Boende på torpet.

1/Eriksdotter, Anna Stina. Född 1813-07-05 i Seglora från Ellebacken Levde 1880 i Boxhult, Hulud, Seglora.

Gift 1837-05-05 i Seglora med Eriksson, Johannes.från Torpa Bosnäs. Född 1812 i Seglora Levde 1880 i Boxhult, Hulud, Seglora Död 1887-02-05 i Seglora

2/ Andersson, Anders Född 1834-01-28 . Änkling 1899-07-29 3/Bengtsson, Anders. Född 1860 i Stöttared, Hungerhult Västerg., Seglora . Levde 1880 i Hungerhult Västerg., Seglora . Levde i Boxhult, Hulud, Seglora .

Gift 1886-12-28 med Svensdotter, Anna Charlotta. (Född 1860-06-25 i Kinnarumma . Levde i Boxhult, Hulud, Seglora .) Barn: Bengtsson, Selma. Född 1887-11-09 i Boxhult, Hulud, Seglora . Död 1975-12-30.

Fosterb. Bengtsson, Sven. Född 1912. BOXHULT 1 november 1992 besöker Valter Vallén och Arne Lust Boxhult och intervjuar SVEN Evald Bengtsson, 80 år. Boxhult, som ligger intill Storsjön var en gång torp under HULU. Sven berättar med stor inlevelse om den kanske viktigaste dagen i hans liv.

Han var 4 år och på väg till fosterhemmet Boxhult från staden Borås. Det var vinter och han fick åka med häst och skrinda. Det var roligt till en början, men när de svängde av från stora vägen vid Rydboholm och in i mörka granskogen, då grät han. Men allt blev bättre nar han kom in i torpet. Längst bort i köket stod en fantastisk apparat - en separator. Hans blivande fosterföräldrar måste ha varit mycket förstående människor. De lät honom stå och veva på separatorn hela kvällen. När de förslog att han skulle gå och lägga sej, sa han inte än, vill veva mera och då fick han fortsätta lite till. Han minns också att han fick så goda smörgåsar och att han inte behövde krypa under bordet och gömma sej när det kom någon, utan kunde sitta kvar helt oskyddad. Ja, det var underbart att komma till Boxhult. Nästa dag fick han gå med ut i lagårn och se på alla djuren, kor och grisar och många kattor. Han fick ett par träskor. Sådana hade han aldrig sett förut. Det var ju vinter när han kom till Boxhult och man var ute på sjön och fiskade. Isen var tjock, men på ett ställe hade man huggit upp en vak, så dar var tunn nyis. Sven kunde inte låta bli att undersöka den och föll i. Han lyckades ta sej upp. När han kom hem sa han Nu ska jag inte gå ut mer idag. Han föll i sjön många gånger under årens lopp och varje gång han kom hem sa han, att nu ska jag inte gå ut mer idag. Varje söndag gick han med fosterfadern till Rydboholm kyrka Det tyckte han var roligt, för på vägen frågade han fadern om allt han såg, småkryp på vägen t ex och fadern stannade och förklarade allt de såg, så de kom nästan alltid för sent till kyrkan. Om dagarna hjälpte han till med det lilla han kunde på torpet och det upplevde han enbart positivt. Så började han skolan, men behövde bara gå en vecka i småskolan för han kunde redan läsa. Han hade lärt sej genom att studera Allers Familjejournal. Sven berättar att han blev mobbad i skolan, dels för att han var så liten och dels för att han kunde mer än de 1 andra, han kunde mer än vävmästarns pojk. Man kunde inte helt leva på torpet. På vintern körde fadern i skogen. Sven berättar om Erenmarks affär, som var där Lindgren bor. Hos Erenmark kunder man få låna vad man behövde vid bröllop och stora tillställningar. Det var bara "fruntimmerna" som fick låna. De fick gå med upp på vinden och ta vad de behövde. På torpet hade man två kor. häst och julagris. Johan på Gröneman kom och slaktade åt dem. Under kriget hade man fler grisar. Man sålde två grisar till Tyskland som vägde 150 kg styck. Sven berättar att en gång skulle Andreas till stan för att sko hästen. Då kom tyska uppköpare och frågade om de fick köpa hästen och vad den kostade. Han drog till med 2000 kronor och det fick han. Andreas sålde hästen. Sven och Selma brukade torpet tillsammans i många år, men småningom blev Selma. som så många andra märkt av åldern, och sökte vård på Fageasro ålderdomshem. Sven arbetade som textilarbetare hos Rydboholms AB samtidigt som han bedrev jordbruk. Åkermarken tillhörde Rydboholm. Till stugan o lagårn är en tomt uttagen. Sven brukade på senare år även torpen "Joela" och Hultaberg. Hemmet Boxhult har genom åren varit känt för stor gästtrihet Boxhult nämns i jordabalken 1777.