med linor fästade i förankringar i berget.

Denna kvarn var en tullkvarn. Noggranna protokoll från 1855 och 1856 visar hur stor årlig grundlega (skatt till kronan) som ska erläggas samt en lista på personer som vill utnyttja kvarnen, alltså underlag för verksamheten, liksom kvarnens mått. Kvarnen skattelades efter beräknat antal tunnor råg, korn, havre och vete resp. blandsäd.
Den äldsta uppgiften om en väderkvarn på den här platsen finns i 1773 års kvarn- och mjölnarelängd. Att det var en holkekvarn kan man ta för givet, eftersom holländarna inte var införda i Sverige vid den tiden. På holkekvarnar, som också kallades stubbkvarnar, vreds hela kvarnhuset mot vinden.

På 1869 års karta finns också en väderkvarn på berget mellan smedjan vid Repelia och brunnen vid Mossebacken. Den revs 1894. En kvarnväg finns också inritad. Ganska klart är att detta var en holkekvarn eftersom inga spår av bultar finns i berget. Troligen köptes den 1836 i Lysekil för att användas som husbehovskvarn. Husbehovskvarnarna är knapphändigt uppmärksammade eftersom de var befriade från skatt och därför inte registrerades.

Sedan gamla tider har det funnits kvarnar på Skaftö för jordbrukets behov. De allra flesta var väderkvarnar, någon brist på vind har det aldrig varit. Men det har även funnits en liten vattendriven kvarn söder om Edsvattnet. Totalt fanns 15–20 kvarnar. Av dessa finns nu endast två kvar på ön, denna och Skaftö kvarn (vid brofästet).
Kvarnen här på Kvarnberget är ett kännemärke för Fiskebäckskil och viktig att bevara för framtiden. Detta kräver underhåll och kvarnen tjärstryks löpande och vingarna vrids.

En dag varje sommar brukar kvarnen vara öppen för visning med efterföljande kaffeservering. Här berättar ordförande Kristina Jarnedal.

Vill du titta in i kvarnen under sommaren så ring Wiggo Lander 072-732 29 03.