Nya programmet är här

För någon vecka sedan kom 2018s program i postlådorna! Nu har finns aktiviteterna också här på hemsidan.

Den första som händer i år är bykampen, där vi hoppas att få se alla byarna representerade.

Sen rullar det på under året med vandringar, visningar och föreläsningar. Och tänk på att det kan komma till saker under året så håll koll på hemsidan, affischer och facebook.

Väl mött under 2018!

P.S Ni glömmer väl inte att betala er medlemsavgift? 80 väl investerade kronor!

Här finns en länk till en kalender där våra aktiviteter finns. https://calendar.google.com/calendar/embed?src=cqbg9o2h75i2e0tba9cdm89pnk%40group.calendar.google.com&ctz=Europe%2FStockholm

Bykampen 2018

Snart dimper det nya årsprogrammet ner i brevlådorna runt om i socknarna. Vi tycker att vi fått ihop ett intressant och omväxlande program.

Som första punkt 2018 är det dags för Bykampen. Den 25 februari är det dags! Så vill du vara med, ta kontakt med ditt byombud! Och ni som är byombud, nu är det dags att trumma ihop ett lag! Det vore ju roligt om alla byarna är representerade.

Donation till Sandby-Gårdby Hembygdsförening

I Sockenstugan intill Sandby kyrka hölls torsdag 11 januari en ceremoni då Stiftelsen för långvarigt sjuka i södra Kalmar län överlämnade en symbolisk check på 150000 kr till Sandby-Gårdby Hembygdsförening samt gåvobrev. Styrelsen uppvaktades av en av stiftelsens grundare Barbro Wernersson och advokat Gunnar Silfwersvärd som också varit med sedan starten på 1970-talet. Dessutom närvarade Åke Sjölund, skicklig fotograf som under många år verkat för stiftelsen  och Margareta Elfström som arbetat med Lars Wernersson, legendarisk överläkare vid Långvårds- och rehabiliteringskliniken, Länssjukhuset i Kalmar och också grundare av stiftelsen.

Föreningens ordförande Pelle Berglund (längst till vänster) får checken av Barbro Wernersson. Advokat Gunnar Silfwersvärd ses till vänster om Barbro Wernersson och till höger om henne Åke Sjölund. Längst till höger ses föreningens arkivarie Per-Åke Johansson.

 

Barbro Wernersson läste ur gåvobrevet att Hembygdsföreningen fick ovanstående belopp som en gåva att anpassa sockenstugan för funktionshindrade. I ansökan framgår att en renovering skulle kunna öka tillgängligheten och möjligheterna att delta i de sociala aktiviteter som anordnas av Hembygdsföreningen. Arbetena måste vara slutförda under 2019. Barbro berättade om att stiftelsen 1986 köpte Eksgården i Gårdby och att ett varmt samarbete utvecklades mellan stiftelsen och Hembygdsföreningen. Det bildades en vänförening, Eksgårdens vänner under ledning av Greta Abramsson . Föreningen fick även 20 000 kr att användas till digitalisering av den stora samling bilder som tagits under stiftelsens tid på Eksgården och som förra året skänktes till Hembygdsföreningen.  Hembygdsföreningen var aktiva medhjälpare vid Oxmarknaden och hantverksdagar. Arkivarie och tidigare ordförande Per-Åke Johansson berättade om onsdagskvällarna på Eksgården mellan 1996 till 2002. Dessa aktiviteter pågick mellan april till september. Stiftelsen arrangerade föreläsningar, musikkvällar och många sommarölänningar ställde upp och höll föreläsningar i skiftande ämnen. Per-Åke själv höll föreläsning vid sju tillfällen. Det var om Gustav Berglunds tavlor, motorhistoria i Sandby-Gårdby, vägar och broar på Södra Öland, flygbilder över gårdar och södra Öland, vår del av världsarvet och att göra en sockenbok. Alf Ohlsson deltog också ihop med Per-Åke när de höll föredrag om dialekter. Barbro Wernersson flikade in att hon och medarbetare utarbetade programmet tidigt så det kunde publiceras i Natur och Kultur på Öland och dessutom satte man upp affischer i närområdet, ända bort till Runsten. Onsdagskvällarna fanns också med i hembygdsföreningens årsprogram.  År 2003 upphörde vänföreningen och Hembygdsföreningen tog över Oxmarknaden. Den hölls på Eksgården fram till 2015 då Eksgården bytte ägare. Oxmarknaden håller nu till vid Bygdegården i samband med Skördefesten.

