Traditionellt Luciafirande

Onsdagen den 13 december är det dags för luciafirande. Som vanligt är det ett samarbete mellan kyrkan, skolan och hembygdsföreningen.

Det blir fika och lotterier och självklart ett fantastiskt luciatåg.

Platsen är Bygdegården på Sandgårdsborg och tiden 18.00. (OBS. tiden är 18.00, och inget annat.)

Varmt välkomna.

Adventskaffe

3/12 bjuder Hembygdsföreningen på Adventskaffe efter gudstjänsten.13.00 i Gårdby kyrka, därefter kaffe i församlingshemmet i Gårdby.

 Lotterier!

 Skarpa Alby och Ekelunda byar är värdar för dagen

 Välkommen för en stunds gemenskap!

 Ps. Almanacka 2018 och + dialekt CD finns att köpa.

 

Trivselkväll i sockenstugan

 

Sandby-Gårdby Hembygdsförening bjöd söndagkvällen 19 november på en uppföljning till föreläsningen vi hade förra året om den svenska sydpolsexpeditionen 1901-1904 och Axel Julius Reinholds, född Pettersson i Gårdby som var med på den äventyrliga expeditionen.

Kvällens föreläsare Per-Åke Johansson hälsades välkommen av föreningens ordförande Pelle Berglund.  Axel Julius Reinhold föddes som Pettersson 1873 på Gårdby nr 7. Fadern dog när han var strax fyllda ett år. Modern gifte om sig. Axel fick gå i läroverket i Kalmar och gav sig ut på sjön 1889 som jungman, hans styrmansbrev liksom ångbåtscertifikat finns bevarade och han fortsatte sina studier med att ta kaptensexamen. Axel gick iland 1917 med en pension på 100 kr/månad och bosatte sig på Storgatan i Färjestaden, i det enda hyreshuset, som låg där Folktandvården ligger nu. Alf Ohlsson berättade hur han som 14-åring bott i huset som också inhyste en fiskaffär, i vilken Alf hade sitt första arbete. Alf hade dock inte mycket kontakt med Axel som han upplevde som stram och minns att Axel målade vägskyltar och vägvisare. Dessutom hade Axel en liten båt och seglade på Kalmarsund och tog med sommargäster. Hans livsöde uppmärksammades och han deltog i en TV- film 1965 och sista intervjun gjordes på Skogsby ålderdomshem. Upphovet till intervjun var en tävling som Radiotjänst utlyste då de ville ha in förslag på program i Radio och TV och fru Karin Johansson från Skogsby föreslog ett program om Axel Reinholds. Karin fick åka upp till Stockholm och vara med i Hylands hörna, men Axel fick vara kvar hemmavid. Asta Jönsson som arbetade på Skogsbygården var med som tredje talare och berättade att Axel kom dit från Halltorps ålderdomshem. Hon minns att han bodde i ett rum som vette mot östra landsvägen, brandyxan han hade på väggen som visade han varit med i Färjestadens frivilliga brandkår och att han gärna cyklade upp till Lenstad på våren och tittade på blommorna. Hans händighet kom i uttryck i de ryor han knöt liksom montering av prydnadskyrkor av trä. Han dog 1965 och begravdes på kyrkogården i Gårdby.

Sydpolsexpeditionen under ledning av Otto Nordenskjöld gav sig av 16/10 1901 på ett skepp som hette Antarctic, byggd som valfångare och resan var planerad som kombinerad jakt- och fångstresa förutom den vetenskapliga inriktningen. I besättningen fanns Reinholds med som tredjestyrman.  Man nådde Snow Hillön i februari 1902 och lämnade Nordenskjöld med fem vetenskapsmän kvar i vinterläger och de byggde ett hus av medhavt material som döptes till Snow Hill Hut. De samlade fossiler och utförde geologiska studier.  Fartyget begav sig till Falklandsöarna, övervintrade där, bunkrade förnödenheter och gav sig i november iväg till Antarctic sund som låg ganska nära Nordenskjölds läger. Meningen var att man skulle fånga säl men det blev fiasko för amerikanska sälfångare hade decimerat sälbeståndet.  Fartyget fastande i isen men lyckades ta sig loss och började segla mot Pauletön men hade dessförinnan den 29 december 1902 lämnat tre man kvar vid Hoppets vik. I närheten av Pauletön fastande skeppet i isen igen och skakade sönder den 12 februari 1903. Kapten Larsen och besättningen på nitton personer, däribland Reinholds räddade sig ned på isen och släpade mat, förnödenheter, segel och t.o.m. smedens ässja över isen i 16 dygn tills de nådde land. De byggde en hydda och levde på pingviner och säl. Vintern kom och snön tätade deras hydda. . De låg i sina sovsäckar och hörde snöstormen yra därute.

