Slåtterkväll vid Hembygdsstugan i Gårdby

Tisdagskvällar i Gårdby är en trevlig tillställning där Gårdbysföreningar, företagare och Svenska Kyrkan deltar med olika aktiviteter och utställare. Sandby-Gårdby Hembygdsförening hade sparat växtligheten vid Hembygdsstugan till en slåtterkväll. Biolog Helena Lager berättade för oss om nyttan med slåtter. När ängsmarker hävdas genom slåtter blir de magra vilket leder till att ingen enskild växt kan ta över. Den biologiska mångfalden ökar och det gynnar olika insektsarter. Bete är ett annat sätt att hävda marken och beroende på djurslag som betar blir resultatet olika. Nötkreatur sliter av tussar av vegetation med sin tunga medan får väljer ut den godaste örten. Sättet att beta påverkar växtligheten och det gör också trampet av klövar. Vissa frön myllas ned i jorden av klövtrampet och det påverkar vad som växer nästa år. Helena visade väddklint och rödklint som är bra för våra pollinatörer. Två ovanliga bin samlar pollen just från enbart dessa växter. Åkervädden blommar länge med nya knoppar och tittar man nog ser man ofta insekter eller bi i denna växt. Stor blåklocka är också en bra växt för storsovarbiet och småsovarbiet. De återfinns sittande inuti själva klockan.

Vi fick sedan presentation av fyra personer som berättade om sig själva och varför de börjat slå med lie. Det var Henriette Sandell och Erik Cedergren från Gårdby, Gunilla Carsten från Södra Sandby och Fritjof Nyström från Glömminge. Och glädjande nog var det inte pensionärsmedelålder som det annars kan vara i hembygdssammanhang. Snabbt insåg åhörarna att detta med att slå med lie är en hel vetenskap. Grundläggande och allra viktigast är att lien är vass. Vi som har några år på nacken minns de liar som slipades på slipsten. Den sorten tillverkades i Sverige fram till 1972 av Igelfors och den typen av lie utvecklades i Sverige då vi kan konsten att tillverka stål. Nu gäller knackliar. De tillverkas av låglegeratstål och eggen kallhamras vass. Det krävs ett eget litet städ, en pall och en hammare och gärna hörselskydd för den som utför slipningen. Lien kan ha olika längd beroende på sin uppgift och också olika vinkel till orven och mot marken. Vid hackeslåtter, när man slår runt stenar är bladet kortare. Orvets övre knagge (handtag) ska nå till armhålan när man ställer lien upprätt för en korrekt slåtterställning. Undre knaggen placeras cirka en axelbredd från övre knaggen, eller en underarms längd från armbåge till fingerspets.  Tillbehören är ett bryne och en liepinne. Liepinne är den träpinne som används för att hålla bladet vasst. Man rekommenderas bryna eggen var femte minut. När man slår skall man stå stadigt och ”bredaxlat” och flytta tyngden från höger till vänster ben. Lien skall vara nära marken och om man inte tar för ”stort tag” med lien i gräset går det mycket lättare att skära av grässtråna.

När vi fått alla fakta till livs fick publiken ställa frågor. En man frågade ”hur lång tid tar det att slå resten av gräset” och fick svar: -En timme om jag får slå själv och tre timmar om jag får hjälp.

Vi åskådare fick se hur man slog med lie, vi fick pröva på själva och vi fick en massa ny kunskap. Vad kan man mer begära av en härlig sommarkväll i Gårdby? Avslutningsvis rekommenderade våra ”liemän och liekvinnor” att man kunde gå med i Facebook-gruppen ”Ölands lienätverk”. Vi välkomnades också till nästa planerade slåtter vid Slakthuset i Gårdby hos Henriette den andra augusti.

Ann-Marie Berglund