Per-Åke berättade om Sockenstugans historia. Först var här fattigstuga och två mindre hus byggdes ihop 1871. Ett av rummen blev kommunalrum 1891 och användes som detta fram till kommunsammanslagningen 1951. Då köpte Sandby församling huset och det kom att användas som församlingshem fram till 2009. Då skänktes det till Hembygdsföreningen mot att Svenska kyrkan fick använda det till kyrkliga förrättningar i tio års tid. Schackklubben träffas i huset varje måndag. Den bildades 1970 och är en av få renodlade schackklubbar på Öland. Underhållskommittén målade 2014 huset och fasaden österut byttes ut. Pelle Berglund, föreningens ordförande tackade för den frikostiga donationen och berättade om att närmaste planerna var en ramp och breddning av två dörrar. Det finns också behov av renovering av toaletten och anpassa den för funktionshindrade. Föreningen avser att söka andra bidrag för att kunna ha möjlighet att göra detta.

Sammankomsten avslutades med kaffe och styrelsen hade sedan ett styrelsemöte.

Ann-Marie Berglund

 

 

Lucia firades i Sandby-Gårdby

På luciadagen firades Lucia i Bygdegården med drygt 140 personer närvarande. Lokalen var nästan fullsatt redan 17.15 och för oss som kom senare erbjöds nödparkering på andra sidan vägen. Arrangemanget är ett samarbete mellan Sandby-Gårdby Hembygdsförening, Svenska Kyrkan och klass 6 i Gårdby skola och detta trepartssamarbete är inne på trettonde året.

Hembygdsföreningens ordförande Pelle Berglund inledde med att hälsa alla välkomna, framhöll samarbetet mellan föreningen, kyrkan och skolan. Högtalardelen av högtalarvästen gick över till Kalle Karlsson, pastorsadjunkt som utlovade en timmes predikan som kortades ned och hans ord avslutades med psalm 736 ”Ett litet barn av Davids hus”.

Så kom luciatåget med lucia Liv Nordén med levande ljus i sin krona. Liv kommer från Bostorp. Det var tjugofyra deltagare i luciatåget, varav fem stjärngossar och fyra tomtar. Ungdomarna representerade stor del av östra sidan av Öland, från Folkeslunda till Hulterstad.

De traditionella sångerna under ledning av Kristina Sannestam framfördes och ungdomarna bjöd på vacker sång. ”Tänd ett ljus” med ackompanjemang till gitarr samsades med ”Nu tändas tusen juleljus” och ”Staffan stalledräng”. Åhörarna tackade med en rungande, varm applåd.

Svenska kyrkan bjöd på kaffebrödet och medan vi drack kaffe, te och saft sålde hembygdsföreningen lotter. Saffransbrödet var bakat av Lotta Hemmingsson. Därefter följde dragning och vinstutdelning innan vi skildes åt.

Hembygdsföreningens styrelse och underhållskommitté tog tacksamt emot den hjälp som frivilliga gav att diska och ställa lokalen i ordning.

 

Ann-Marie Berglund

Traditionellt Luciafirande

Onsdagen den 13 december är det dags för luciafirande. Som vanligt är det ett samarbete mellan kyrkan, skolan och hembygdsföreningen.

Det blir fika och lotterier och självklart ett fantastiskt luciatåg.

Platsen är Bygdegården på Sandgårdsborg och tiden 18.00. (OBS. tiden är 18.00, och inget annat.)

Varmt välkomna.

Adventskaffe

3/12 bjuder Hembygdsföreningen på Adventskaffe efter gudstjänsten.13.00 i Gårdby kyrka, därefter kaffe i församlingshemmet i Gårdby.

 Lotterier!

 Skarpa Alby och Ekelunda byar är värdar för dagen

 Välkommen för en stunds gemenskap!

 Ps. Almanacka 2018 och + dialekt CD finns att köpa.

 

Trivselkväll i sockenstugan

 

Sandby-Gårdby Hembygdsförening bjöd söndagkvällen 19 november på en uppföljning till föreläsningen vi hade förra året om den svenska sydpolsexpeditionen 1901-1904 och Axel Julius Reinholds, född Pettersson i Gårdby som var med på den äventyrliga expeditionen.

