Sandby-Gårdby Hembygdsförening firade 60 år

Den vackra sommarkvällen den tjugonde juli firade Hembygdsföreningen i Sandby-Gårdby att vi uppnått den aktningsvärda åldern av sextio år. Föreningens gula flagga med logga stod vid grinden och visade vägen till Hembygdsstugan i Gårdby. Kvällssolen sken på de nära sjuttio deltagarna som ställt sina stolar i en halvcirkel framför Pär Mårds förstärkare. Ordföranden Pelle Berglund hälsade välkommen och återberättade om hur föreningen bildades 1957. Enligt första hembygdsboken var det 8 mars då ett antal intresserade människor från bygden under kyrkoherde Wests ledning samlades för att bilda föreningen. West blev den förste ordföranden och efterträddes 1961 av Yngve Johansson från Sandbäck. Minst två av hans barn var med denna kväll. Föreningen har sedan dess varit aktiv med att samla in föremål från bygden liksom foton. Olika återkommande aktiviteter som vandringar, luciafirande, Oxmarknad och bykamp anordnas och dessutom olika föreläsningar både om bygden och ämnen som berör den direkt och indirekt.

Allsången tog vid under ledning av Johnny Karlsson och Pär Mård på gitarr. Pär bor i Sandby sedan 1988 och har spelat i olika band. Eftersom det var fruntimmersvecka och Margareta hade namnsdag så inleddes kvällen med ”Vill du vara min Margareta” för att följas av kända Taubeklassiker.

PER_0782Fotograf: PER_0782

Allsång under ledning av Johnny Karlsson och Pär MårdFotograf: Allsång under ledning av Johnny Karlsson och Pär Mård

Allsång under ledning av Johnny Karlsson och Pär Mård

Allsången avbröts för att festa på smörgåstårta, de var skänkta av två föreningsmedlemmar från våra socknar, dock önskar de vara anonyma. Grillen var tänd och de som önskade korv istället eller både och fick sig detta till livs.

Kvällen avslutades med tipspromenad. Återigen hade Anitha Eklöf varit runt i våra socknar och fotograferat vyer, denna gång med tema sten. Som bekant finns det gott om den varan i hus och murar. Det var inte enkelt, vi letade efter detaljer som kunde ge oss ledtrådar till var bilderna kom ifrån, livliga och roliga diskussioner följde och man försökte med uteslutningsmetoden. Den enda lätta bilden var väl den från Nedre Ålebäck och de praktfulla stockrosorna som växer vid muren i fyrvägskorsningen. Stenladan från Övre Ålebäck upplevde jag som totalt omöjlig, man måste nog bo i den byn för att knäcka den bildgåtan?

Solen började gå ned och då kände de flesta att vi var nöjda med kvällen och firandet och vi drog hemåt i den vackra sommarkvällen.

 

Ann-Marie Berglund

 

Visning av föreningens bildarkiv

Lördagen den 8 juli hade Sandby-Gårdby traditionsenlig visning av sitt digra bildarkiv. Det regniga vädret var alldeles perfekt för att komma till Sockenstugan i Sandby och bläddra ibland bilderna. Under de fem timmar som det var öppet kom ett 30-tal personer, en del blev sittande länge, andra tittade bara in som hastigast. En del letade efter bilder på ett specifikt hus eller en viss person, andra tittade mer slumpmässigt.

Föreningen har länge aktivt samlat in bilder med anknytning till Sandby-Gårdby. En del bilder har skänkts, andra har föreningen fått låna och fotograferat av. Totalt finns det cirka 7 000 bilder i bildarkivet. Så även om man är en trogen besökare vid visningarna så hittar man alltid något nytt. Även det som händer i bygden nu försöker föreningen dokumentera, bilder av nyare datum kunde vi ta del av på en bildskärm. Vi såg oxmarknader, friluftsgudstjänster och grillkvällar fladdra förbi.

