Olof Palme (farbror till före detta statsministern med samma namn) grundade år 1916 stiftelsen Sigtuna Fornhem som i mångt och mycket fungerade som ett slags hembygdsförening. Under en följd av år utgav stiftelsen årsskriften ”Situne Dei”, men nu koncentrerade man sig på uppgiften att bygga ett nytt museum på den mark Olof Palme inköpt och där museet ligger än i dag.

Det fanns således ett behov av en hembygdsförening i mer traditionell bemärkelse.Våren 1959 kallade bokhandlare Gerhard Charpentier, ingenjör Erik Rundqvist och förste postiljon Nils ”Post-Nisse” Andersson till ett möte för att dryfta bildandet av en hembygdsförening för Sigtuna stad. De tre initiativtagarna bildade en arbetsgrupp som bland annat lade ut teckningslistor i stadens butiker. Närmare 100 personer tecknade sig för medlemskap och föreningen fick därmed en flygande start.

En interimsstyrelse tillsattes och flera sammankomster hölls. Den formella starten skedde den 1 november 1959, då ett medlemsmöte valde följande styrelse:
Förste postiljon Nils Andersson, ordförande. Bokhandlare Gerhard Charptentier, sekreterare. Expeditionskassörskan fröken Mary Eriksson, kassör, 1960 ersatt av stadsingenjör Carl Björkman.

Föreningen var då redan i gång med studiecirklar, föreningsaftnar och den stora uppgiften att försöka rädda Tullstugan, vilket misslyckades trots ihärdiga försök.
Så småningom tog Sigtuna Hembygdsförening itu med att rädda Sockenstugan – som verkligen blev ett framgångsrikt projekt.

En av de första medlemmarna i hembygdsföreningen var den välrenommerade borgmästaren i staden, Gustaf Dahl, som sedan i alla år medverkade vid bejublade berättarkvällar. Den sista berättarkvällen höll han den oförglömliga brasaftonen den 19 mars 1992, det år han skulle fylla hela 102 år.

Borgmästare Gustaf Dahl sittande på en parkbänk med sin käpp framför sitt kära rådhus. 

Sigtuna Hembygdsförening fick också den stora förmånen att utge Gustaf Dahls Sigtuna-historier. Det blev tre böcker, varav den första ”Borgmästaren berättar” är utgiven i en tredje upplaga, och det kommer säkert fler upplagor. Det är spännande läsning av stadens siste och djupt engagerade borgmästare. Han testamenterade sitt hem till Sigtuna och inventarierna står kvar intakta, som det hem han lämnade efter sig.