Kvällens föreläsare Per-Åke Johansson hälsades välkommen av föreningens ordförande Pelle Berglund.  Axel Julius Reinhold föddes som Pettersson 1873 på Gårdby nr 7. Fadern dog när han var strax fyllda ett år. Modern gifte om sig. Axel fick gå i läroverket i Kalmar och gav sig ut på sjön 1889 som jungman, hans styrmansbrev liksom ångbåtscertifikat finns bevarade och han fortsatte sina studier med att ta kaptensexamen. Axel gick iland 1917 med en pension på 100 kr/månad och bosatte sig på Storgatan i Färjestaden, i det enda hyreshuset, som låg där Folktandvården ligger nu. Alf Ohlsson berättade hur han som 14-åring bott i huset som också inhyste en fiskaffär, i vilken Alf hade sitt första arbete. Alf hade dock inte mycket kontakt med Axel som han upplevde som stram och minns att Axel målade vägskyltar och vägvisare. Dessutom hade Axel en liten båt och seglade på Kalmarsund och tog med sommargäster. Hans livsöde uppmärksammades och han deltog i en TV- film 1965 och sista intervjun gjordes på Skogsby ålderdomshem. Upphovet till intervjun var en tävling som Radiotjänst utlyste då de ville ha in förslag på program i Radio och TV och fru Karin Johansson från Skogsby föreslog ett program om Axel Reinholds. Karin fick åka upp till Stockholm och vara med i Hylands hörna, men Axel fick vara kvar hemmavid. Asta Jönsson som arbetade på Skogsbygården var med som tredje talare och berättade att Axel kom dit från Halltorps ålderdomshem. Hon minns att han bodde i ett rum som vette mot östra landsvägen, brandyxan han hade på väggen som visade han varit med i Färjestadens frivilliga brandkår och att han gärna cyklade upp till Lenstad på våren och tittade på blommorna. Hans händighet kom i uttryck i de ryor han knöt liksom montering av prydnadskyrkor av trä. Han dog 1965 och begravdes på kyrkogården i Gårdby.

Sydpolsexpeditionen under ledning av Otto Nordenskjöld gav sig av 16/10 1901 på ett skepp som hette Antarctic, byggd som valfångare och resan var planerad som kombinerad jakt- och fångstresa förutom den vetenskapliga inriktningen. I besättningen fanns Reinholds med som tredjestyrman.  Man nådde Snow Hillön i februari 1902 och lämnade Nordenskjöld med fem vetenskapsmän kvar i vinterläger och de byggde ett hus av medhavt material som döptes till Snow Hill Hut. De samlade fossiler och utförde geologiska studier.  Fartyget begav sig till Falklandsöarna, övervintrade där, bunkrade förnödenheter och gav sig i november iväg till Antarctic sund som låg ganska nära Nordenskjölds läger. Meningen var att man skulle fånga säl men det blev fiasko för amerikanska sälfångare hade decimerat sälbeståndet.  Fartyget fastande i isen men lyckades ta sig loss och började segla mot Pauletön men hade dessförinnan den 29 december 1902 lämnat tre man kvar vid Hoppets vik. I närheten av Pauletön fastande skeppet i isen igen och skakade sönder den 12 februari 1903. Kapten Larsen och besättningen på nitton personer, däribland Reinholds räddade sig ned på isen och släpade mat, förnödenheter, segel och t.o.m. smedens ässja över isen i 16 dygn tills de nådde land. De byggde en hydda och levde på pingviner och säl. Vintern kom och snön tätade deras hydda. . De låg i sina sovsäckar och hörde snöstormen yra därute.

I Hoppets vik satt de tre kvarlämnade männen och levde under primitiva förhållanden i en hydda. Man hade inget bränsle, inget att läsa och levde på pingviner, fågelägg och säl. Efter att ha övervintrat begav de sig i september 1903 mot Snow Hill där Nordenskjöld väntade på skeppet. Nordenskjöld var ute på en expedition och såg de tre figurerna på isen. Han trodde först det var tre urinnevånare, han kände inte igen dem till att börja med.

Efter att ha tillbringat vintern på Pauletön rodde kapten Larsen en hel vecka ihop med fem besättningsmän(däribland Reinholds) 180 km i en liten båt i ett hav fullt av is först till Hope Bay.  Där fann de ett meddelande att de tre männen begett sig till Snow Hill. De tog sig nu dit och kom fram den 8/11 1903. Samma dag hade ett räddningsfartyg från Argentina dykt upp och hade man varit lite senare, hade de och männen som var kvar på Poulet ön missat chansen till räddning. Ingen visste ju att de var på ön. Tre dagar senare kom räddningsfartyget till Poulet ön och hämtade upp resten av besättningen. Reinholds berättade i TV- filmen att ”det dröjde inte länge förrän svenska flaggan var uppe fäst i en åra”. Man var åter i Sverige januari 1904.