Väggarna i sockenstugan prydes av nyframtagna planscher, med bilder ut arkivet och bilder som Peo Larsson, Södra Näsby, tagit. Det är också Peo som tagit fram planscherna. De ingår i ett större fotoprojekt som pågår i föreningen just nu och som vi kommer att kunna ta del av lite längre fram.

På många av bilderna i bildarkivet förekommer ”oidentifierade” personer och som vanligt uppkom diskussioner och samtal kring bilderna. Vilka var männen på lagfotot av Sandby-Gårdby AIK från 1947? Vissa fick namn, men andra gick vi bet på. Även ett konfirmandjubileum med personer födda 1898-99 gav upphov till diskussion. Även om vi kunde identifiera ett flertal av personerna, kunde vi inte riktigt placera själva jubileumet i tiden. När man tittar på flygfoton och andra foton över miljöerna i socknarna kan man konstatera att mycket har ändrats genom åren, även om en del är sig precist likt.

När det var dags att plocka ihop bilderna så hade det välbehövliga regnet upphört och solen tittat fram.

60-års jubileum

Föreningen fyller ju 60 år i år. Vi har bestämt att inte ordna något stort, pampigt firande utan att fira mer i enkelhet.

Den 20 juli kl. 18.30 hoppas vi att så många av våra nuvarande, före detta och blivande medlemmar som möjligt kommer till Hembygdsstugan och firar. Det bjuds på smörgåstårta och underhållning.

Vi vill att ni anmäler er senast den 15 juli. Man kan ringa eller SMSa till Johnny 073 02 57 098 eller maila till [email protected]

 

Barndomsminnen kring källor och vattendrag där fårvaktarna en gång var

Tisdagen den 18 juli klockan 14 så tar Per-Åke Johansson oss med på en vandring från Vället till Eklunda. Evenemanget ingår i världsarvsveckan och anordnas av Exprimentellt Kulturarv, Kulturell Tankesmedja.

Plats: Parkering vid vället öster om landsvägen enligt skyltning.

Kontaktuppgifter: experimentelltkulturarv.se och hembygd.se/sandby-gardby Arrangör: Experimentellt kulturarv, Kulturell Tankesmedja

 

Midsommarfirande i Sandby-Gårdby

Det traditionella firandet vid Sockenstugan intill Sandby kyrka innehöll allt det vi känner igen och vill ha men bjöd också på trevliga nyheter. Det var byarna Sandby och Norra Sandby som stod för arrangemanget i Sandby-Gårdby Hembygdsförenings regi. Det verkade som de flesta i dessa tätt intill liggande byar ställt upp för att låta oss andra få njuta av sedvanligt midsommarfirande. Vi gläds över Ullevi-andan men kan också stolt säga att vi också har en Sandby-anda inom våra socknar.

Stången kläddes redan kvällen innan och löven kom från Jan Johansson i Skarpa Alby. Den restes 17.30 i en mulen midsommarkväll med svaga vindar. Regnet som vi längtar efter hade den goda smaken att hålla sig borta under firandet. Weine Björklund på dragspel stod för musiken tillsammans med Pär Mård på gitarr.

Musikerna Weine Björklund och Per Mård

Första halvtimmen bjöds vi på musik innan föreningens ordförande Pelle Berglund hälsade välkommen. Därefter roade sig gamla och unga med de traditionella danslekarna under ledning av Johnny Karlsson, en debutant i dessa sammanhang och som visade sig vara en fullfjädrad ledare som kunde dansa och sjunga samtidigt och avslutade ringlekarna med en långdans bort från stången och runt de lövade flakvagnar som stod en bit bort.

Ordföranden Pelle Berglund hälsar välkommen.

 

Lekledare Johnny Karlsson

Under tiden kunde vi andra besökare dricka kaffe, äta korv eller pröva lyckan i lotterierna. Barnen kunde också pröva att gå på styltor. Nytt för i år var ett bord där våra hembygdsböcker försåldes till specialpris just denna kväll.

