Möten 2014


Gunnar Perssons
sista föreställning

Det kom som en chock för oss som var med på mötet den 2 december när vi efteråt fick veta att kvällens underhållare, revyveteranen Gunnar Persson, hade avlidit efteråt när han var på väg därifrån tillsammans med Lage Brännström som hade ackompanjerat honom på dragspel under mötet.
Han dog nere i trapphuset på Köpmangatan 1 i väntan på en bil som skulle hämta honom och Lage. Kvar i lokalen fanns bara vår kassör Bengt Persson, hans fru Inga och Birgitta Rosenberg som tillsammans med Inga hade skött serveringen. Bengt Persson tillkallade ambulans, men den 89-årige underhållarens liv gick inte att rädda. Som Bengt Persson uppfattade det hade hans hjärta bara stannat. Bengt har själv berättat om den omskakande händelsen i det program för våren 2015 som nyligen skickats ut till medlemmarna.
Vi kan inte veta, men kanske var detta ett slut som skulle ha tilltalat Gunnar Persson. Att få sluta sina dagar efter en väl genomförd och mycket uppskattad föreställning. Programmet hette ”Minnen från mitt 40-tal”. Det innehöll flera av den tidens örhängen, till exempel ”Min soldat” som Gunnar delade ut texten till så att vi kunde delta med allsång. Han drog också några monologer av sin äldre bror, revykungen Ragge Persson. Allt framfört med bravur och utan att han kom av sig en enda gång i de ofta rätt långa texterna.
Gunnar Persson var medlem i vår förening sedan 1978 och kom ofta till våra möten. Vi kommer att sakna honom.
Text: Bengt Viktorson Foto: Lars Hammarlund

Gunnar Persson under den kväll som skulle bli hans sista.

==============================================================

Hundra år med Centralpalatset

När Centralpalatset skulle fylla hundra år i fjol gjorde reportern och författaren Lisbeth Axelsson en film samt en tidning i stort format om jubilaren och om mannen som lät bygga det.
På vårt möte tisdagen 11 november kom Lisbeth Axelsson och berättade mer om palatset och upphovsmannen, visade filmen och delade ut den stora tidningen till oss sextio som var där. Den fabulöst rike grosshandlaren Adolf Lindgren, mannen bakom Centralpalatset, var yngst av åtta barn i en lanthandlarfamilj i Sjuhäradsbygden och var 27 år när han startade den kolonialvarufirma i Örebro som blev grunden för hans blomstrande verksamhet. Han var också politiker och blev riksdagsman för högerpartiet.
När han avled 1938 var han ogift och barnlös. Större delen av hans efterlämnade förmögenhet gick till den stiftelse som äger Centralpalatset och som bland annat skulle ge understöd till studerande från länet. En handuppräckning visade att flera av åhörarna fått stipendier från Adolf Lindgrens stiftelse.
I filmen fick vi bland andra träffa syskonen Ingrid Kärnekull, Elisabeth Ankarcrona och Per-Olof Wejnarth som berättade roligt och personligt om hur det var att växa upp i detta palats. Roligt och personligt var också Lisbeth Axelssons sätt att berätta. Och tidningen ”Centralpalatset 1913-2013” bör du försöka få tag i om du vill veta mer om detta ståtliga hus. Adolf Lindgrens Stiftelse har förmodligen fler exemplar.
Text: Bengt Viktorson Foto: Lars Hammarlund

Sällskapets ordförande tackar här Lisbeth Axelsson.

Som så många gånger tidigare var möteslokalen helt fylld.

