Jesper Swedberg, född 28 augusti 1653 på Svedens gård nära Falun, död 26 juli 1735 i Brunsbo vid Skara, var en svensk professor, rektor för Uppsala universitet, psalmist och biskop. Han var far till Emanuel Swedenborg. och sonsons sonson till Otte Persson i Sundborn, nämnd 1571. Modern Anna Petersdotter Bullernaesia tillhörde en prästsläkt från Bollnäs

Sedan Swedberg genomgått Falu trivialskola, skickades han 1666 till Uppsala men flyttades därifrån 1669 till det nyinrättade universitetet i Lund, där han hade en släkting, professorn i österländska språk Petrus Holm, som åtog sig att leda hans undervisning. Efter fem års vistelse i Lund återvände han 1674 till Uppsala och blev där 1682 promoverad till filosofie magister. Året därpå prästvigdes han och utnämndes 1684 till pastor vid Livregementet till häst. Under detta och följande år företog han en utrikes resa till England, Frankrike, Tyskland och Nederländerna. Efter hemkomsten tillträdde han sin syssla vid Livregementet och utvecklade här bland manskapet en kraftig nitälskan för dess höjande i boklig och sedlig upplysning. Hans nästa prästerliga befattning blev som kyrkoherde i Vingåker, vartill han utnämndes 1690, men dit han flyttade först 1692. På denna plats fick han inte stanna länge, eftersom han efter sex veckors vistelse där befordrades till teologie professor i Uppsala, där han 1694 blev förste teologie professoroch domprost. Swedberg blev också 1692 universitetets rektor.

Som akademisk lärare utvecklade han ett outtröttligt nit och förvärvade sig i hög grad de studerandes tillgivenhet. Jämte sin befattning vid universitetet innehade han sedan 1696 det viktiga uppdraget att vaka över de svenska församlingarna i Amerika, förse dem med lämpliga församlingslärare och så vidare. 1702 kallades och utnämndes han till biskop i Skara, promoverades till teologie doktor i Uppsala 1705 samt valdes att dessutom ha uppsikt över den svenska församlingen i London.

Som rektor i Uppsala lyckades han bilägga de häftiga striderna mellan de olika filosofiska skolorna, liksom, tack vare honom, ett ädlare studentliv uppkom. I sina predikningar kunde han ibland predika om änglar på ett sätt som föregrep sonen Emanuel Swedenborgs andelära.

Swedberg utverkade hos kungen att en kommission tillsattes den 8 juli 1691, bestående av tre fackmän, bland dem Swedberg själv, under Erik Benzelius ledning, för ombesörjandet av en bibelrevision med grundtexten som högsta norm. Han bidrog väsentligen till, att hela arbetet var fullbordat 1692. Den nya bibelupplagans utgivande mötte dock oförmodade hinder och ett motstånd, som djupt smärtade Swedberg. Föga mer lyckosam blev resultatet av hans bemödanden att skaffa den svenska församlingen en ny psalmbok, i det att den, han själv utarbetat, skarpt klandrades av en del biskopar, vilket hade till följd att hans psalmboksförslag indrogs och ådrog honom en förlust av 30 000 daler kmt.

Bland mål, som han med iver eftersträvade, var att bland svenska allmogen åstadkomma en allmän och större färdighet i innanläsning. Likaså förtjänar det ihågkommas, hur han sökte avskaffa de många apostladagarna, vilka den tiden firades såsom helgdagar, men, enligt hans yttrande, blev lika många syndadagar. Hans bemödanden att förskaffa svenska kyrkan en ny psalmbok kom honom att uppträda som psalmist. I den psalmboksupplaga som Spegel föranstaltade 1695 har Swedberg författat åtskilliga psalmer.

För svenska språkets närmare bestämning i ortografiskt och syntaktiskt hänseende var han liksom i allt annat outtröttligt verksam. För detta ändamål studerade han under en lång tid våra gamla språkminnen, och frukten av denna forskning frambar han i sin Schibboleth. Swenska språkets rycht och richtighet 1716. Han har även utarbetat Grammatica svecana 1722 samt En fullkomlig svensk Ordabok, vilken sistnämnda dock inte blev tryckt under hans livstid, utan först 2008.

Hos Karl XI stod han alltid i högt anseende, fastän han ej sällan skarpt uppträdde mot konungens handlingar. Däremot stod han icke alltid lika väl hos rikets första stånd, vars oarter han utan hänsyn bestraffade i sina predikningar.

Svedberg tog också ganska verksam del i riksmötena och intog en framstående plats bland motståndarna till frihetstidens statsskick.

Svenska Akademien lät 1852 slå en minnespenning över honom.

Han gifte sig första gången 1683 med Sara Behm. Hon tillhörde den från Böhmen invandrade släkten Behm, och hennes farmor Anna Danielsdotter Kröger tillhörde Bureätten. Andra äktenskapet ingick Svedberg 1697 med Sara Bergia och det tredje 1720 med Johannes Jonæ Arhusius dotter Kristina Arrhusia.

Hans söner från första äktenskapet adlades med namnet Swedenborg, däribland den berömde Emanuel Swedenborg. Hans äldsta dotter från första äktenskapet, Anna, gifte sig med ärkebiskop Erik Benzelius d.y., och dottern Hedvig gifte sig med Lars Benzelstierna.

Swedberg redigerade och diktade texter till 1695 års psalmbok. Dess psalmbok innehåller inget register som anger vilka psalmer författarna skrivit och inga noteringar vid respektive psalm heller. Swedberg gav först ut en egen utgåva med psalmer 1694 som refuserades i stora drag, men blev också anledningen till att många av hans psalmer är angivna vara komponerade eller bearbetade just 1694, som i själva verket är psalmernas första tryckår.

Han finns representerad i 1819 års psalmbok, med 29 verk.^[2] I 1986 års psalmbok finns han representerad med sex originaltexter.^[3]

Jesper Swedbergs dödsdag, den 26 juli, bär sedan 1901 namnet Jesper efter honom.

Källa: Wikipedia 2018