Samling vid lotteribordet

Inuti stugan fanns möjlighet att se fotoutställning med olika teman. PeO Larsson från Södra Näsby hade gjort fotosammanställningar som presenterades i affischform. Dels visade han sina egna foton där Lage Petersson i Södra Sandby skördar havre år 1974 med ardennerhästen framför skörderedskapet. Det var första gången någonsin dessa foton visades offentligt. Det fanns också sammanställning med foton från jordbruket, hästar, fortskaffningsmedel och människor från socknarna. En affisch visade foton från hårda vintrar och det var inte nådigt, snö i drivor till strax under taknocken på ladans gavel. Föreningen planerar en kommande utställning där man kan få se dessa foton igen men även jämförande bilder då och nu.

Firandet besöktes av ungefär tvåhundra besökare och vi började dra oss hemåt så klingade fortfarande en av sångerna som framfördes vid stången, visan ”Tre små gummor skulle gå en gång” och avslutningen ” fröjda hela dagen uti Sandby”. Ja, det är en fröjd att få leva i denna fagra trakt och tillsammans hålla traditionerna levande.

Ann-Marie Berglund

”och fröjdas hela dagen uti Sandby”

Traditionell dans runt stången.

Återöppnande av Gårdby kyrka- några reflexioner av en deltagare

För 60 år sedan återöppnades Gårdby kyrka efter ett års renovering. Idag 21 maj 2017 var det dags igen, kyrkan hade då varit stängd i sju år. Det var en vacker majdag med sol och lagom vind, körsbärsträd och gullvivor i blom. Syrenerna i Gårdby började så smått titta fram.

Till återöppnandet kl 10 var det fullsatt med 180 deltagare. Alla som gick in blev avprickade på en lista. Vi kom i god tid men det var mycket att titta på och återigenkänna. Altartavlan med nattvarden och Judas som vredgad springer ut nere i högra hörnet fångade ögat liksom han alltid gjort. Jag tittade på bänken längst fram till vänster, där satt vi i söndagsskolan. Andra minnen från skolavslutningarna dök upp, vi var ju alltid i Gårdby kyrka och oftast talade prästen om att vi skulle bädda våra sängar när vi nu skulle ha sommarlov!.

När kyrkklockorna började ringa blev det fuktigt i mitt öga, det var länge sedan de hördes och jag märkte en skillnad gentemot Sandbys klockor som jag inte noterat förut.

Biskop Fredik Modéus assisterades av kyrkoherde Bengtsson, Kyrkoherde Mattias Rosenkvist och prästen Berne Svensson. Församlingens kör deltog och även en för tillfället ungdomskör bestående av fyra flickor. Igår hade vi orkidévandring och dess ledare var nu med i kören liksom andra deltagare i vandringen.

 

Högmässan inleddes med procession av ungdomarna, kören och kyrkans tjänare. Biskopen klädd i mitra och mantel i blått tyg. Jag tog reda på att den var från 1990-talet. Kräklan var en ”resekräkla” och kunde vikas ihop. Träet kom från Assisi.

Altarbordet var nytt, gjort av trä från de bjälkar som legat under golvet och varit takstolar i den medeltida kyrkan. Vid föreläsning förra året fick vi veta att analys visat att eken var från 1120. Nu invigdes altaret av biskopen.

Biskopen höll predikan om bönen och bönesvar och avsaknad av sådant.

Det var också nattvard och biskopen flankerad av Lotta Hemmingsson och Liselotte Waldenström delade ut bröd och vin framför altaret och nere i kyrkan utförde kyrkoherdarna och prästen Berne Svensson samma syssla. När vi stod i kö till biskopen märkte vi att golvet gick i uppförsbacke mot altaret.

Det var mäktig psalmsång med så många personer i kyrkan och det var psalm 1, 769, 153 och 517 som sjöngs och psalmnumren visades på traditionellt sätt.

Vi blev sedan bjudna på mat på Eksgården. Jag pratade med Svenne Post och sa det var en historisk dag och han höll med och lade till: – Det här hade väl Erik Ek inte trott, först återöppnande av kyrkan och sedan äter vi mat i hans ladugård.

