Mjölkbordet.jpg

Mjölkbordet.jpg
MJÖLKBORDENS HISTORIA

För 50 år sedan stod det ett mjölkbord vid varje gård. De tvar den tiden då brådskan ej var så stor som nu. Då man hade tid att mjölka en ko för hand, och då man kunde få en liten hårdhänt smekning på kinden av en kosvans, 

 Det var gott om små mejerier och Lärbro hade också ett. Man bildade körlag och det innebar att var och en inte behövde köra så ofta, En gång i veckan var det vanligaste. Förebilden för vår tids samåkning, kan man säga. Det var en lugn tid och när kvällen kom kände man glädje över allt man gjort och strävat med under dagens lopp.

 Men tiden gick och mejeriet blev nedslitet ochskulle renoveras, det var under 1940- talet. Men samtidigt kom en ny tid, då allt skulle rationaliseras. Mindre mejerier skulle bort, det skulle bara finnas några få större kvar här på ön. Man trodde att på så sätt skulle det bli billigare att förädla mjölken.

Nu kom tiden då mjölkborden skulle flyttas ut till stora vägen. Brådskan hade kommit till landsbygden. Nu var det bilar som skulle hämta mjölken och köra den till Tingstäde. Vid Vägome hade bönderna ett gemensamt mjölkbord. På morgonen kom de stretande med mjölken till detta bord, där det under minst en timmes tid avhandlades ortens och kommunens alla händelser sen sist, och där varje sak fick sin kommentar.

Dessa gubbar som använde mjölkbordet till konferensbord, varen särpräglad art. De hade öknamn på varandra som var rätt lustiga. T ex.Julbocken, Klondyke, Mikojan, Skaltper, 12:an, Herre Fader. De flesta av dem är nu döda.

Det kom åter en ny tid, det var under 1960-talet.Mjölkborden behövdes inte längre, det blev kaffeved av dem. Ett ljushuvud hade kommit å den idén att varje gård skulle ha sin egen stora mjölktank, så tankbilen kunde hämta mjölken när som helst. Denna tankanläggning kostade bönderna ca 10.000 kr. och många dras väl ännu med denna stora skuld. Priserna förändras i takt med tiden. 1932 fick man 6 öre pr kg för mjölken och nu är det väl ca 95 öre. Men tro nu ej att mjölkproduceringen är någon guldgruva, det ärett annat pris på omkostnader och framställning mot då. Ja det var gångna tider som man aldrig glömmer. Tänk bara när mjölkmaskinerna kom, vilken lättnad det gjorde. Men det fanns risker med det också. Hade man lite otur kunde man av en enda spark av kon, hamna ute på gården med alla mjölkmaskins delar omkring sig.Det var en syn det.


 Vad nästa steg i mjölkhanteringen blir, vet man ej. Men man vet att människan behöver mjölken så länge hon andas.

 

Förening:

Sveriges hembygdsförbund

Ändrad av: Sveriges hembygdsförbund (2013-04-25 09:29:13) Kontakta föreningen
Skapad av: Sveriges hembygdsförbund (2013-04-25 09:29:13) Kontakta föreningen