I Hoppets vik satt de tre kvarlämnade männen och levde under primitiva förhållanden i en hydda. Man hade inget bränsle, inget att läsa och levde på pingviner, fågelägg och säl. Efter att ha övervintrat begav de sig i september 1903 mot Snow Hill där Nordenskjöld väntade på skeppet. Nordenskjöld var ute på en expedition och såg de tre figurerna på isen. Han trodde först det var tre urinnevånare, han kände inte igen dem till att börja med.

Efter att ha tillbringat vintern på Pauletön rodde kapten Larsen en hel vecka ihop med fem besättningsmän(däribland Reinholds) 180 km i en liten båt i ett hav fullt av is först till Hope Bay.  Där fann de ett meddelande att de tre männen begett sig till Snow Hill. De tog sig nu dit och kom fram den 8/11 1903. Samma dag hade ett räddningsfartyg från Argentina dykt upp och hade man varit lite senare, hade de och männen som var kvar på Poulet ön missat chansen till räddning. Ingen visste ju att de var på ön. Tre dagar senare kom räddningsfartyget till Poulet ön och hämtade upp resten av besättningen. Reinholds berättade i TV- filmen att ”det dröjde inte länge förrän svenska flaggan var uppe fäst i en åra”. Man var åter i Sverige januari 1904.

Med förbättrad bildvisningsteknik fick vi ta del av foton och film och dessutom växelvis få ta del av tre berättare som gav oss en fördjupad bild av ”en iskall kille från Gårdby”.

 

Ann-Marie Berglund

Senaste nytt från Sandby borg

I ett arrangemang söndagen 22 oktober av Sandby-Gårdby Hembygdsförening gästades Bygdegården på Sandgårdsborg i Sandby socken men på gränsen till Gårdby av Helena Victor från Kalmar läns museum. Ett femtiotal åhörare inledde med kaffe och hembakat tilltugg för att sedan få en uppdatering om Sandby borg.

 

Utgrävningarna speglar Sandby borgs historia från tiden 400-550 e.Kr som kallas folkvandringstiden. Då hade borgen 5 m höga murar och husen hade 1,5 m höga väggar. Man tror att stenen sedan kom att användas i murar runt åkrar, stenlador på gårdarna och till Sandby kyrka. Efter höstens grävningar är 9 % av borgen arkeologiskt undersökt. Väster om borgen ligger stora stenar som en extra försvarslinje. Utgrävningarna för i år slutade 20 oktober och nu skall fynden sammanställas, analyseras och tolkas. För varje års grävning kommer nya svar men det uppstår också nya frågor. Borgens planritning måste också uppdateras för varje år. Man har använt flygfoto och markradar och förra årets torksommar visade tjocka gula ränder i gräset där husgrunderna fanns. Av dessa undersökningar har man kommit fram till att det fanns tre portar och möjligen därtill en mindre. Vid årets utgrävning har arkeologerna inte hittat några skelett. Det börjar komma resultat från DNA-analyser från tidigare års fynd och hittills är alla DNA-prover från män och pojkar. Vuxna personers ben bevaras bättre än barns ben. Inne i husen har skeletten hittats intakta men på gatan har väder, vind och djur spritt ut delarna av människoskeletten. En av ungdomarna har tecken på att blivit halshuggen.

Helena visade bild av ett peltaformat hängsmycke, ett fynd från tidigare utgrävningar som efter analyser börjat avslöja sin historia. På hänget fanns tygfibrer och var gjort av silver. På baksidan var det gjort ett försök att skriva in runskrift som har till syfte att skydda bäraren.