Ann-Marie Berglund

Eklundaleden

Hösten 2016 öppnades en cykelväg från Ekelunda till Frösslunda. Det är en trevlig tur på alvaret som jag kan rekommendera.

När du kommer till Ekelunda skall du söka dig söderut i byn, förbi de stora ladugårdarna och de stora plansilos som ligger längst bort i byn. Man ser då den breda stätta som är nyuppsatt och vägen som går söderut. Den är markerad med små stenrös.

 

Tillbakatitt på ladugården i Ekelunda och stättan.

Man cyklar över Ekelundas alvar till en nybyggd bro och ser då stättan över till Norra Näsbys yttre alvar. Vägen går över hällen och ansluter till den cykelväg som finns sedan tidigare mellan Frösslunda och Vickleby. Om man tar vänster i trekorsningen når man Frösslunda. Då har man först passerat en stätta över till Frösslunda alvar och bekantat sig med nyfikna kor som går i hagen intill den stora ladugården. De är vänligt sinnade och viker undan på ett enkelt ”schas”. Är det vår har du då njutit av fågelsång, vackra blommor och en unik natur.

Bron och stättan över till Norra Näsbys yttre alvar

Ann-Marie Berglund

 

Orkidévandring

Växterna delas in i fanerogamer och kryptogamer. Kryptogamerna förökar sig med sporer och fanerogamerna med frön. Nästa uppdelning är att av fröna kommer antingen enhjärtbladiga eller tvåhjärtbladiga växter. Orkidéerna tillhör de enhjärtbladiga växterna, liksom liljor och gräs. Detta fick vi lära oss inledningsvis när Sandby-Gårdby Hembygdsförening arrangerade orkidéevandring på alvaret sydväst om Skarpa Alby.

Ledare var biolog Helena Lager som arbetar på Länsstyrelsen med naturvård. Vi var 26 stycken som samlades på alvaret vid Skarpa Alby lördagen 20 maj i varm sol och lagom vind. Första stoppet var vid Sankte Pers nycklar och vi fick veta att alla orkidéer är uppbyggda av en läpp nedåt och tre kalkblad uppåt. Sankte Pers nycklar har purpurröd färg, är vanlig i alvarmarkerna. Nere i sjömarkerna däremot återfinns ofta Göknycklar, som kan förväxlas med tidigare nämnda orkidé.  De flesta orkidéer föredrar kalkrika marker. Man kallar dem för kalkgynnade men sanningen är att de istället kan stå ut med kalk. Denna mineral hindrar näringsupptag och det är bara de blommor som kan leva på riktigt näringsfattiga marker som klarar att leva på kalkrik mark. Artrikedomen är stor därför att de inte breder ut sig på någon annans bekostnad, de har fullt upp med att överleva själva. Orkidéer har fått namnet av knölen under jorden som liknar en testikel, orcheon på grekiska. Vid nästa uppehåll såg vi inom 1/2 *1/2 meter Adam och Eva, Nattviol, Sankte Pers Nycklar och Krutbrännare. Adam och Eva tros har fått namnet av att rötterna är omslingrade som ett älskande par. I år var de lite tilltufsade, det berodde på frosten. Orkidéerna lever i ett samspel med en svamp, mycorhiza som hjälper växten att ta upp näring. Därför kan man inte flytta en orkidé, den måste ha dessa speciella svampar för att överleva. Alla är också fridlysta. Inte bara illvilliga människor gräver upp dessa rara växter, även tranor och grävlingar ägnar sig åt denna verksamhet. Orkidéerna har alla en sporre, oftast med nektar som skall locka pollinerande insekter. Pollen sitter i en klubba som fastnar på insektens panna och den tar med det till nästa blomma. Helena berättade om pollinerande insekter och kom in på bina som är oerhört viktiga pollinatörer. Det finns 300 arter i Sverige och humla är faktiskt också ett bi. De är hotade, 1/3 är rödlistade. Enbart tambiet och humlorna lever i kolonier. Hela 1/3 av maten vi äter skulle inte finnas utan bina och deras arbete betingar ett värde av 300-400 miljarder per år. Vi kan gynna bina med att i våra trädgårdar ha kryddväxter som salvia och timjan. Om vi odlar väddarter, klint, ärtväxter, prästkragar och höstastrar så trivs bina också bra.

