Åse Skarsgård lät oss i Sandby-Gårdby Hembygdsförening söndagen 21 november först av alla få ta del av hennes forskning om barnhusbarnen från Stockholm som placerades i Sandby och Gårdby socknar åren 1865-1880. Under denna tid kom 413 barn som fick 602 placeringar på Öland. I Sandby-Gårdby fick 80 barn sammanlagt 109 placeringar. Som jämförelsesiffror kan nämnas att 134 barn kom till Norra Möckleby och 103 till Glömminge-Algutsrum. Geografin hade betydelse, närheten till Kalmar där båtarna med barnen lade till, hade stor betydelse. När byarna i våra socknar jämförs ser man att det placerades proportionerligt flest barn i Ullevi och Torp. Ullevi tog emot 27 barn som fick 33 placeringar där. Till Ekelunda kom bara två barn. Det var framför allt malmbefolkningen och hantverkare som tog emot barnen. Två familjer på Ullevi malm tar emot hela 19 barn.

Barnen kom från Allmänna barnhuset i Stockholm, som hade anor från 1638 och ombildades 1785 då stora barnhuset och barnhemmet för spädbarn slogs ihop.  Under 1800-talet ökade befolkningen och fattigdomen bredde ut sig. Från 1750 till 1850 blir de obesuttna fyrdubbelt fler på landsbygden.

År 1864 tog man in så många barn som man aldrig gjort innan. Barnen kom till Allmänna Barnhuset via polisremisser, fattigvårdsnämnden, mot en engångssumma eller att en kvinna fick lämna sitt barn om hon arbetade som amma.   1865 skedde den första stora barntransporten med ångfartyget Transit 1 till Kalmar. Tidningsreferat beskriver barnen i åldern 8-12 år som ”ganska glada och belåtna”. Av de 40 barnen skulle 17 till Öland. Två av dem kom till Ullevi och två kom till Torp.

Prästerna spelar en viktig/ roll i barnhusbarnens/ historia. De skriver de ”lämplighetsintyg” som blivande fosterföräldrar behöver och har också ett tillsynsansvar. Komminister Daniel Stenberg skrev gärna intyg till fosterföräldrarna och var en positiv kraft. Fredrik Wahlström som var kyrkoherde och kom till Sandby 1869 var inte lika lättsam.  Wahlström målar en svart bild i sina brev till Allmänna Barnhuset, men det blir för oss i denna tid en källa till information.  I ett fall vägrar han skriva intyg om god frejd och bärgliga villkor, men då kommer barnmorskan Stina Ahlberg och intygar att fosterfar ”äger en ko” och att fostermor ”är lugn och rensinnad”. Varför utsatte man sig för att behöva bli inspekterad och förödmjuka sig för intyg? Jo, det gav status att ha fosterbarn och det gav pengar i handen. Utbetalningarna skedde till jul och till midsommar. På Öland rådde en bytesekonomi och pengar gav ägaren möjligheter att t.ex. köpa en biljett till Stockholm. Människor kunde då åka till Stockholm och sälja varor och samtidigt passande man på att ta med sig nya fosterbarn till Öland. Ibland gick det illa och fosterbarnet dog direkt efter ankomst och det finns dokumenterat hur nämnde Wahlström vägrar skriva dödsattest.
Magister Svanbom på Allmänna Barnhuset gjorde flera inspektioner och dokumentationen från 1879 är bevarad. Då inspekterades 34 barn /i Sandby-Gårdby/ och 29 vårdades väl. Två hem blev underkända, i ett fick barnen vara kvar men ett barn flyttades. 
Åse tackades med varma applåder. Två deltagare visade medaljer som personer i släkten fått efter de vårdat fosterbarn. Åse kunde sätta denna okända del av historien i ett samhällsperspektiv som fick oss åhörare att inse de olika krafter som ledde fram till att fosterbarnen hamnade på Öland. Vi förundrades också över att barnen hamnade på malmarna och hos hantverkarna och bara ett fåtal hos hemmansägare. Glädjande var att staten månade om barnen med inspektioner och krav på intyg från prästen.
Vi hoppas på en bok i ämnet och vi kan glädja oss åt världspremiären i sockenstugan i Sandby då detta berättades offentligt för första gången.
Ann-Marie Berglund


Förening:

Sandby-Gårdby Hembygdsförening

Skapad av: Stefan Ahlgren (2021-11-30 07:19:54) Kontakta föreningen
Ändrad av: Stefan Ahlgren (2021-11-30 07:22:06) Kontakta föreningen