Sällskapet Gamla Örebro gästade vid höstens första medlemsmöte Motorcykelhistoriska klubben i deras klubblokal i Brunnsparken, där kvällens värd Arne Knochenhauer inledde med att berätta om klubbhusets, Sommarbos, historia. När Brunnsparken övergick i kommersiell ägo var huset en hårsmån från att rivas för att ge plats åt bostadsbebyggelse och en trafikled. Nu hyr man huset och har krav på underhåll och skötsel av det. Varje onsdagskväll året runt träffas veteranmotorcykelentusiaster
Sällskapets Lars Hammarlund tog vid efter kvällens värd och visade bilder från brunnsperioden och parken i dess fornstora dagar. Brunnsorten omnämns redan på 1700-talet och utvecklades genom bistånd från greve Adolf Mörner. Hans insatser hedrades genom ett namnbyte till Adolfsbergs brunn. Brunnssalongen, som uppfördes år 1802, är i dag det äldsta bevarade huset i Brunnsparken. Lite äldre örebroare minns säkert Folkparksperioden med dess danskvällar och artistuppträdanden.
Alf Rune, som skrivit boken ”Brunnsparken 100 år”, och Jan-Åke Siljeström berättade egna minnen från den dansanta ungdomstiden.
Sällskapets ordförande Göran Lindhé kunde visa kopior på många av parkens byggnader som återgivits på vykort. I sin digra vykortssamling saknas dock bilder på Kägelbanan och Spelhallen. Dessa båda byggnader har inte heller återfunnits avbildade på något fotografi. Göran Lindhé tar tacksamt emot tips om någon känner till bilder på dessa hus!
Text: Per-Åke Bladh
===========================================================

Höstutflykt till Stjärnfors

Lördagen den 19 maj åkte vi 35 stycken medlemmar från Sällskapet Gamla Örebro uppåt i länet. Efter samlingen vid Svampen denna otroligt fina och soliga morgon gick färden först mot Stjärnfors, någon mil hitom Kopparberg.
Här tog innehavaren av herrgården, Ulf Anagrius, emot vid sina vackra ägor. Samtidigt som förmiddagskaffet intogs fick vi en historisk redogörelse över herrgårdsmiljön. Därefter var det dags för en rundtur bland Ulfs fantastiska samlingar. Han hade börjat samlat vid 12 års ålder och efter 71 år alltså fått ihop en hel mängd intressant.

En uppbyggd handelsbod fanns, med flera varuförpackningar från förr. Ulf visade gamla telefoner, kameror, dammsugare, plus alla allmogeföremål förstås. En stor biografmaskin från 30-talet, fanns på andra våningen i ladan. Höghjulingar, bilar, motorcyklar, brandbilar, vagnar, slädar, ja, det fanns otroligt mycket att se.
– Här har jag faktiskt min trampbil kvar som jag hade vid tre års ålder, sade han och pekade på en väl använd leksak.
Därefter började det suga i mattarmen och det skulle vankas pannkakor vid Pannkakshuset. Ben de Vries och hans sambo Anna Maria serverade tillsammans med två medhjälpare. Det holländska paret är ett exotiskt inslag i Kopparbergsidyllen.
Efter maten var det gångavstånd till den unika fotografiateljén, som byggdes upp på 1870-talet. Den kvinnliga fotografen Augusta Wahlström hade här sin verksamhet. Monika Käller från Nya Kopparbergs Bergslags Hembygdsförening, berättade fotohistoria.
Vi fick även tillfälle att titta in i allmogemuseet, som är inrymt i ett spannmålsmagasin från 1700-talet.
På hemvägen stannade vi till vid Café Da Capo vid torget i Nora, för en fikapaus, innan det var dags för den sista etappen hemåt.
Både på dit- och hemresan hade Alf Rune underhållit oss med historik och egna minnen från sin tid som journalist i norra länsdelen.
Alla verkade väldigt belåtna och nöjda med resan vid hemkomsten till Örebro.
Text och foton: Göran Lindhé

I bussen

Café Da Capo

Museet

Pannkakshuset
Stjärnfors
========================================================