I år grävdes hus 52 ut helt. Det har varit delvis undersökt tidigare, nu ville man gräva färdigt och förstå vad huset använts till. Det var i hus 52 som man tidigt hittade en smyckegömma med ringar och pärlor. I samma hus fanns skelettet av en man över 50 år som trillat över husets eldstad. Han hade fyra får- eller gettänder i käken. Det betyder att han blev förnedrad efter döden. Bruket var ett guldmynt i munnen för att ta sig över floden till livet efter detta men istället fick han med sig något som försäkrade att han inte skulle kunna göra sin sista flodtur. Isotopstudier av skelettet visar att denne man haft ett bra liv och inte svultit. Han har bott i ett begränsat område och ätit insjöfisk. Gaveln på hus 52 är rundad, likt en absid. I rundningen låg en röd kalksten 1,5*1,3 m på en upphöjning. Runt stenen låg ytterst tunna glasskärvor. Det bedöms vara romerskt glas, och något i dess like har man aldrig hittat från denna tid i Sverige. Nu sitter man och efterarbetar genom att hinkar med jord från området runt den röda stenen tas upp med matskedar och varje liten volym undersöks för att se om det finns fler glasskärvor. När den röda stenen flyttades hittade man det som populärt kallas guldskatten. Det var två fingerringar och ett guldmynt från kejsar Valentinianus(435 till 455 e.Kr.) 38 % av alla solidi på Öland har hittats i närområdet. Man tror att området runt röda stenen var en plats för representation och ritualer. Norr om den rundade väggen har man hittat keramikskärvor med mönster motsvarande de spännen man hittat tidigare. Keramiken liknar praktkärl man tidigare hittat i en grav i Vickleby och ett gravfält på Gotland. Det tyder på ett exklusivt hantverk från samma verkstad.  Husets södra vägg markeras av skillnaden i antalet fynd man gjort. Där hittades en plats där en stenflisa stått upp. Under den fanns brända ben. Alltså tecken på gravar och som detta år ger platsen för Sandby borg en ny historia för tiden innan man bodde i borgen. Och det var inte det enda vid årets utgrävning som förändrade tidigare kunnande. Man grävde ut den plats som förra året var grön då all annan mark var gul och torr. Man fann ingen brunn men en fuktig lägsta punkt och på denna plats en fibula, ett smycke från tiden 550 e.Kr. till 750 e.Kr. Alltså finns bevis för en tredje fas, människor har kommit tillbaka 100 år efter massakern.

På gatan har hittats en pansarbrytande pilspets, 7 cm lång. Den kunde bryta igenom en ringbrynja. Men några rester av ringbrynjor har inte hittats. Under järnåldern satt manligheten i bältet. I bältet hängde svärd men i Sandby borg finns inga fynd av några vapen alls. Det har hittats dekorationsdelar till svärd och en lansspets. Teorin är att alla vapen förts bort från borgen. I bältet bars också kammar och förra året hittades en kam på gatan vid hus 4. Det var ett fint hantverk och man tror att den tappats från ett bälte. Det är känt att hittills har man inte hittat några kvinnoskelett men eftersom det finns fynd av smycken, spädbarn och textila redskap vet man att kvinnorna varit där.

Det har varit många besökare vid utgrävningarna, även skolklasser och då hade Gårdbyskolan imponerat med sina kunskaper och Helena fick snarare fundera på vad de inte hade kännedom om än vad de kunde. Även Sandby borgs vänner blev guidade en svinkall oktoberdag, då kom 116 personer för att ta del av visningen. Vänföreningen har finansierat den nya vägen.

Utgrävningen av Sandby borg har tilldragit sig intresse från hela världen och alla hoppas vi på att ytterligare grävningar hittar sin finansiering. Helena fick många frågor från publiken, bl.a. just om finansieringen och DNA.

Helena avtackades av ordföranden Pelle Berglund med blommor från sin trädgård och föreningens kalender för 2018 och Helena fick en varm applåd.

