John Larsson talade till oss där vi stod i Södra Sandbys södra del utanför det hus där bröllopet mellan Anelia och Albin Johansson stod år 1901. Per-Åke Johansson som var vår guide hade spelat in John 1962 och vi fick nu höra en liten del av den inspelningen. Det var intressant att höra John berätta på äkta öländska och när han berättade om buset med att samla ”mää-flåå” i en tändsticksask och släppa in under damernas långa kjolar förstod jag inte vad som menades. Alf Ohlsson var turligt nog med och han kunde berätta detta var en sorts flugor som höll till under hästarnas svansar, de hade den egenheten att de gick på tvären. Först när jag bad Alf bokstavera hur det stavades förstod jag att insekterna kallades märrflugor.
Vi var ett tjugotal personer som samlats i Sandby-Gårdby Hembygdsförenings regi för att höra Per-Åke Johansson berätta om John Larsson som levde i Södra Sandby 1895 till 1963. Per-Åke bodde som barn granne med honom och de umgicks ofta. Vi förflyttade oss till innergården till det hus John Larsson bodde i och hälsades välkomna av Annica och Rolf Bennesved som ägt huset sedan 2001.
John Larssons föräldrar hette Mathilda och Gustav Larsson. Gustav arbetade i Amerika och drunknade när han arbetade vid ett sågverk i Kalifornien. Mathilda blev kvar och hade ett litet jordbruk som försörjde henne och sönerna Axel född 1893 och John född 1895. Mathilda dog 1927 och Axel for till Amerika 1911. John började arbeta 1930 med plantering, besprutning och ympning av fruktträd på uppdrag av medlemmarna i en fruktodlarförening och han fick 50 öre per timme. Ett annat försörjningssätt var att måla, tapetsera och att arbeta på tröskan. Han skojade med maskinisten Leonard Rylander, som hade den egenheten att strypa oljetillförseln till tröskan att den gick ned i varv och då passade John på att mata på ordentligt med nekar.
John var också tillsammans med Nisse Rosengren och fiskade vid Hålnäs. En gång när de kokte kaffe på sumpen tyckte de att kaffet smakade väldigt illa. Det visade sig att det var tvestjärtar i sumpen. John passade Nisses hund Sippan när Nisse gjorde militärtjänst. Hunden blev kvar hos John, fast han i början benämnde den ”hundkräket”. Historien hade en annan vinkling från Nisses synpunkt, berättad av sonen Lennart som menade att John lockade hunden med god mat.
John hade många strängar på sin lyra. Han kände många konstnärer, både målare och författare. Han fotograferade, hade kontakter med Hemslöjden, sålde lotterier och ordnade blomsteruppsatser vid uppvaktningar. Han arrangerade även resor såsom till Rikslantbruksutställningen 1946. Sällskapet åkte med Sveabåtarna till Stockholm och bodde över hos släktingar och bekanta. John var en kär granne för Per-Åkes familj och han blev alltid inbjuden på lördagskvällarna för att äta kroppkakor. Som Landsantikvariets ombud bevakade han fornlämningar som dök upp vid grävningsarbete och han skrev 1960 ned sina minnen från bygden på 22 A4-sidor, dessa finns nu i Hembygdsföreningens arkiv.
Hans trädgård hölls i perfekt ordning med grusgångar och han var tidigt ute med gräsklippare. Dock låg det enligt den tidens sed skräp i syrenbuskarna och Per-Åke visade delar av en porslinshöna som han hittat där.
Axel kom hem från Amerika 1957, medförandes en amerikansk bil och andra dryckesvanor än de John hade. Hans tidigare besök i hemlandet lever kvar i minnet. Han hade lovat sina vänner i landet i väster att på Öland körde de fortfarande med oxar. Han måste åka ända till Persnäs för att hitta ett par oxar. Med Roys taxi åkte Axel upp till norra Öland med sin bror och två vänner. De bevittnade hur han spände för oxarna, körde dem i ett potatisland och såg till att foto togs för att sedan uppvisa för vänner i Amerika. Alf Ohlsson var en av de medföljande vännerna och intygar att hans hantering av oxarna var skicklig och att barndomstakterna satt i. Axel hade ett tvåradigt dragspel som nu är i Per-Åkes ägo och kvällens berättare avslutade sitt föredrag med att spela Polkett från Åland.
Värdparet Bennesved bjöd på kaffe och kaka. Föreningens ordförande Pelle Berglund tackade värdparet och Per-Åke för en trevlig och intressant kväll.
Ann-Marie Berglund