CV historia

Vid april månads medlemsmöte närvarade 67 personer. Det var Thord Strömbergs föredrag ”berättelser om CV” som lockade storpubliken.
Thord började sin berättelse med att redovisa hur det kom sig att CV, Centrala Järnvägsverkstaden, lokaliserades till Örebro. Sveriges första järnväg, sträckan Örebro-Ervalla, invigdes år 1856.  Men när staten satsade på utbyggnad av stambanenätet fanns inte Örebro med.  Hallsberg blev Närkemetropolen för stambanan Stockholm-Göteborg. År 1899 blev den viktiga Norrlandsförbindelsen via Örebro-Krylbo klar.
Reparationsverkstäder för järnvägsvagnar och lok fanns på många platser i landet, bland annat Stockholm, Göteborg, Malmö, Luleå och Åmål. När staten avsåg att bygga en större anläggning hade Örebro flera fördelar. Dels ägde staten mycket mark som tillkommit efter Hjälmarsänkningen. Dels fanns tillgång på arbetskraft, bostäder och livsmedel. Troligtvis kom Generalstabens önskemål att av militärstrategiska skäl förlägga reparationsverkstäderna geografiskt en bit från stambanenätet att ha stor betydelse för lokaliseringen till Örebro.
Staten lät bygga mönsterlokaler för verksamheten  enligt dåtida normer. Vid första världskrigets utbrott 1914 hade CV 900 anställda. Presenningstillverkning, översyn av tåg och tillverkningen av växlar flyttades från andra orter i landet till Örebro. Aktiebolaget växlar och signaler, AVOS, etablerades här. Länge var CV den största arbetsplatsen i stan. Omkring 1950 var CV som störst med 1650 anställda tjänstemän och arbetare.
För att behålla kvalificerad arbetskraft erbjöds 233 villatomter i Rynninge egnahemsområde till CV-anställda. Hagaby egnahemsförening inrättades av samma skäl. Till de 85 tomterna gavs förtur åt CV-personal. Under åren 1909 till 1914 gick ett speciellt tåg från Hagaby till CV, ”Hagabyexpressen”. Arbetarna kunde till och med åka tåg hem på lunchraten.
Alnängarnas koloniområde var förbehållet för CV-personal, likaså bostad i något av flerfamiljshusen Sing-Sing och Honolulu, som ligger efter Skolgatan.
Som statsanställda hade de CV-anställda således många förmåner förutom trygga anställningsförhållanden, fria tågresor och befrielse från militärtjänstgöring.
I dag finns många olika verksamheter på det forna CV-området, men fortfarande sysselsätter tågreparationer 400 anställda i företaget Euromaint, som ligger på det av Jernhusen ägda området.
Text: Per-Åke Bladh

Foto: Susan Öster

==============================================================

Årsmöte och bildvisning

Några av deltagarna på årsmötet.
Foto: Lars Hammarlund

Vid årsmötet med Sällskapet Gamla Örebro deltog 56 medlemmar. Avgående styrelseledamoten Jan-Åke Siljeström avtackades, liksom Lennart Westesson för sitt mångåriga arbete med bildarbetet på Sällskapets webbplats.
Vid en ceremoni tilldelades Birgitta Rosenberg och Per-Åke Bladh Hembygdsförbundets hedersnål med lagerkrans.
Efter nyval av Susan Öster fick styrelsen följande utseende: Ordförande Göran Lindhé, vice ordförande och webbansvarig Lars Hammarlund, sekreterare Per-Åke Bladh, kassör Hans Berglund, klubbmästare Birgitta Rosenberg, samt Ulf Andersson, Susan Öster, Ture Jönestam och Gustaf Hallqvist. Lennart Steen genomförde årsmötet, så att det gavs utrymme fören bildkavalkad med nyförvärvade fotografier från 1950- och 1960-talets Örebro, innan rivningsvågen förintade många gamla byggnader.
Text: Per-Åke Bladh

==============================================================

Knektbacken berättade

Signe Lundholm i berättatagen.
Foto: Göran Lindhé

Sällskapet Gamla Örebro gästades vid februari månads medlemsmöte av konstnären Signe Lundholm. Hon berättade engagerat om svunna tiders Örebro till bilder av sina målningar. Många av motiven hade Signe Lundholm hämtat ur minnet från Knektbacken, som var området närmast fängelset på Slottsgatan/Fredsgatan i centrala Örebro. Namnet Knektbacken syftade på de små fångvaktarbostäderna, knektarnas, som låg i anslutning till arbetsplatsen på fängelset.
Motiven till många av målningarna var hus, fastigheter och miljöer som försvunnit vid förnyelsen av staden. I sina rätta sammanhang hade Signe fångat många människor, alltifrån släktingar, skolkamrater till lärare som hon direkt kunde namnge till åhörarnas oförställda glädje och förvåning.
Sällskapets ordförande Göran Lindhé kunde avtacka Signe Lundholm med ett inramat fotografi av ett av de hus hon haft anknytning till.
Text: Per-Åke Bladh
================================================================================================