Ann-Marie Berglund

 

Oxmarknad i Sandby-Gårdby

Sandby-Gårdby Hembygdsförening deltog i årets Skördefest med sin traditionella Oxmarknad. För andra året i rad var den vid Bygdegården på Sandgårdsborg. Det var en solig men blåsig dag för försäljarna som stod ute på gårdsplanen runt flaggstången med hissad flagga.

På gårdsplanen samsades försäljningen av lök, potatis, pumpor, andra grönsaker och producenter från Sandby, Bläsinge, Tävelsrum, Norra Näsby och Norra Kvinneby bjöd ut dessa produkter. Vid bordet från Bläsinge förundrades många av gula och plommonfärgade morötter. Från Norra Kvinneby sågs både grönkål och lagerblad bland de traditionella grönsakerna. Från Tävelsrum fanns ett rikt utbud av pumpor i olika storlekar och färger vackert arrangerade. Nytt för i år var försäljningen av konstsmide från Södra Sandby. Trevliga vindflöjlar och svarta katter som kan ge bilister en varning att här kan det komma en levandes katt fanns att köpa. På bordet från Norra Näsby samsades plantor och honung.

Hembygdsföreningen erbjöd sitt utbud av böcker, årsskrifter och årets almanacka till försäljning. Den som ville kunde också köpa ärtor och bönor.  Hellbergs Lin från Mellstaby erbjöd linolja men även tvål, handkräm och linoljesåpa.   Klass 6 Gårdby skola sålde traditionsenligt kakor som eleverna bakat själva. De berättade att de erbjöd kolakakor, chokladkakor, cornflakeskaka, wienerbröd men även fläderblomssaft, inlagda gurkor, äppelmust och betongtavlor. Behållningen kommer att gå till en skolresa.

Inne i bygdegården möttes besökaren av ett dignande kakbord. Många köpte kakor och gick vidare till Hembygdsföreningens försäljning av kaffe. Man hade möjlighet att både äta våffla och om man ville ha något matigare, lufsa. Styrelsemedlemmar och frivilliga bemannade köket och där var det intensivt runt middagstid. Det krävdes fyra kvinnor som jobbade ihärdigt för att langa fram lufsa, våfflor, koka kaffe och hålla efter disken.

På västra väggen i Bygdegårdens sal hängde fotoaffischer gjorda av PeO Larsson i Södra Näsby. Det var dels egna bilder och dels foton ur föreningens bildarkiv. Det blev mycket uppskattat. På eftermiddagen lugnade det ned sig något tills föreningens ordförande kom och sa: -Det har stannat en buss. Köksbemanningen hann knappt ta in detta faktum förrän vi såg kön rada upp sig vid kakbordet och vi kastade oss på kaffebryggarna för att öka på mängden kaffe i termosarna. Sista våfflan strök med och vi var tvungna meddela att tyvärr var våfflorna slutsålda.

Efter en intensiv dag kunde styrelsen plocka ihop, städa, summera sina intryck och hade fått nya idéer till nästa års Oxmarknad.

 

Ann-Marie Berglund

Sandby- Gårdby Hembygdsförenings almanacka för 2018

Föreningens traditionsenliga almanacka har precis kommit lagom till Oxmarknaden som föreningen arrangerar i samband med Skördefesten. Urvalet av foton har gjorts av föreningens arkivarie Per-Åke Johansson och PeO Larsson i Södra Näsby.  Som vanligt innehåller kalendern foton från föreningens stora bildarkiv och håller i år ännu bättre kvalitét än tidigare år. Temat för 2018 är fiske och sjöliv även om andra foton finns med. Människorna i Sandby och Gårdby socknar har alltid fiskat till husbehov och många har också försörjt sig på denna näring. Det berättas om en bonde som var så intresserade av fiske och att ”ligga på sjön” att han bytte sin gård i Ullevi till Södra Sandby. I Södra Näsby lär ha funnits en bonde som lät drängen sköta gården medan han själv var ute på sjön. På samma sätt sades det om min farfar att han inte var intresserad av sjön eller jakt för att ”han kom från Ullevi” medan min far som är uppfödd i Norra Näsby hade fiske som hobby hela sitt liv. Inget ont om Ullevi, innevånarna där har färdigheter som innevånarna i nederbyarna inte har. Kunskap om skogsbruk kanske får bli ett kommande tema i vår kalender?

