DECEMBER månads bild

BRÄDGÅRD MED CENTRALT LÄGE I 60 ÅR

Exteriör av AB August Hedströms Eftr. anläggning år 1937. Här ligger nu Tingsrätten.

Här ses hörntomten Järnvägsgatan-Klostergatan där Klotens Aktiebolag år 1878 anlade en brädgård tillika trävaruaffär som företaget drev fram till 1888; då ägandet överläts till en Alfred Westman som i sin tur 1895 överlät till herrar Hedström & Hagström och varade till 1899; då August Hedström blev ensam ägare. År 1906 fick firman åter ny ägare vid namn Emil Karlström och ”blev sterbhus” fick dock fortsätta heta August Hedströms Eftr. År 1915 bildades aktiebolag och namnet således AB August Hedströms Eftr. Detta namn kvarstod därefter alla åren för att upphöra vid firmans nedläggning kring år 1950.
Försäljningen omfattade: Trävaror, Ljusneboard och, Plywood. Munksjö takpapp, Örebro Pappersbruks Örnpapp, Olsson & Rosenlund i Heby, taktegel och glaserade lerrör, samt diverse byggmaterial.
Disponent för bolaget fram till slutet hette Albin Ajaxon som varit anställd i firman från början av år 1900 och sedan 1926 huvuddelägare. Om kvarterstomten kan vidare nämnas; att här fanns Kol och Vedgård fram till mitten på 1940-talet och även annan verksamhet. Såsom nämns här nedan!
Hörntomten Järnvägsgatan 1: Här låg Halldin & C: o Gjuteri och Mekanisk Verkstad åren 1868-1924; därefter annan verksamhet tills att det blev BUSSTATION 1 okt. 1938.
– Hit kom AB Omnibus med Knut Oskar Gustavsons linjetrafik och med åren kom också broder Erik Gustavsons bussar. År 1964 blev LÄNSTRAFIKEN huvudman här: Då samordnades all landsortstrafik till att vara permanent på en station. Stationen var verksam här under 40 år till 2004-års slut. Ny busstation är sedan 2005 belägen vid Södra Grev Rosengatan. Från år 2005 ”en tid” nyttjades kvarterstomten till bilparkering. Nu har vi Örebro Tingsrätt här!
Bild o text via Lennart Westesson
=====================================================================

NOVEMBER månads bild

AFFÄRSFASTIGHET VID VASATORGET

Exteriör av Grossistfirma Werner Larsson - hörnet Karlslundsgatan/Vasatorget 2, år 1938

Ursprungligen grundades denna firma såsom detaljaffär år 1911, av Werner Larsson. Affären var från starten belägen på Drottninggatan och försäljningen omfattade då huvudsakligen korta varor. Denna rörelse drevs där fram till år 1918, då grosshandlare Larsson överlät densamma. I stället etablerade Larsson en grossistfirma med manufaktur; först belägen vid Södra Strandgatan 3, sedermera vid Kungsgatan 21, och från 1934 inrymd i egen fastighet (bilden) vid Vasatorget.

Försäljningen omfattar Manufaktur av ledande fabrikat; såsom strumpor, trikåvaror, bomullstyger, vävnader, sybehörsartiklar samt diverse korta varor. Förutom grossistförsäljningen hade firman egen tillverkning av blåkläder som försåldes under varumärket ”Wells”. Firmans försäljningsområde var hela Närke, delar av Dalarna, Västmanland och Västergötland och försäljningen skedde genom egna resande. Efter Werner Larssons bortgång kring 1940 vilade hela ansvaret på Larsson dotter; varpå firman 1945 övertogs av tidigare handelsresande i firman - Harry Lindhé: Lindhé drev affärerna vidare i nämnda bransch och adress Vasatorget fram till 1980-talets påbörjan.  Bild o text via Lennart Westesson
=====================================================================

OKTOBER månads bild

VARUHUSET HÄROLD AB

Hörnhuset Östra Bangatan – Järntorgsgatan: HÄROLDS nybyggnad - inflyttning hösten 1937.