Helena talade allmänt om alvaret, denna plats med torra gräsmarker, hällmark, grusalvar, små alvarsjöar och fuktängar. Alvaret är i ett mellanläge nu, skogen börjar ta över igen. Men drygt hälften(ca 135 kvadratkilometer) är hällmark och grusalvar som inte kan växa igen. En bonde från Torp kom med nötkreatur i en kärra och släppte dem för sommarbete. Helena betonade betande djurs betydelse för de öppna markerna och att många fåglar som t.ex. lärkan är helt beroende av öppna, betade marker. För oss ölänningar är det svårt att tro det, men lärkan är rödlistad och är sällsynt i övriga Sverige. En deltagare i gruppen, pensionerad bonde från Södra Sandby sa: -Den bonden tar hem färre kilo i höst än han släpper ut nu i vår. Det ledde in samtalet på vikten av betesbidrag och de projekt som Länsstyrelsen varit inblandad i för att hålla alvaret öppet. Man talar idag om att producera naturvärden utöver kött och mjölk.

Även andra unika blommor blev presenterade. Ölands solvända förekommer enbart på Öland, Bergskrabban finns här, på Gotland och i södra Frankrike. För 12000 år sedan drog sig isen tillbaka och klimatet var som en arktisk tundra. En del växter som masklav och Ölands solvända är en relikt från den tiden. Ett litet silvrigt gräs, vanligt också på gravfält finns i Sydeuropa och här på Öland, den heter Ullranunkel och är en smörblomma.

Även på rena hällen fanns det växter. Den koloniseras först med lavar, sedan kommer mosskuddar som kan lagra lite vatten och i kuddarna kan t.ex. vit fet knopp, nagelört, stenkrassing, grusbräcka och grusviva invandrande komma invandrande.

På Skarpa Albys alvarmark, söder om Ahlgrens skog är det nu öppna vidder. Det är tack vare Hembygdsföreningen som år 1980 till 1986 varje år röjde alvaret fritt från torne och en. Man röjde vid några tillfällen till, sista gången 1991. Initiativet kom från Linnea Ahlgren som var med i styrelsen. En av bönderna i byn uppskattade detta då bidragsmöjligheterna förbättrades då marken var välskött och betad. En av deltagarna, Charley Carlsson i Ekelunda såg till att det blev väl röjt, en annan deltagare Eje Rosén, som kom från Uppsala Universitet och gjorde undersökningar om växtligheten, ville spara buskar, men då kom Charley efter honom och röjde bort den sparade busken.

AlvarröjningFotograf: Alvarröjning

Alvarröjning någon gång under 1980-talet

Efter två timmar avslutades vandringen och en del av oss åkte hem sprängfyllda med ny kunskap. Även vana botaniker hade, liksom nybörjarna, fått en underbar promenad en ljuvlig vårmorgon och åter fått bekräftat vilken fascinerande plats alvaret är.

Ann-Marie Berglund

 

Morgonvandring med fågelexkursion

I Sandby-Gårdby Hembygdsförenings regi anordnades en guidad vandring den sjätte maj där vi tittade på fåglar med samling vid Sandby borg. Ledare var Anders Waldenström och tyvärr gav det vackra majmorgonen inte de bästa förutsättningar för fågelskådande. Efter blåst och kyla gladdes vi av den förunderligt vackra morgonen med varm sol, ingen vind och ett blankt hav. Vi fick veta att regn åska och starka vindar skulle givit oss mer fåglar att titta på, då stannar flyttfåglarna på Öland. Bara under natten skulle det kommit nästan en miljon fåglar till Sverige. – Det är trångt däruppe i skyn, sa vår ledare och berättade att de flesta av de tropiska flyttfåglarna flyger om natten och en liten fågel som vår vanligaste, lövsångaren, kan ha flugit från Sydafrika, rastat tre-fyra gånger innan den korsade Saharaöknen och Medelhavet och vidare norrut tills den nådde Ölands södra udde i gryningen.