 

På framsidan ses Lage Abrahamsson på bryggan i Ålebäcks hamn och han var en legendarisk ålfiskare med ålbottengarn.  Han höll på från 1950 till 1966 med ålbottengarn på Nedre Ålebäcks och Norra Näsbys vatten, sedan flyttade Lage till Näsby på södra Öland. I en intervju som finns i föreningens arkiv berättar han om hur han sålde ålarna till en firma Reimersholm som for runt med tankbilar och köpte upp ål. Han berättar om bomullsgarnet i näten som trots tjärning bara höll i tre år, det ersattes av konstmaterial. Vintertid lagade man garnen. Med motorbåt och pråm transporterade man ut sten som ankare och märlor och annat smidesarbete som behövdes gjordes av smeden Harry Widell i Gårdby.

I kalendern ses under julis bild hur man glipar ål, ett fiskesätt som beskrivs i vår senaste hembygdsbok. Jag minns själv som barn hur jag fick följa med pappa som med spett och glip gick ned till sjöängen för att fånga ål som stod under flisorna i sjökanten.

På novemberbilden från 1962 ses en flatbottnad eka som i trakten kallas snugga. Lite längre ned på kusten, i Stenåsa heter samma sorts båt stockeka. Ekor och hur man bygger dem är verkligen lokal kulturhistoria liksom de sjöbodar som står vid våra kuster. På de flesta sjöängar stod in på 1960-talet en sjöbod, många har försvunnit sedan dess. Som väl är finns foton kvar och uppslagen för mars och april visar sjöbodar och aktiviteterna intill dem.

I almanackan har också några bilder som skildrar vardagslivet i jordbruket kommit med. Vi får ta del av både tröskning och betklackning, foton som skildrar det tunga arbetet i en tid med begynnande mekanisering. Långt in på 1970-talet klackades betorna för hand, när bondsonen kom hem från skolan stod ett lass betor och väntade på att klackas.  Som alltid när ett foto tas kommer intressanta bakgrunder med, i dessa fall lador med vällagda vasstak.

Årets gruppbild är konfirmation i Sandby 1952. Bilden tagen med altaret i bakgrunden och en av konfirmanderna berättade om hur vaktmästaren Berglund fäst ett rep i ljuskronan och drog den åt sidan för att den inte skulle komma med på bilden. Han lyckades med sitt uppdrag.

Almanackan kan beställas av byombuden och säljs på våra sammankomster, närmast i tiden Oxmarknaden.

Ann-Marie Berglund

 

Kvarnen i Skarpa Alby

Vecka 38 arbetade underhållskommittén med att tjära kvarnen i Skarpa Alby.

Bidrag till tjäran har föreningen fått från Ölandsklubben.

Friluftsgudstjänst vid Hembygdsstugan

Söndagen 27/8 var det Gudstjänst i Hembygdsstugan i Gårdby. Vädrets makter förlade den sakrala akten till Hembygdsstugan. Kalle Karlsson var präst och musiken bestod av dragspel. Efteråt bjöd Hembygdsföreningen på kyrkkaffe och trevliga samtal utspann sig runt borden.

 

Byvandring i Södra Sandby

Sandby-Gårdby Hembygdsförening arrangerade torsdagen 17 augusti byvandring i Södra Sandby, ”En by med gry” som skylten vid infarten beskriver den. Ledare var Per-Åke Johansson, föreningens arkivarie och barnfödd i byn år 1937. Detta var den artonde byvandringen sedan 1993, kvällens vandring var den fjortonde för hans del och övriga vandringsledare har varit Alf Ohlsson, Folke Nilsson i Skarpa Alby, Anne Wilks vid vandring på Ullevi malm och Charley Carlsson i Ekelunda. Södra Sandbys tomter är smala och gårdarna har inte varit kringbyggda. Ganska långa gator går upp till husen från stora landsvägen. Ursprungligen låg alla gårdarna öster om vägen. Vid enskiftet 1823 var det tio gårdar. Landsvägen rätades upp 1935, man kan se rester av gamla vägen där den ansluter till kyrkvägen till Sandby kyrka, den var farbar med bil fram på 1970-talet.