En postorderaffär som vid denna tid nått en synnerligen kraftig utveckling. Företaget grundades år 1926 med grosshandlare A.H. Israelsson som huvud-intressent och den tekniska utformningen av bolagets arbetsmetoder utfördes av sönerna Gustav Hagenfeldt samt jur. kand. Martin Hagenfeldt. År 1932 övertog de nämnda aktiemajroteten i företaget. Från 1937 ingick även dotterbolaget Örebro Konfektionsfabrik AB (som inrymdes här i två plan) och stod för tillverkningen av herr o damkonfektionen. Förutom huvudartiklarna – herr o damkläder, omfattades försäljningen av tyger, linnevaror, lakansväv, gardiner, mattor, armatur, klockor, porslin och bosättningsartiklar m.m. Försäljningsområdet som var uppdelat i 25 distrikt med en chef i varje omfattat hela landet. Antalet sysselsatta i företaget: Kontor, lager och fabrik var vid denna tid ca 220; med distriktschefer och ombud uppgick den personalen till närmare 100-talet.

Härolds – Hagenfeldts kläder: I början av 1960-talet renodlades Härolds att endast omfattas av kläder. Ett antal nya större klädbutiker öppnades runt om i vårt land; nu under namnet Hagenfeldt Huvudkontor och centrallager fanns fortfarande i Örebro. Under 1970 och 1980-talen var det fortfarande familjeägda Hagenfeldt en av Sveriges största klädbutikskedjor. År 1990 såldes Hagenfeldt till KF. – Affärerna gick därefter inte så bra efter KF:s ägande och 1996 hade Hagenfeldt som då omfattade 45 butiker drabbats av ekonomiska problem och var konkursmässigt.
I augusti 1996 köptes Hagenfeldts av den Norska Varner-Gruppen ”där bland annat Dressman ingår”.  I mars 1997 öppnades de första Dressman-butikerna i Sverige (varav två tidigare Hagenfeldt-butiker som bytt inriktning). Under en kortare period fanns både Hagenfeldt och Dressman-butiker; innan Varner-Gruppen i september 1997 beslöt att lägga ner Hagenfeldt.
Vid detta tillfälle fanns 43 Hagenfeldt och 10 Dressman-butiker i Sverige – 33 av de 43 blev Dressman-butiker, medan övriga lades ner. Förändringen var genomförd 1998.
Text o bild via Lennart Westesson
=====================================================================

SEPTEMBER månads bild

CENTRALFÖRENINGENS LAGERHUS

Byggdes 1934 av Örebro Läns Lantmäns Centralförening som i mars 1935 flyttade in vid Hamnplan - Kanalvägen 8

Lantmännens Centralförening i Örebro Län bildades år 1906 med anslutning till Svenska Lantmännens Riksförbund som har till syfte dels att för medlemmars räkning anskaffa för jordbrukets rationella bedrivande viktiga artiklar såsom foderämnen, gödselmedel, utsäden m.m. Vidare att förmedla försäljning av medlemmars produkter och lagra spannmål, samt i övrigt tillvarata dess intressen. Siloanläggningen drevs här med framgång fram till december 1960; då hade ny anläggning byggts och verksamheten flyttade till Aspholmen. Vidare här på Kanalvägen öppnades kring 1953 - KF:s första s.k. Stormarknad och fanns kvar till 1965. Nämnda år 1965 öppnades därefter en större marknad på Aspholmen.
Centralföreningens byggnad blev efter 1965 förmodligen helt utrymd: Vad skulle här bli? Ett beslut om en total ombyggnad till dagens verksamhet förverkligades. Därmed öppnades här kring år 1983 den s.k. Specialistläkarcentralen och adressen blev då Manillagatan 1. Syftet var/blev att avlasta USÖ: Så därför har Läkarcentralen med tiden fått motta allt flera vårdärenden. Den 1 december 1987 ändrades namnet till att heta Läkargruppen Capio.
Text o Vykortsbild via Lennart Westesson
=====================================================================
AUGUSTI månads bild

HAKONBOLAGETS LAGERHUS

Under år 1939 inflyttade Hakon Svensson i nytt kontor och lager vid Östra Nobelgatan 7-9