Med förbättrad bildvisningsteknik fick vi ta del av foton och film och dessutom växelvis få ta del av tre berättare som gav oss en fördjupad bild av ”en iskall kille från Gårdby”.

 

Ann-Marie Berglund

Senaste nytt från Sandby borg

I ett arrangemang söndagen 22 oktober av Sandby-Gårdby Hembygdsförening gästades Bygdegården på Sandgårdsborg i Sandby socken men på gränsen till Gårdby av Helena Victor från Kalmar läns museum. Ett femtiotal åhörare inledde med kaffe och hembakat tilltugg för att sedan få en uppdatering om Sandby borg.

 

Utgrävningarna speglar Sandby borgs historia från tiden 400-550 e.Kr som kallas folkvandringstiden. Då hade borgen 5 m höga murar och husen hade 1,5 m höga väggar. Man tror att stenen sedan kom att användas i murar runt åkrar, stenlador på gårdarna och till Sandby kyrka. Efter höstens grävningar är 9 % av borgen arkeologiskt undersökt. Väster om borgen ligger stora stenar som en extra försvarslinje. Utgrävningarna för i år slutade 20 oktober och nu skall fynden sammanställas, analyseras och tolkas. För varje års grävning kommer nya svar men det uppstår också nya frågor. Borgens planritning måste också uppdateras för varje år. Man har använt flygfoto och markradar och förra årets torksommar visade tjocka gula ränder i gräset där husgrunderna fanns. Av dessa undersökningar har man kommit fram till att det fanns tre portar och möjligen därtill en mindre. Vid årets utgrävning har arkeologerna inte hittat några skelett. Det börjar komma resultat från DNA-analyser från tidigare års fynd och hittills är alla DNA-prover från män och pojkar. Vuxna personers ben bevaras bättre än barns ben. Inne i husen har skeletten hittats intakta men på gatan har väder, vind och djur spritt ut delarna av människoskeletten. En av ungdomarna har tecken på att blivit halshuggen.

Helena visade bild av ett peltaformat hängsmycke, ett fynd från tidigare utgrävningar som efter analyser börjat avslöja sin historia. På hänget fanns tygfibrer och var gjort av silver. På baksidan var det gjort ett försök att skriva in runskrift som har till syfte att skydda bäraren.

I år grävdes hus 52 ut helt. Det har varit delvis undersökt tidigare, nu ville man gräva färdigt och förstå vad huset använts till. Det var i hus 52 som man tidigt hittade en smyckegömma med ringar och pärlor. I samma hus fanns skelettet av en man över 50 år som trillat över husets eldstad. Han hade fyra får- eller gettänder i käken. Det betyder att han blev förnedrad efter döden. Bruket var ett guldmynt i munnen för att ta sig över floden till livet efter detta men istället fick han med sig något som försäkrade att han inte skulle kunna göra sin sista flodtur. Isotopstudier av skelettet visar att denne man haft ett bra liv och inte svultit. Han har bott i ett begränsat område och ätit insjöfisk. Gaveln på hus 52 är rundad, likt en absid. I rundningen låg en röd kalksten 1,5*1,3 m på en upphöjning. Runt stenen låg ytterst tunna glasskärvor. Det bedöms vara romerskt glas, och något i dess like har man aldrig hittat från denna tid i Sverige. Nu sitter man och efterarbetar genom att hinkar med jord från området runt den röda stenen tas upp med matskedar och varje liten volym undersöks för att se om det finns fler glasskärvor. När den röda stenen flyttades hittade man det som populärt kallas guldskatten. Det var två fingerringar och ett guldmynt från kejsar Valentinianus(435 till 455 e.Kr.) 38 % av alla solidi på Öland har hittats i närområdet. Man tror att området runt röda stenen var en plats för representation och ritualer. Norr om den rundade väggen har man hittat keramikskärvor med mönster motsvarande de spännen man hittat tidigare. Keramiken liknar praktkärl man tidigare hittat i en grav i Vickleby och ett gravfält på Gotland. Det tyder på ett exklusivt hantverk från samma verkstad.  Husets södra vägg markeras av skillnaden i antalet fynd man gjort. Där hittades en plats där en stenflisa stått upp. Under den fanns brända ben. Alltså tecken på gravar och som detta år ger platsen för Sandby borg en ny historia för tiden innan man bodde i borgen. Och det var inte det enda vid årets utgrävning som förändrade tidigare kunnande. Man grävde ut den plats som förra året var grön då all annan mark var gul och torr. Man fann ingen brunn men en fuktig lägsta punkt och på denna plats en fibula, ett smycke från tiden 550 e.Kr. till 750 e.Kr. Alltså finns bevis för en tredje fas, människor har kommit tillbaka 100 år efter massakern.

