”Vi har provat våra krafter, på da alla slag av rafter…”, Johnny Karlsson deklamerade detta och många andra vitsiga ord om att lägga vasstak, när Sandby-Gårdby Hembygdsförening ordnade föreläsning vid Prästladan i Sandby 18 augusti. Visan diktades 1991 av Per-Åke Johansson, efter deltagande i en kurs på Himmelsberga, i konsten att lägga vasstak. Per-Åke var också vår föreläsare som talade till bilder som visades på logen i Prästladan. Vi var nära tjugo besökare som avnjöt detta föredrag.

Prästladan är något så unikt som en högsulelada. Sulan är en stolpe i mitten som håller upp takåsen och tvärbanden är lagt om sulan. Spanten kallas tranor och är också fästade utan spik(motsvarar takstolarna). I det så kallade knäpphuvudet möts stolpe, tvärband och långband. Per-Åke visade stolparna och de horisontellt liggande bålplankorna som kilades fast i ett spår i stolparna. Om man ville köra in en stor maskin eller för den delen, ta ut den, kan man plocka bort bålplankorna. I logporten fanns ett hål, upptaget för det hästdrivna tröskverket.

Per-Åke övergick till att berätta om taket. Rutmönstret där halmen skall ligga utgörs av uppståndarraft och de horisontella kallas påläggarraft. Raften utgörs av gran. Det finns också en horisontell bindraft.  Mellan påläggarraften och bindraften binds halmen ihop med galvaniserad tråd. Nålen gjordes av hassel, hade ett öga och var vass i ena ändan. Nålpojkar, även kallade bakbindare stod på insidan, tog emot nålen och förde ut den igen. Bindning skedde med någon meters mellanrum. Innan metalltråd fanns användes björkkvistar som låg i blöt över natten, när de torkade drog de ihop sig och fixerade stadigt raft och halm. Halmen var råghalm som tröskats med slaga för att behålla stråna oförstörda. Halmen kammades i en speciell stor kam gjord av trä som sattes i en stolpe i logen. Tore Andersson i Södra Näsby mindes hur han varit med sin far till en man i Kåtorp som sålde raft om tio stycken, ett knippe kostade en krona.

Per-Åke berättade att kursen i taktäckning 1991tillkom då Jordtorpsladan sattes upp på Ölands museum Himmelsberga. Hång, de trädelar som håller halmen fast på takåsen, tillverkas av ek, träet klyvs med kil och slägga. Evert Johansson ledde kursen och Per-Åke skaldade: ”Evert har gett oss råden, hur man binder rätt med tråden”.

I varje by fanns någon man som var skickligare på att lägga tak än andra och som var arbetsledare. I detta sammanhang nämndes Ture Svensson i  Norra Sandby. Val av material mellan vass och halm berodde på tillgång och ekonomi. Vass fick köpas in, halm hade man själv men det krävdes speciell hantering vid skörden. Fortfarande finns vasstak i våra socknar, i samtalet efteråt framhölls nylagda tak på lador i Södra Näsby. Det finns sommargäster som säger ”där i byn där det ser ut som i Himmelsberga”. Förr fanns det halmtak överallt men de ersattes på 1950-talet av eternit som inte var lika brandfarligt. Det sades att man fick lättnad i brandförsäkringen om man lade eternittak.

Slutligen fick jag för första gången höra ett gammalt ordstäv som sades till dem som uppfattades som lata. Det var: Då kan de sitta och skala raft.

Ann-Marie Berglund


Förening:

Sandby-Gårdby Hembygdsförening

Skapad av: Anitha Eklöf (2019-09-05 13:35:30) Kontakta föreningen
Ändrad av: Anitha Eklöf (2019-09-05 13:35:30) Kontakta föreningen