Hakonbolaget var en föregångare till ICA-konsernen. Hakon Svensson hette han som startade företaget 1918 i Västerås. År 1937 öppnades en filial i Örebro.Bolaget övertog nämligen detta år Örebro Köpmannaaktiebolag. Verksamhetsområdet sträckte sig förutom Örebro stad vidare över södra delen av Örebro län; samt delar av Östergötland och Västergötland.
Vid denna tid fanns i Örebro flera likvärdiga kolonialvaruföretag: Här kan nämnas Handels & Import AB Bröderna Larsson Klostergatan 24, Jästbolagets ombud: Kolonialvarufirman Arthur Engvall Järntorgsgatan 7-9. AB Gunnar Sjöholm & Co Östra Bangatan 26. Med flera!
Text o Vykortsbild Lennart Westesson
=====================================================================

JULI månads bild

Bensinstationer i Örebro 1920 – 90-talet

Ekersplan ca 1960: Här höll Esso stationen öppet ända in på 1990-talet. Nödgades att upphöra som den sista stationen med ett centralt läge i Örebro.

Historik: Örebros första bensinpump torde ha öppnat kring år 1920 vid Anton Hahns gård – Engelbrektsgatan 64. Vid samma tid också en Esso-pump på Hovstavägen ”vid Bergskällan”  där stadens första T-Ford-bussar fick påfyllning i tankarna. Ytterligare en 3:e pump (tidigt 1920-tal) startade vid hörnet Södra Lillåstrand/Storgatan. Här var det Eklunds Åkeri som ägde pumpen som sålde ”Pratts bensin”.
År 1930 öppnade Bilägarnas Inköpsförening IC på Kungsgatan 21. Med åren öppnas stationer i alla stadsdelar och åren 1930-32 vid Södermalmsplan: Här låg BP, Gulf och en Shells station vid Klerkängsgatan. Därefter på 1930-talet bl.a. station i hörnet Skolgatan/S. Grev Rosengatan; drevs fram till 1960 av Roland Getzman som flyttar till nytt vid Norrplan och vidare 1970 till UNO X station i Brickebacken.
Stationer år 1950: IC Bilägarnas Inköpscentral som ovan. Caltex Bensin: Gumeliusplan och Kungsgatan 1. BP: Drottninggatan 96, Engelbrektsgatan 34, Norrköpingsvägen 3, Rynningegatan 10, Våghustorget/Köpmangatan. GULF: Almbyallén 1, Drottninggatan 92, Hjortstorpsvägen 46. ESSO: Ekersplan som ovan, Engelbrektsgatan 44, Köpmangatan 1, och Adolfsberg Sven Vestergren vid G:a Vintrosavägen. SHELL: Enelbrektsgatan 60, Storgatan 29, Stortorget 20-22, Södermalmsplan som ovan, och Tulegatan 9.
Reservation för vad som ovan nämnts.  - Det är långt ifrån komplett!
Text o vykortsbild via Lennart Westesson
=====================================================================

JUNI månads bild

Olaigatan 5: Busstation 1932 - 1964

Omnibusscentralen var det officiella namnet på den nyöppnade busstationen 1 okt 1932.Ägare och byggherre var Johan Behrn, vilken hyrt ut anläggningen till Knut Oskar Gustavson Omnibusstrafik samt till Nora Bergslags Järnvägs Omnibusstrafik.