På gatan har hittats en pansarbrytande pilspets, 7 cm lång. Den kunde bryta igenom en ringbrynja. Men några rester av ringbrynjor har inte hittats. Under järnåldern satt manligheten i bältet. I bältet hängde svärd men i Sandby borg finns inga fynd av några vapen alls. Det har hittats dekorationsdelar till svärd och en lansspets. Teorin är att alla vapen förts bort från borgen. I bältet bars också kammar och förra året hittades en kam på gatan vid hus 4. Det var ett fint hantverk och man tror att den tappats från ett bälte. Det är känt att hittills har man inte hittat några kvinnoskelett men eftersom det finns fynd av smycken, spädbarn och textila redskap vet man att kvinnorna varit där.

Det har varit många besökare vid utgrävningarna, även skolklasser och då hade Gårdbyskolan imponerat med sina kunskaper och Helena fick snarare fundera på vad de inte hade kännedom om än vad de kunde. Även Sandby borgs vänner blev guidade en svinkall oktoberdag, då kom 116 personer för att ta del av visningen. Vänföreningen har finansierat den nya vägen.

Utgrävningen av Sandby borg har tilldragit sig intresse från hela världen och alla hoppas vi på att ytterligare grävningar hittar sin finansiering. Helena fick många frågor från publiken, bl.a. just om finansieringen och DNA.

Helena avtackades av ordföranden Pelle Berglund med blommor från sin trädgård och föreningens kalender för 2018 och Helena fick en varm applåd.

Ann-Marie Berglund

 

Oxmarknad i Sandby-Gårdby

Sandby-Gårdby Hembygdsförening deltog i årets Skördefest med sin traditionella Oxmarknad. För andra året i rad var den vid Bygdegården på Sandgårdsborg. Det var en solig men blåsig dag för försäljarna som stod ute på gårdsplanen runt flaggstången med hissad flagga.

På gårdsplanen samsades försäljningen av lök, potatis, pumpor, andra grönsaker och producenter från Sandby, Bläsinge, Tävelsrum, Norra Näsby och Norra Kvinneby bjöd ut dessa produkter. Vid bordet från Bläsinge förundrades många av gula och plommonfärgade morötter. Från Norra Kvinneby sågs både grönkål och lagerblad bland de traditionella grönsakerna. Från Tävelsrum fanns ett rikt utbud av pumpor i olika storlekar och färger vackert arrangerade. Nytt för i år var försäljningen av konstsmide från Södra Sandby. Trevliga vindflöjlar och svarta katter som kan ge bilister en varning att här kan det komma en levandes katt fanns att köpa. På bordet från Norra Näsby samsades plantor och honung.

Hembygdsföreningen erbjöd sitt utbud av böcker, årsskrifter och årets almanacka till försäljning. Den som ville kunde också köpa ärtor och bönor.  Hellbergs Lin från Mellstaby erbjöd linolja men även tvål, handkräm och linoljesåpa.   Klass 6 Gårdby skola sålde traditionsenligt kakor som eleverna bakat själva. De berättade att de erbjöd kolakakor, chokladkakor, cornflakeskaka, wienerbröd men även fläderblomssaft, inlagda gurkor, äppelmust och betongtavlor. Behållningen kommer att gå till en skolresa.

Inne i bygdegården möttes besökaren av ett dignande kakbord. Många köpte kakor och gick vidare till Hembygdsföreningens försäljning av kaffe. Man hade möjlighet att både äta våffla och om man ville ha något matigare, lufsa. Styrelsemedlemmar och frivilliga bemannade köket och där var det intensivt runt middagstid. Det krävdes fyra kvinnor som jobbade ihärdigt för att langa fram lufsa, våfflor, koka kaffe och hålla efter disken.