Vi började väster om vägen, längst söderut och blickade på Lars och Elisabeth Alvarmos hus. Det byggdes i början av 2000-talet och ersatte en stuga som nu står på ”Saras tomt” i Gårdby. Den stugan stod på Lind-platsen på Norra Näsbys alvar, Lind var fårvaktare där. I den stugan bodde Sture och Sigrid Johansson. Sture var född i stugan, hans far hette Alfred och var skomakare, en sjöman från Kalkstad. Stures mor hette Hilda och hon kallades Vill-Hilda för hennes far hette Wilhelm. Sture arbetade som tröskmaskinist och var ute och körde traktor åt bönderna på deras åkrar innan det blev vanligt med traktorer. Han brukade alltid hälsa med: -Heja, heja. Han hade en gång tillfälligt arbete som vägbyggare 1959 på bron vid Norra Kvinneby och lade upp torv på vägbanken. De andra arbetarna retades med Sture att gräset inte skulle ta sig men han åkte dit och vattnade sina tuvor som tog sig och var gröna jämfört med de andras torvor. Sigrid var s.k. Stockholmsbarn och bodde som barn på Kullabacken(gården längst söderut i byn men öster om vägen). Hon hade sin bror i Stockholm och åkte dit och arbetade ibland. Då brukade folk säga till Sture: -Så Sigrid är borta och jobbar. Sture svarade: – Nu går jag bara och joddlar.

På den andra tomten söderifrån låg ett hus som kallades Elias-platsen. Den som bodde i huset hette Elias Andersson och skulle ha gjort allt tre ggr, gift sig tre gånger och varit i Amerika tre gånger. Sönerna blev sjömän och omkom på sjön. En skulle ha blivit uppäten av en haj när han trillade i sjön från båtsidan under målningsarbete och en annan omkom vid en minsprängning. Innan Elias bodde båtsman Liten och hans fru på den platsen. Här låg också ett garage som brann 1999.

I tredje huset söderut bodde båtsman Schuster. Han var verksam i flottan, sedan i handelsflottan och arbetade på ett emigrantfartyg för ett norskt rederi Tingvallalinjen. Båten kapsejsade augusti 1888 och Schuster räddade passagerare. Han sprang ned i fartyget för att hämta en väska åt en dam och blev kvar nere i båten. En tid bodde Per Berglund i Schusterplatsen innan han flyttade tillbaka till Norra Sandby. Arthur Svensson som sedan blev fårvakare på Norra Näsby alvar kom från Norra Kvinneby och bodde också här.

Det fjärde röda huset söderifrån beboddes av John Larsson. Han var född 1895 och var tidigt intresserad av historia och ”allt gammalt”. Han hade uppdrag åt Länsmuseet att bevaka grushålor så gamla gravar inte blev förstörda och att rapportera fornfynd. Han har dokumenterat skriftligt och muntligt det han visste och fick veta av sina far- och morföräldrar. Han arbetade som trädgårdsmästare, beskar och sprutade träd, vid högtidsdagar kunde man beställa blommor av honom som han i sin tur beställde och hämtade vid järnvägsstationen. Johns bror Axel for till Amerika 1911. Han kom hem och hälsade på 1920 och 1954(då var det solförmörkelse) och han kom hem för gott i en direktimporterad Cadillac 1957. Alaska hade varit hans bostadsort och han hade drivit ett hotell som hette White Horse. Axel flyttade in hos John men de kom inte överens och Axel flyttade till huset längst norrut på västra sidan landsvägen.

På väg ned till John Larssons hus står posthuset, det nuvarande är byggt 1948. Det första posthuset byggdes 1928 av Ragnar Johansson. Det fanns också fyra postlådor på Engströms lada. Nu har posthanteringen gått in i en ny era då Post Nord satt upp postlådor vid vägen då de inte vill använda det anrika posthuset.