_IGP0049Fotograf: _IGP0049

Målet för dagen var att få höra göken och näktergalen och vandringen påbörjades söderut mot borgen. Uppe i luften låg två storskarvar och betedde sig som rovfåglar, utnyttjade termiken för att komma upp på höjd för att sedan bege sig till Kalmarsund. Borta vid borgen såg vi flera rödbenor som stod på en stensträng i strandkanten. Även den  hade sin historia. Det var en lagd s.k. ålbro och hette Per Jans-bron efter den som utfört arbetet. En ålbro är en rad stenar lagda tätt intill varann och de skall leda ålen att simma längs den till ryssjan som sitter vid stensträngens slut. Per Jansson var född i Södra Sandby och efter en tid i Ullevi kom han tillbaka till Södra Sandby. Rödbenan är en vadarfågel och när den flyger i luften ses vingarnas vita bakkanter. På stenen intill sågs småtärna som är den minsta arten i familjen tärnor och häckar enbart på Öland och Gotland.

_IGP0021Fotograf: _IGP0021

Anders hade pedagogiskt tagit med två tubkikare som vi fick använda och han visade bilder ur sin fågelbok. Uppe på backen landade flera hämplingar, en hagmarksfågel som nu är i sin praktdräkt. Plötsligt hördes storspovens karaktäristiska läte och många hann se fågeln som flög från oss. Den är tyvärr starkt minskande och därigenom hotad, både för att den missgynnas av det moderna jordbruket och att den jagas under flyttningen bl.a. i Danmark.

Anders nämnde också hur man förr navigerade efter Ölands kyrkor. En Södra Sandby-bo som var med på den tiden innan 1961 då järnvägen fortfarande fanns på ön, kunde berätta att han såg tåget vid Lenstad från sin hemby. Nu är det förbuskat på alvaret, Anders hade själv fastnat i ett ”hie” av slån, torne och enbuskar på alvaret och tvingats rulla ut från buskaget för att ta sig loss. För de fåglar som vi tar för självklara som rödbena och lärka så behövs betning, de trivs i ”mulens landskap”. Det landskapet är idag hotat då olika betesstöd dras in.

Vi vandrade tillbaka och lyckades då få se en brushane. Kragen var inte uppfälld, det fanns väl inga honor i närheten. Brushanen räknas till spelfåglarna, dit hör också orre och tjäder. Brushanens hona sköter själv avkomman. De flesta större fåglar däremot är monogama. Tranan lever i par och om en av dem avlider förblir den överlevande ensam resten av livet. Det berättas att i äldre fattiga tider när människorna jagade alla slags fåglar och plockade ägg lät man tranan vara i fred. Om en trana blev skjuten flög dess partner och letade och skriade högt och länge och det avskräckte från sådan jakt.

_IGP0017Fotograf: _IGP0017

Efter kaffestund vid havet förflyttade vi oss till landsvägen och gick en promenad i ”Klinths rishorva” med en skogsdunge som växt upp på 2000-talet. Det hade nu blivit så pass varmt att en del kunde ta av sig tröjor och jackor. Anders gav oss ”lektion 1A” i fågelskådandet , att skilja Sveriges två vanligaste fåglar åt, lövsångare och bofink. Lövsångaren sjunger i moll, i slutet av sången försvinner melodin i mjuka toner. Bofinken däremot har ett snatter på slutet i sången. Mitt i denna lektion fick vi höra göken som hoade i öster och då var klockan prick elva. Förutom lövsångare, bofink och gök hördes grönsångare, trädpiplärka och talgoxe.

_IGP0005Fotograf: _IGP0005

Anders berättade avslutningsvis att efter TV-serien ”Det stora fågeläventyret” har försäljningen av tubkikare ökat med 100 %, i USA har fågelskådning gått om golf i fritidsintresse och fågelskådare kan till och med försörja sig på att guida intresserade. Vi var mycket nöjda med vår guide som tackades med en varm applåd. Men, någon näktergal, det fick vi inte höra denna morgon.