På västra väggen i Bygdegårdens sal hängde fotoaffischer gjorda av PeO Larsson i Södra Näsby. Det var dels egna bilder och dels foton ur föreningens bildarkiv. Det blev mycket uppskattat. På eftermiddagen lugnade det ned sig något tills föreningens ordförande kom och sa: -Det har stannat en buss. Köksbemanningen hann knappt ta in detta faktum förrän vi såg kön rada upp sig vid kakbordet och vi kastade oss på kaffebryggarna för att öka på mängden kaffe i termosarna. Sista våfflan strök med och vi var tvungna meddela att tyvärr var våfflorna slutsålda.

Efter en intensiv dag kunde styrelsen plocka ihop, städa, summera sina intryck och hade fått nya idéer till nästa års Oxmarknad.

 

Ann-Marie Berglund

Sandby- Gårdby Hembygdsförenings almanacka för 2018

Föreningens traditionsenliga almanacka har precis kommit lagom till Oxmarknaden som föreningen arrangerar i samband med Skördefesten. Urvalet av foton har gjorts av föreningens arkivarie Per-Åke Johansson och PeO Larsson i Södra Näsby.  Som vanligt innehåller kalendern foton från föreningens stora bildarkiv och håller i år ännu bättre kvalitét än tidigare år. Temat för 2018 är fiske och sjöliv även om andra foton finns med. Människorna i Sandby och Gårdby socknar har alltid fiskat till husbehov och många har också försörjt sig på denna näring. Det berättas om en bonde som var så intresserade av fiske och att ”ligga på sjön” att han bytte sin gård i Ullevi till Södra Sandby. I Södra Näsby lär ha funnits en bonde som lät drängen sköta gården medan han själv var ute på sjön. På samma sätt sades det om min farfar att han inte var intresserad av sjön eller jakt för att ”han kom från Ullevi” medan min far som är uppfödd i Norra Näsby hade fiske som hobby hela sitt liv. Inget ont om Ullevi, innevånarna där har färdigheter som innevånarna i nederbyarna inte har. Kunskap om skogsbruk kanske får bli ett kommande tema i vår kalender?

 

På framsidan ses Lage Abrahamsson på bryggan i Ålebäcks hamn och han var en legendarisk ålfiskare med ålbottengarn.  Han höll på från 1950 till 1966 med ålbottengarn på Nedre Ålebäcks och Norra Näsbys vatten, sedan flyttade Lage till Näsby på södra Öland. I en intervju som finns i föreningens arkiv berättar han om hur han sålde ålarna till en firma Reimersholm som for runt med tankbilar och köpte upp ål. Han berättar om bomullsgarnet i näten som trots tjärning bara höll i tre år, det ersattes av konstmaterial. Vintertid lagade man garnen. Med motorbåt och pråm transporterade man ut sten som ankare och märlor och annat smidesarbete som behövdes gjordes av smeden Harry Widell i Gårdby.

I kalendern ses under julis bild hur man glipar ål, ett fiskesätt som beskrivs i vår senaste hembygdsbok. Jag minns själv som barn hur jag fick följa med pappa som med spett och glip gick ned till sjöängen för att fånga ål som stod under flisorna i sjökanten.

På novemberbilden från 1962 ses en flatbottnad eka som i trakten kallas snugga. Lite längre ned på kusten, i Stenåsa heter samma sorts båt stockeka. Ekor och hur man bygger dem är verkligen lokal kulturhistoria liksom de sjöbodar som står vid våra kuster. På de flesta sjöängar stod in på 1960-talet en sjöbod, många har försvunnit sedan dess. Som väl är finns foton kvar och uppslagen för mars och april visar sjöbodar och aktiviteterna intill dem.

I almanackan har också några bilder som skildrar vardagslivet i jordbruket kommit med. Vi får ta del av både tröskning och betklackning, foton som skildrar det tunga arbetet i en tid med begynnande mekanisering. Långt in på 1970-talet klackades betorna för hand, när bondsonen kom hem från skolan stod ett lass betor och väntade på att klackas.  Som alltid när ett foto tas kommer intressanta bakgrunder med, i dessa fall lador med vällagda vasstak.

Årets gruppbild är konfirmation i Sandby 1952. Bilden tagen med altaret i bakgrunden och en av konfirmanderna berättade om hur vaktmästaren Berglund fäst ett rep i ljuskronan och drog den åt sidan för att den inte skulle komma med på bilden. Han lyckades med sitt uppdrag.

Almanackan kan beställas av byombuden och säljs på våra sammankomster, närmast i tiden Oxmarknaden.

Ann-Marie Berglund