Telefonen kom till byn 1936. Det var två abonnenter på samma linje med fyra trådar till byn. Första telefonen i byn satt i Engströms farstu och numret var 24 A och B. Olga Engström kunde komma in till Per-Åkes föräldrar med bud utifrån samtal hon tagit emot. År 1940 kom elströmmen till byn. Per-Åke minns stolparna som låg i diket och som de gick balansgång på. Först var det enfas och sedan kom tvåfas i samband med mjölkmaskinernas intåg. Kraftbolaget hette på den tiden Finnsjö.

Vi kom nu fram till det andra huset norrifrån som är Karl-Johan och Ingrid Johanssons hus. Han tog över gården efter sin far Ragnar Johansson som köpte det 1925 av en smålänning som hette Bernhard Karlsson. Han hade i sin tur köpt det 1924 ”för att kärringen blev på tjocken och måste ha någonstans att bo”. Ragnar var tvungen köpa det för tusen kronor dyrare än Bernhard gjort. Gården var nedgången. Förre ägaren Victor Nilsson hade bott i Karlevi och ägnat sig åt sin gård där. Victor var gift med Helena Elisabeth Johansdotter, dotter till Johan Persson som var son till häradsdomare Per Larsson som i sin tur härstammade från Norra Näsby. Johan Persson var gift med sin kusin Lisa Lotta Nilsdotter från Ullevi. Ragnar lär ha sagt att det tog tio år innan man kunde odla sockerbetor, underförstått att jorden var misskött. Huset är från 1868 och var köpt från Högsrum och skall där ha varit skolhus.

Sista huset längst norrut väste om bygatan beboddes av Axel Larsson(se ovan) och han dog 1966. Före honom bodde Henry Andersson där, han var målare och dessförinnan bodde Albert och Mia Andersson i huset. De hade tidigare haft Kullabacken. De hade mycket höns, sålde ägg och ville sälja misstänkt sura ägg till handlare Danielsson. Albert menade att ”till pannkaka duger det nog”. Han brukade cykla runt med gåsvingar på pakethållaren och när han en gång ställde cykeln i Färjestaden blev han av med gåsvingarna. Speciellt vänstervingen ansågs bra till sopborste. Innan i samma hus bodde Anna-Lisa Olsson som var kyrklig och duktig på handarbete. I föreningens bildsamling finns ett foto av henne när hon uppvaktas på sin 90-årsdag av Kyrkliga Ungdomsföreningen.

Vi gick nu över vägen till huset längst norrut på östra sidan. En bod av sten var det äldsta huset i Södra Sandby. Nu bor Henrik Alvarmo i huset men innan hade Lage och Gunnar Pettersson gården och använde hästar i jordbruket intill 1970-talet. Lages mor var född i gården och Lage kom tillbaka till gården som barn till sin moster och morbror då hans mor dog på 1920-talet. En tidigare ägare av gården var Per Jansson. Han hade en tid en gård i Ullevi men bytte till Södra Sandby då han ville vara nära havet. Han har en ålbro vid Sandby borg som kallas PerJansbron. Han fångade sälar i nät när de låg och solade sig och klubbade dem till döds.

En annan tidigare ägare var Anders Jansson och frun kallades förstås Ant-Jana. Vid ett tillfälle skulle han sälja säd i Mörbylånga, smugglade med extra säd att sälja för att köpa brännvin, kom hem full och det blev handgemäng när han kom hem. En plåt med redning trillade i golvet och då myntades uttrycket ”Jaha, här ligger doppet, sa Ant-Jana”.

Andrahuset norrifrån öster om vägen tillhör Gertrud Klinth som har drivit gården med sin bror Arne Klinth utan mekanisering. Fadern John Klinth var i Amerika. Han var gift med Axia som kom från tidigare nämnda Per Larsson-släkt. Deras dotter Aina gifte sig med Stanley i Tävelsrum och sonen Bertil brukar nu Gertrud Klinths mark.

Nästa hus ägs av Per-Åke och Eva Johansson, det var undantagsställe för Klinths gård och en Lars Olsson bodde där. I huset var det småskola 1891 och ett par år framåt.