Ann-Marie Berglund

 

Ölands Hembygdsförbund har årsmöte med Sandby-Gårdby Hembygdsförening som värd

1985 var det senast som Sandby-Gårdby Hembygdsförening ordnade med kringarrangemangen runt Ölands Hembygdsförbunds årsmöte och i år var det dags igen. Det passar bra då föreningen fyller 60 år i år. Det var 70 deltagare som inledde dagen i Sandby kyrka där vår pensionerade kantor Alf Ohlsson berättade för oss om kyrkan och kyrkogården. Valet av Sandby kyrka beror på att som bekant är Gårdby kyrka under renovering. Alf inledde med att tala om parsocknarna Sandby och Gårdby. Kyrkorna ligger tätt på Öland men ingenstans så nära som här, det är bara 2,2 km mellan kyrkobyggnaderna. Socknarna har haft mycket gemensamt som skola och föreningsliv men inte kyrkolivet. Gårdbys namn härleds från ”gårr” som är gyttja, byn vid sumpmarken och Sandbys namn kommer sig av den sandiga jordmånen. Sandby kyrkas historia är typisk för en kyrka på Öland, den har funnits där sedan medeltiden, ombyggd och ersatt på sent 1800-tal. Den medeltida kyrkan som började byggas på 1100-talet har kvar sina murar under golvet på nuvarande kyrka som byggdes 1860. Den medeltida kyrkan som revs 1859 var en s.k. klövsadelkyrka med ett torn i väster och ett i öster. Kyrkan är avbildad av Rhezelius 1634 och Frigelius 1749. På 1700-talet byggdes den medeltida kyrkan om, östtornets övre del togs bort och stenvalven inne i kyrkan revs. N.I. Löfgren ritade av kyrkan 1817 och 1823. Den helt nya kyrkan var klar 1863, byggmästare var Peter Isberg från Algutsrum som varit med och byggt 1/3 av Ölands kyrkor.  Sockenborna gjorde dagsverken på kyrkobygget efter gårdsstorlek.  Alf berättade att hans mor kände folk som varit med på kyrkbygget. Hennes föräldrar var med där, fadern var hantlangare i tornet och hette Jonas Petter. Han såg Sara- Stina nere på kyrkogården och ropade: – om du inte vill ha mig så kastar jag mig ut från tornet. Sara-Stina ropade tillbaka: – Om du kommer ned är du min.

AlfFotograf: Alf

Av inventarierna är dopfunten av gotländsk kalksten från tidigt 1200-tal. Den stod länge på kyrkogården som sockel till ett solur. Alf nämnde både altaruppsatsen från början av 1890-talet och kormattan som vävts av en sockenbo efter ritning av en annan. Kyrkskeppet som heter Hoppet ersatte det votivskepp som stals 1996. Hoppet byggdes av åtta sockenbor och var klar i slutet av 1990-talet. Skrovet, skuret ur ett enda trästycke kommer från båtsmannen Per Edvard Andersson Lindberg (1865- 1943). Första orgeln byggdes av Åkerman och Lund 1876 och hade tio stämmor. Orgeln byggdes om 1948 och fick sjutton stämmor. Organisten och tonsättaren Albert Runbäck med rötter i Övre Ålebäck i Gårdby socken planerade arbetet. Vi fick också veta att Sandby kyrka var sista öländska kyrkan som slutade med manuell ringning år 2005. Alf övergick till att berätta om kyrkogården. Han berättade om Sigge Vibjörnssons gravflisa, han var en präst på 1200-talets slut. Runstenarna som står på kyrkogården har utgjort gavlar på en Eskilstunakista och Linné tittade på och berörde dem år 1741. Patriarkkorset som ligger öster om koret upptäcktes 1960 vid gräsklippning med maskin. Kyrkvaktmästaren ville sparka upp stenen men John Larsson, Riksantikvarieämbetets ombud som bodde i Södra Sandby hindrade detta. Rosell, arkeolog från Ölands folkhögskola kom hit, kände med en mejsel och kunde lokalisera korset under gräset. Det blev utgrävning och man hittade korset av sten med dubbla korsarmar, 560 centimeter långt men inga andra fynd som kunde berätta något om ursprunget. Stenarna som vi ser idag är en markering av korset, det ursprungliga är övertäckt.  Kyrkogårdsmuren, som vi tycker är praktfull och är stolta över, lades 1801- 05 av Fredrik Erenberg, initialerna ses vid klivstättan, söder om ”leden”. Dess grindar smiddes av August Klinth. Alf avslutade sitt föredrag med att fundera över den ekonomiska kapacitet en liten ölandssocken på ca 500 innevånare hade på 1800-talet. Man lade ny kyrkogårdsmur(1801), ny kyrka(1860), ny prästgård(1872) och ny orgel (1876). Innan vi gick ut på kyrkogården fick vi höra orgelmusik framförd av Alf, ”Improvisation” av Albert Runbäck.

