Under 1800-talet var Siljansnäs småbönder i stort sett självförsörjande. De hade kor, hästar, grisar och får. De gjorde smör och ost, de odlade potatis och spannmål, malde säd och bakade bröd. De spann, vävde och sydde kläder, de sågade timmer som användes i stugor och härbren och de högg ved. Utöver det bedrev man bisysslor som varierade beroende på var man bodde. I Alvik fanns det smedjor, efter Almoån fanns det mjölkvarnar och på 1820-talet fanns det sju svarvstugor efter Hjulbäcken. De äldsta uppgifterna om svarvning i Hjulbäck är från 1696 då Svarvar Olof Andersson var verksam.

Hjulbäck blev successivt ett centrum för spinnrockstillverkning och svarvarna fick god avsättning för sina produkter. De packade delar — hjulet, sätet och trampan — på slädar eller kärror och for till städer och marknader. I takt med att vägarna förbättrades och att linet från Hälsingland och Ångermanland såldes i Mälardalen reste de längre och tjänade mer pengar. Men på 1900-talet minskade efterfrågan och 1930 fanns det bara en svarvare kvar i Hjulbäck, Vikmans Anders Olsson. En rödmålad spinnrock kostade då 25 kronor.

Svarvstugorna i Hjulbäck hade inte bara en trampsvarv som kunde användas året runt. De hade också en vattendriven svarv som under våren, sommaren och hösten drevs med ett hjul som var nedsänkt i bäcken. Hjulets axel var förenat med och drev svarven och svarven fick då ett högre varvtal och blev starkare än en trampsvarv. Utanför stugan fanns en fördämning och en ränna som ledde vatten till hjulet. Den som svarvade kunde då reglera svarvens varvtal med en spak som släppte fram mer eller mindre vatten till hjulet. De verktyg som användes var hemtillverkade och järnet köptes på bruket i Limån. Materialet, virket till spinnrockarna — björk till hjulet och al eller furu till sätet — höggs på vintern. Det klyvdes och täljdes till lagom stora bitar som lades upp på stänger i svarvstugan.

Idag finns det en svarvstuga kvar som ägs av Siljansnäs hembygdsföreningen. Den står vid Hjulbäcken på östra sidan om vägen nära bystugan. innan den 1963 flyttades och restaurerades ägdes den av Altsar Erik Persson och Stusspjons Per Persson. Utanför stugan finns ett vattenhjul och inne i stugan finns en tramp- och en vattensvarv och hemtillverkade verktyg, ibland med årtal och ägarens initialer. På stugans innerväggar finns inskriptioner från 1897-1914. Här finns också det virke som användes. I anslutning till Svarvstugan står två härbren, ett som hembygdsföreningen har köpt och flyttat dit och ett som konstnären Helmer MasOlle har donerat.