Omnibusscentralen var det officiella namnet på den nyöppnade busstationen 1 okt 1932.Ägare och byggherre var Johan Behrn, vilken hyrt ut anläggningen till Knut Oskar Gustavson Omnibusstrafik samt till Nora Bergslags Järnvägs Omnibusstrafik.
Byggnaden inrymmer väntsal, godsexpedition, dagrum och överliggningsrum åt chaufförerna. Vidare finns expedition för oljor och bensin etc. Åt Knut Oskars bussar; sex garage och verkstad. Detta varar dock bara till 1936, då Knut Oskar med namnet (sedan 1933) Mellansvensk Omnibusstrafik flyttar sin verksamhet ”mitt emot” till adress Olaigatan 4, och stannar till 1938. Varpå nämnda år den 1 okt. ny flytt till Järnvägsgatan 1
Nya hyresgäster till Olaigatan 5, kom 1 juni 1937 från Kungsgatan 1: Södra Hjälmarstrandens Trafik AB och F.N. Weidermans bussar med hela verksamheten. Detta var förmodligen först möjligt efter att Knut Oskars företag hade flyttat till andra sidan gatan. Kvar på Olaigatan 5 blev dock alla åren NBJ!
Undertecknad LW minns den här stationen ”som den bättre av fyra” kring åren 1950 – här fanns Kafé och en utmärkt Godsstation. Stationen var verksam fram till 1964, varpå ny större ”för alla” stod klar vid Järnvägsgatan/Klostergatan 37.
Text:Lennart Westesson  Bildkälla Örebro Stadsarkiv
=====================================================================

MAJ månads bild

Första Busstationerna i Örebro

De tre första landslinjebussarna i Örebro län. Den äldsta, som öppnade trafiken ut till Lillkyrka och Slyte sommaren 1921, står sist i raden. Vid den främsta bussen som körde Asker-Ekeby-Örebro, ser vi de tre första bussförarna på landsbygdslinjerna: fr.v. Valfrid Gustafsson, Ivar Pettersson, Björklinge s:n och Knut Oskar Gustavsson.
 

Olaigatan 21 ”Ridhusgården” körde Knut Oskar Gustavson den 29 juli 1921 första turen i linjetrafik till Lillkyrka.

Engelbrektsgatan 7. (Bröderna Rehnberg gård).                       
År 1921 den 13 aug. startade Valfrid Gustafsson lördagsturer från Stora Mellösa till Örebro. År 1921 den 30 aug startade Karl Larsson ”Norrbacka Lasse” linjen Örebro-Stora Mellösa. Startar också söndagsturer till Hjälmarbaden. Åren 1922-23 körde Larsson vidare till Odensbacken. År 1924 torde ”Lasselars” ha upphört med alla turer. År 1922 den 13 maj startade vidare Erik Larsson linjen till Gällersta – Ekeby kyrka. Efter år 1924 ingen trafik till/från Renbergs gård!

Slottsgatan 9.
År 1921 den 12 sept. ny station: Station Ridhusgården slopad! Hit flyttade ”Knut Oskar” och öppnade ny linje till Odensbacken. Vid samma tid startade här C.J. Carlsson (Enok) linjen Örebro-Karlskoga.

Engelbrektsgatan 16-18.
År 1921 den 12 dec. startade här Valfrid Gustafsson linjen Örebro-Ekeby-Asker. Hållplatstillstånd får här Knut Oskar Gustavson för linjen till Odensbacken. Stationen upphör 6 nov. 1922 och Valfrid Gustafsson flyttar till Slottsgatan 9. Hållplatsen blev dock kvar tills vidare.
Bild och text via Lennarrt Westesson.
=====================================================================