==========================================

Stadsvandring med Erik
Rosenberg som 10-åring

På vårt första inomhusmöte för hösten, den 7 oktober i vårt vanliga tillhåll hos Svarta Örn på Köpmangatan 1, gästades vi av Anders Ekvall som tog oss med på en stadsvandring anno 1912. Vår följeslagare var ingen mindre än Erik Rosenberg (1902-71), han som skulle bli ”den svenska fältornitologins fader”. Men den här dagen – som han själv har berättat om – var han en tioårig pojke som nyss hade flyttat till Örebro, där han skulle bo hos en moster medan han gick på Karolinska läroverket. För att något bekanta sig med sin nya hemstad utgick han från Storbron, varifrån han kunde se flera av stadens viktigaste hus, såsom Slottet, Husarstallarna och bakom dem Centralpalatset under uppförande, Westmans snusfabrik, Burenstamska huset och Åkerhielmska gården vid Järntorget, Centralhotellet, Teatern, Sparbankshuset (som senare skulle bli NA-borgen), Frimurarelogen, Stora Hotellet, Örebro kvarn som året innan hade flyttat sin verksamhet till Slottsgatan… Erik vek av nerför Trädgårdstorget, gick en vända in på Varboholmen förbi Strömparterren, gick tillbaka ut på Engelbrektsgatan, förbi Adlers hyrkuskverk i kvarteret Hållstugan och vek sen in vid Saluhallen (som låg ungefär där Länsmuseet ligger nu), gick över bron till Slottsparken och såg sitt läroverk på andra sidan ån när han gick över Kanslibron. En ganska kort promenad jämfört med våra dagars nyss invigda Hälsans Stig, men stan var ju inte så stor då och gossen Erik hade i alla fall sett kärnan av den stad han skulle bo i resten av sitt liv. Anders Ekvall fyllde ut Eriks promenad med ett bildspel och hade så mycket att berätta att det nog inte alls var någon risk för att vi i Sällskapet Gamla Örebro redan visste alltihop, som han sade sig befara. Han påstod att det var första gången han framförde detta program offentligt. I så fall var det en övertygande debut. Folk lockade han också. Birgitta Rosenberg, som som vanligt skötte serveringen tillsammans med Inga Persson, räknade till 62 deltagare. Så många har vi inte varit på länge.
Text: Bengt Viktorson Foto: Lars Hammarlund

Anders Ekvall berättar

===========================================

Buss på stan
med Alf Rune

Höstens första möte blev i form av en bussresa med vår medlem redaktören Alf Rune som uppskattad guide. Den fullsatta bussen från Din Resa avgick från Svampens parkering klockan sex om aftonen den 9 september och var åter vid utgångspunkten ett par timmar senare. Då hade vi hunnit åka genom såväl norr som väster, söder och öster samt intagit fika på gården Hagtorp hos Adolfsbergs Hembygdsförening. Det är förstås omöjligt att här återge all information som Alf Rune frikostigt delade med sig av, men vi kan nämna några platser vi passerade för den som vill försöka göra om samma tur: Hagaby, Holmens industriområde, Baronbackarna, Eurostop, Vivalla företagsby, Vivalla, Nyponlunden, Mellringe, Varberga, Tegelbruket i Markbacken, Älvtomtagatan (som fram till 1937 utgjorde stadsgräns mot Längbro), Karlslundsgatan, Stjärnhusen, Västhaga, Värmeverket, Pilängen, Berglunda, nya stadsdelen Lindhult, Glomman, Fågelsångsvägen, Hagalundsvägen, Hagtorp (där vi hade kafferasten), Gustavsviksvägen (stadens vackraste infart?), nya Coop vid Ladugårdsängen, Rosängen, ICA-bygget vid Tybble, Universitetet där de också bygger, Almbysme´n, Tybblelundshallen, Ormesta by, Hjälmarevägen, genom nya stadsdelen Näsby, förbi det som var Pappersbruket, en sväng ner till Åstaden där husbyggena kommit igång igen, över Skebäcksbron förbi Södra Grevrosengatan som de håller på att flytta för USÖ:s nybyggen, CV-gatan, Grenadjärstaden, Rynningeåsen och tillbaka till Svampen just som skymningen var på väg att ta över. En sak är säker. Örebro växer väldigt fort just nu. Alla såg vi nog hus som vi aldrig sett förut. För övrigt noterade Alf Rune och vi att Örebro har en del märkliga gatunamn. Eller vad sägs om Östra Bang, Hovstav och Sommarrov?! Så står det i alla fall på gatuskyltar vi såg.
Text: Bengt Viktorson Foto: Lars Hammarlund

