I annorlunda tider måste Sandby-Gårdby Hembygdsförening söka nya vägar att erbjuda aktiviteter. Den 23 mars gav Helena Lager en digital föreläsning om Stora alvaret. 19 unika besökare deltog och man kan ju tänka sig mer än en person framför datorn. Glädjande nog deltog personer mer långväga ifrån.
Helena som är biolog och arbetar vid Länsstyrelsen fick oss att åter minnas vilken unik ö vi lever på. Öland har många soltimmar och låg nederbörd. Höstarna är milda och somrarna torra. Stora alvarets miljö skiftar från översvämning till torka. Ölands Stora alvaret är det största i hela världen, 26 000 ha. Det har aldrig varit helt beskogat, högst 40% har varit bevuxet med buskar och träd under 12 000 år. På alvaret finns en stor mångfald av växter och djur. Alvaret har betats i minst 5000 år. Som mest öppet var alvaret runt år noll och på sent 1800-tal. Innan 1819 fanns det inga murar i betesmarkerna. När djurgårdsinrättningen upphörde delades alvaret ut till socknarna och sedan till byarna. Denna process var klar 1819. Det sägs att mittmuren kom till först. Före denna tid betades alvaret av bland annat hästar som gick vilt på alvaret till får som vaktades av herdar. Byarna hade fårvaktare anställda och än idag ses ruiner av fårhus och vaktarkojor.
Alvaret är en mosaik av olika miljöer med olika förutsättningar. Två procent är hällmarker. Där lever mosskuddar och fetknoppar som kan klara två månaders torka på sommaren men även översvämning på våren. Här lever speciella insekter som alvarljusmott och växter som stenkrassing (annars vid Medelhavet) och fjällgröe(en glaciärrelikt, annars i fjällen). En annan miljö mindre än en procent är karst, öppna sprickor och är en variant av hällmark. Här lever lavar som betas av hällsnäcka. Det kan växa blåsippor nere i sprickorna, skyddade av hällen. Grusalvaret utgör 56 %. Här lever ölandssolvända och ölandsmåra, båda växandes bara på Öland i hela världen.  Masklav och snölav växer på grusalvaret och i fjällen. Ytterligare en miljö är kalkgräsmarker som utgör 15 %. Här växer tallar, enbuskar och björkar in om det inte betas. Unika arter i denna jordmån är alvarmalört och alvarkronmal. Här ses de kära orkideérna krutbrännare och Adam och Eva. Kalkfuktängar utgör 17 % och den miljön växer igen om den inte betas. Här växer tok och björk. Ölandstoken utgör levnadsmiljö för toksäckmal, en insekt som bara lever på tok. Majvivan blommar här och en variant är en stjälklös majviva som anpassat sig till betesdjuren. Mindre än en procent utgörs av alvarsjöar, dvs sjöar som innehåller vatten året om. Rikkärr utgör också samma andel som alvarsjöarna med tätört som fångar knott och flugor. Vätar torkar ut på sommaren och utgör två procent. Här lever världens äldsta djur, hästskoräkan som är 250 miljoner år gammal. Stora alvaret indelas också i kulturalvar och naturalvar. Av de olika uppräknade miljöerna tillhör grusalvar, hällmarker och karst, vätar och alvarsjöar naturalvar. De ser ut som de gör oavsett om de betas eller inte.
Växterna har haft tusentals år på sig att anpassa sitt växtsätt. De har utvecklat dvärgformer, former med korta och breda blad och ett krypande växtsätt. För att minska vattenavdunstning är bladen blågrå, behårade, läderartade eller inrullade. De har också möjligheter att lagra näring och vatten. Ettåriga arter kan undvika torrperioder genom att blomma i april och sedan ligga som frö under torrperioden.
Torkan 2018 ledde till att både gräs och örter dog. Gräset började spira under hösten 2018 men dog under sommaren 2019. Samma sak upprepades under sommaren 2020. Det normala är ett torrår med tio års mellanrum. Klimatförändringar ligger bakom och om åtgärder inte vidtas riskerar vi ännu värre och längre torrsomrar. Södra Ölands odlingslandskap är ett världsarv präglat av kulturhistoria och anpassning. I dagens pressade situation för lantbrukarna finns inget utrymme för torka.  Länsstyrelsen arbetar med olika stödinsatser för att lantbrukarna skall få ersättning och för att vegetationen skall återhämta sig.
Helena avslutade med en passande sammanfattning ”stora alvaret är unikt i världen”. Ja, sannerligen. Jag tror inte jag var ensam om att fått nya lärdomar från Helenas stora kunskap om alvaret.
Ann-Marie Berglund