Liselotte Waldenström gav besökarna karta över kyrkogården och de olika omnämnda sevärdheterna besöktes. Därefter gick alla till den intilliggande Sockenstugan där Per-Åke Johansson visade runt. Den ägs sedan 2009 av Sandby-Gårdby Hembygdsförening och skänktes av Södra Ölands Kyrkliga samfällighet. Huset byggdes 1871 av på platsen två belägna fattighus och användes som det fram till 1891 då huset gjordes om till kommunalrum. I och med kommunsammanslagningen 1951 köptes huset av Sandby församling. Församlingshemmet renoverades 1953 och 1982. Hembygdsföreningen kallar huset för Sockenstugan och har aktiviteter som föreläsningar och visning av bildarkivet förlagda dit. Föreningen har under senare år låtit byta dörren, målat om huset, bytt östra panelen och investerat i en luftvärmepump.

Sällskapet begav sig nu till Bygdegården på Sandgårdsborg och möttes av Hembygdsföreningens gula flaggor med logga och svenska flaggan vajade från flaggstången. Hembygdsföreningens styrelse hade dukat festligt med långbord. Föreningens ordförande Pelle Berglund inledningstalade och berättade om föreningens 60-åriga historia, de byggnader och kvarnar vi förvaltar och de två sockenböcker vi gett ut. Han kåserade över sig själv som utböling och hur svårt det var att förstå var man befinner sig när Bygdegården ligger i Sandby socken men på Sandgårdsborg, skolan heter Gårdby skola fast den ligger i Sandby socken och Trafikverkets skylt med ortsnamnet Gårdby står placerad innan Skrapa Albyvägen, även den definitivt i Sandby socken.  Pelle Berglund var årsmötets vice ordförande och under hans ledning valdes presidiet. Mötets ordförande blev Henrik Yngvesson, kommunstyrelsens ordförande. Därefter följde årsmötesförhandlingar.

Resterande delar av styrelsen tog emot kroppkakorna som levererades i värmevagn och låg i startblocken att påbörja serveringen.

Öhf mat_1Fotograf: Öhf mat_1

När mötet var avslutat inleddes detta och det fungerade smidigt trots vissa missöden som slevar som trillade ned i spadet och hålslevar som gick sönder. Efter utdukning var det dags för kaffeservering och i mellantiden skedde avtackningar. Styrelsen har med tiden skaffat sig en viss erfarenhet av utdukning, diskning, iordningställande av lokalen och samarbetet fungerade lika bra som vanligt.

_IGP0029Fotograf: _IGP0029

När våra besökare lämnade Sandgårdsborg kunde styrelsen pusta ut. Vi tyckte att vi ändå fått möjlighet att visa upp den lokala kulturen i form av kyrka och Sockenstuga och fått chans att  berätta om föreningens verksamhet. Och bäst var väl att även styrelsen fick njuta av en kroppkakemåltid.

Ann-Marie Berglund