Vädret tillät en fika både inne och ute vid Hagtorp

==============================================================

Gata upp och gata ner i Kumla

Utflykten den 21 maj gick i år till Kumla, där vi togs emot av Sven-Olof "Esso" Engwall, som är en kunnig och känd profil i Kumla. Under många år har han hållit i Kulturföreningen Gata upp och gata ner, där han visat gamla Kumlabilder i biblioteket. Vi var 25 stycken som samlades på torget och Esso fick där tillfälle att berätta om byggnaderna runt om. Stadshuset kom till när Kumla blivit stad 1942. Vi fortsatte in på Hagendalsvägen och Esso berättade om historien bakom vägen. Under 1870-talet bestod Kumla nästan enbart av två vägar, den urgamla Kungsvägen på åsen och sedan landsvägen i öst-västlig riktning mot Hardemo. Grosshandlaren Carl Adolf Hagendahl (1825-1902) hade sitt sockenmagasin vid nuvarande Odengatan nära stationshuset, där han sålde fröer, utsäde och spannmål. Hans tilltänkta kunder var därför tvungna att passera köpmännen Fosselius och Bergöös diversehandel innan de kom till Hagendahls magasin. För Hagendahl var risken därför överhängande att tappa kunder och 1872 köpte han in en smal markremsa från landsvägen (Södra Kungsvägen) ned till sin magasinsbyggnad och anlade alltså denna väg, som senare kom att kallas Hagendahlsvägen. Esso visade också platsen där den första korvfabriken fanns, Oskar Lithells verksamhet som skulle producera både Sibyllakorv, döpt efter vår nuvarande kungs mor, och Kumlakorv. Vi gick över Södra Kungsvägen till Kumlasjön. Det var här som det legendariska evenemanget Kumla Barnens Dag anordnades varje sommar, vilket lockade folk från hela Mellansverige. Det har hänt mycket i detta område visade Esso, med flera nyare campingstugor och den nyanlagda sjöparken. Vi gick fram till Rixard Brixells staty "Skönheten" och såg även Växthuset, med Restaurang Goda Rum på håll. Där vände hela sällskapet och gick tillbaka ungefär samma väg, för kvällens förtäring skulle nämligen avnjutas på Kafé till salu, i hörnet av Södra Kungsvägen och Hagendahlsvägen. Systrarna Annie och Marie välkomnade oss vänligt och väl på plats hade Esso dukat upp för bildvisning.
Text: Göran Lindhé Foto: Lars Hammarlund

Esso berättar hur sjöparken kom till.

Esso här på Hagendalsvägen beråttar om Sibylla korven

===============================================================

 Falken som grundade NA

Tisdagen 8 april gästades vårt sällskap än en gång av Alf Rune, redaktören med förflutet på både Örebro-Kuriren och Nerikes Allehanda. Den här gången berättade han för drygt trettio åhörare om Allehanda med betoning på tidningens första år från starten 1843. Falken i rubriken var f d stadsfiskalen Svante Falk, en synnerligen färgstark herre med radikala åsikter som tyckte att Örebro behövde en tidning som var radikalare än den gamla Örebro Tidning. Startkapitalet hade han fått genom att som byggmästare bygga bron där Storgatan går över Lillån för vilket han erhöll 1200 riksdaler av staden. Han insåg att han behövde en kompanjon, helst en skrivkunnig sådan, och fick med sig Otto Joel Gumaelius, den ansedde rektorn för Karolinska läroverket. Den nya tidningen gick bra och slog snart ut Örebro Tidning. Efter några år tröttnade Falk och lämnade den tidning han startat. Nerikes Allehanda kom sedan att stanna i familjen Gumaelius ägo fram till 1930-talet och Falks pionjärinsats glömdes ofta bort när tidningen skrev sin egen historia. Sin vana trogen hann Alf Rune berätta väldigt mycket, inte bara om Allehanda utan också om åtskilligt annat som tilldragit sig i vår stad fram till modern tid. Svante Falks insatser och ibland misslyckade affärer summerade han med att han i alla fall lämnat efter sig en bro och en tidning.
Text: Bengt Viktorson Foto: Lars Hammarlund

Sällskapets v ordförande Per-Åke Bladh överlämnar efter mötet en blomma till Alf Rune

==============================================================

Ska vi lägga ut våra bilder på nätet?