Nästa hus kallades för Herrskapsgården. Nuvarande ägare Gunilla Carsten har möbelsnickeri. Gunillas mor hette Karin som i sin tur var dotter till Ingrid. Ingrid gifte sig sedan med Erik Nilsson, som kom från Skarpa Alby och tog sig namnet Alvarmo. De köpte gården 1943. Innan bodde Algot Fredriksson där, han var son till klockaren i Sandby, Karl-Fredrik Fredriksson. Hans klivstättor i murarna på vägen till kyrkan har dokumenterats av Per-Åke. Algot hade många barn bl.a. Torsten Fredriksson som hade affär i Alby, Linnea gift Ahlgren i Skarpa Alby och en dotter som blev telefonist i Gårdby.

Nästa hus tillhör Svante, son till Åke och Britta Johansson. En tidigare ägare var Gottfrid Svensson som var möbelsnickare och hade sin verkstad i mellankammaren. Han drog inte in elström. Han var ogift, hans syster hade en son Roy som bodde hos honom, fick lunginflammation och dog här. En tidigare ägare var Sven Jonsson som var vaktare åt Norra Näsby. Han var gift med dottern till en tidigare vaktare Lars Karlsson. Sven fick sluta som vaktare då han otillbörligen tog dyngan från Norra Näsbys djur till sina egna åkrar. Kontraktet stipulerade nämligen att dyngan skulle ligga kvar på marken.

Därefter kommer ett rött hus som bebos av Klevmark.

Sedan kommer Sonias keramik. Det ägdes tidigare av hette Ingeborg Johansson och sålde till Sonia Thurborg. Innan hade Per Johansson och Maria gården. I december 1888 började det brinna på logen och elden gick norrut och alla lador brann upp. Mannen som hade huset norr om nuvarande Sonia blev anklagad för branden, han hade varit i Mörbylånga men blev ändå misstänkt men inte fälld. Han kom på obestånd och emigrerade på 1890-talet.

Längst söderut ligger ett hus vid vägen och österut ligger Kullabacken. Huset vid vägen innehades av John Engström som dresserade hundar åt jaktarrendatorer från Göteborg och Stockholm. Han skall ha haft en pistol med knallhattar som han sköt med för att vänja hundarna vid skott. Till hösten lagom när sockerbetorna togs upp kom skyttarna för att jaga rapphöns. De bodde på Ragnar Engströms gästgiveri i Gårdby.

Helge och Linda Johansson brukade Kullabacken och drev gården i det längsta. De köpte den av Albert och Mia Andersson. De hade en fosterdotter från Stockholm, Sigrid Starkenberg som sedan gifte sig och flyttade över vägen till Sture. Cirkeln sluten, kan man säga.

Söder om nämnda hus ligger byns brunn. Den låg i en håla. Det fanns ett fyrkantigt brunnskar som byggdes 1924 av sten som kom från nuvarande Boklunds ställe i Norra Sandby. Hålan fylldes ut men då försvann också brunnssidorna av kalksten. År 2008 på initiativ av Per-Åkerestaurerades brunnen, den murades upp och ursprungliga brunnskaret togs fram. Det var Karl-Johan Johansson och Johnny Carlsson som gjorde jobbet. Brunnsvippen i ek kom från skarpa Alby. Beslaget smiddes i Per-Olof Johanssons smedja.

Per-Åke avslutade med att visa bilder. När han skulle lämna byn 1957 för Stockholm var han ute och fotograferade. Han klättrade upp i en ask öster om byn och kunde på så sätt fotografera byn och det då ödsliga alvaret. För att föreviga östra husraden gjorde han en klättring upp på familjens hustak och liggande på magen fotograferades tomterna öster om landsvägen. Förutom avsaknad av växtlighet kunde man på dessa bilder se telefontrådarna längs landsvägen.

De fyrtio deltagarna skingrades och alla var nog förundrade över vår nu 80-årige cicerons förmåga att hålla ordning på alla människor som bott i byn och dess inbördes relationer.

Ann-Marie Berglund

 

 

Pelle 80 år

 

Sandby-Gårdby Hembygdsförenings arkivarie och före detta ordförande i 37 år fyllde på tisdagen 8/8 80 år och Hembygdsföreningen uppvaktade med blomma och presentkort till Skansen. Föreningen representerades av ordf Pelle Berglund, Johnny Karlsson och Ann-Marie Berglund.