Sällskapet Gamla Örebros årsmöte den 4 mars klarades av på 22 minuter, trots att det innehöll en diskussion om hur tillgängligt vårt bildarkiv ska vara för medlemmarna. Det var mångårige medlemmen Arne Norgren som föreslog att våra bilder ska läggas ut på nätet. Vår kassör Bengt Persson förklarade att sällskapets bilder finns inskannade på ArkivCentrum där man kan ta del av dem på deras datorer. Vi har tidigare beslutat att inte lägga ut dem på nätet, där vi inte har någon kontroll över hur de används. En annan medlem föreslog att sällskapets medlemmar får tillgång till bilderna via lösenord. Årsmötet beslöt att uppdra åt styrelsen att se över frågan om hur och i vilken grad sällskapets bilder kan göras tillgängliga på nätet. Årsmötet leddes med säker hand av Per-Åke Bladh, trots att han inte var förberedd. Efteråt serverade Inga Persson och Birgitta Rosenberg kaffe med tilltugg, bland annat Farmors bruna bröd, bakat efter ett recept från Dormens hembygdsförening. Bengt Persson visade gamla bilder från Drottninggatan och fick oss att minnas hus som inte längre finns. Antalet deltagare var 45. Sällskapet har drygt 250 medlemmar. Tre ledamöter i styrelsen valdes om på två år och till ny suppleant valdes Lennart Elfström. Därmed har vi följande styrelse: Göran Lindhé, ordförande, Bengt Persson, kassör, Lennart Westesson, Bengt Viktorson, Birgitta Rosenberg, Ulf Andersson och Per-Åke Bladh med Lars Hammarlund och Lennart Elfström som suppleanter. Revisorer är Hans Berglund och Björn Rasmusson med Arne Löwek som suppleant.
Text: Bengt Viktorson ================================================================

Tillbaka till Skebäck med Berndt Eliasson

Tisdagen 4 februari berättade Berndt Eliasson för oss, ett 60-tal åhörare, om Skebäck förr och nu. Det har han gjort förr, i november 2010. Den här gången var det ännu bättre. Bildspelet är mer tekniskt avancerat och Berndt har forskat vidare om sitt område. Skebäck var helt nytt för honom när han för snart tio år sedan flyttade in till Örebro och det då nybyggda höghuset Måsen. Från sin lägenhet högst upp började han fundera på vad det var för område han såg ut över. Han beslöt att ta reda på det. Han håller fortfarande en blygsam profil och påstår att han egentligen inte vet mycket om Skebäck och Vasstofta och vad som försiggick på andra sidan ån. Men det är uppenbart att han numera kan rätt mycket och han säger själv att han fått lära sig mycket av åhörarna när han varit ute och visat sitt program. Lite sorgligt är det, tycker han, att det finns så lite, nästan ingenting, som upplyser om det som varit, om alla verksamheter som pågått här. Åtminstone några skyltar eller informationstavlor kunde vara på sin plats för den som flanerar här och skulle vilja veta mer. Den som vill veta mer om vår Skebäcksträff kan läsa en stor artikel av Göran Lindhé i Länsposten 13 februari. Lennart Alm drog de rätta svaren på tipspromenaden vi hade under temadagen på Stadsbiblioteket den 25 januari. Ingen hade rätt svar på alla tolv frågorna. Tre vinnare med tio rätt får bokpriser. De är Roland Pettersson, Göran Ekstrand och Arne Norgren.
Text: Bengt Viktorson Foto: Lars Hammarlund

Bernt Eliasson och vår ordförande Göran Lindhé

Som vanligt efter mötet fika med gott kaffebröd.

================================================================

Editerad av: Lars Hammarlund (2019-01-14 12:30:00)