APRIL månads bild

Busstation Kungsgatan 1, 1922 - 1937

Här startade på 1860-talet Ossian Adler - Hyrkuskverk och Droskstationen; blev 1922 även busstation. Pionjär med buss kan ha varit en herre vid namn P.O. Fritz som startade en linje till Odensbacken. Linjen kördes till den 26 maj 1928 då densamma inlöstes av Knut Oskar Gustavson - Station Slottsgatan 9.
År 1923 den 21 april kom till stationen Kaleb Tysell, som startade linjen Örebro-Kävesta-Ekeby-Asker. 1928 den 29 okt. inlöste Tysell linjen Örebro-Pålsboda; en linje som Karl David Karlsson hade kört sedan 1923.  Tysell svarar här för trafiken till år 1934 då densamma blir inlöst av nya Östernärkes Omnibustrafik som blev stationerad vid Slottsgatan 9.
1923 den 22 april kom Andersson & Johansson från Nygatan 45: Linjen som förut Örebro– Hampetorp- (Sörmlandsgränsen). År 1924 blev Henning Andersson ensam ägare och kör (sommartid) även Örebro- Hjälmarbaden. Trafiken pågår till november 1933 då Anderssons linjetrafik blev inlöst av nya företaget Södra Hjälmarstrandens Trafik AB och det blev ”Gröna bussar”. De gröna bussarna kvar på station Kungsgatan 1; till den 31 maj 1937. Den 1 juni flyttar ”S.H.T.” till station Olaigatan 5.
År 1925, januari kom från Järntorget Weidman & Ingman och linjetrafiken Örebro – Kumla - Hallsberg – Vretstorp. Weiderman & Ingman inlöser 1927 Hjalmar Neanders linje som hade startat 1925 och haft station Köpmangatan 1. År 1928 utträde Ingman och F. N. Weiderman blev ensam ägare.   Weideman kvar på stationen till 31 maj 1937. Flyttar den 1 juni nämnda år till Olaigatan 5.
År 1926 startade Emil Fahlin linjen Örebro-Fjugesta-Körtingsberg. 1928 den 15 juni startade Eric Johansson linjen Örebro-Fjugesta-Nordhaga. Linjen inlöstes senast 1931 av Bröderna Björck som hade station Köpmangatan 1.
År 1937 den 1 juni upphör Kungsgatan 1, som busstation. Delad flytt: Slottsgatan 9 - Olaigatan 5.
Text Lennart Westesson
=====================================================================
MARS månads bild

DANIELSSONS KONDITORI

Vid förra sekelskiftets början år 1900 fanns Brydolfs konditori på Drottninggatan 20. År 1904 övertogs nämnda konditori av Edvard Danielsson och blev Danielssons konditori. Ett besök hos Danielssons var populärt; konditoriet som höll hög klass på sortimentet där sonen Åke med åren övertog verksamheten och drev rörelsen fram till att fastigheten revs 1969. Här kan vidare nämnas att Edvard Danielsson var född i Gävle där han började sin yrkesutbildning, som år 1925 ledde till titeln: Hovkonditor!
Vidare på Drottninggatan låg Linds konditori som hade startat 1912 på Rudbecksgatan 24, av konditor Sven Lind. År 1938 flyttade Lind verksamheten till nya lokaler på Drottninggatan 23, där konditoriet var verksamt in på 1950-talet.
Linds lokaler: Rudbecksgatan 24 övertogs 1938 av unge konditorn vid namn Sven Lindqvist, som gjorde nystart. Konditoriet som låg på östra sidan Våghustorget fanns där till 1958; varpå Lindqvist öppnade nytt konditori på västra sidan - Rudbecksgatan 20. Här drevs konditoriet vidare, som med åren ledde till ägarbyte: Blev AB Lindqvists Konditori som fortsatte driften fram till 2012, då bolaget nödgades att upphöra.
I fastigheteten Storgatan 20, låg Arvid Anderssons konditori åren 1916-1937. År 1937 övertogs konditoriet av Harald Lindberg som utvecklade firman, som med åren överläts på sonen. Det blev AB Lindbergs konditori och man hade filialer på Kungsgatan 46, och Vivalla Centrum. Samt en tid även serveringen vid Gustavsvik. AB Lindbergs var verksamt och var i drift till år 2003. I lokalerna på Storgatan drivs numera Restaurang.
Så något om ”Hälls konditori” som nu är det enda kvarvarande av ovannämnda rörelser. Året var 1920 då konditor Enar Häll övertog konditoriet i Centralpalatset efter Lisa Thörnell. Häll var en ung driftig företagare kommen från Katrineholm som också där sedermera drev en konditorirörelse.
I Örebro öppnade Enar Häll med åren också sommarserveringar i Centralparken och Stadsparken. Numera har Hälls naturligt fått nya ägare och driver sedan 1996 ”Serveringen i Gamla Stan”. Här huserar man nu i lokaler där förr ”Nya Konditoriet var verksamt”. Så till sist tror jag mig vilja påstå att ”Trion Danielssons Hälls och Nya Konditoriet” varit de förnämsta kondisarna i Örebro.
Text:  Lennart Westesson
Bild:  Örebro Stadsarkiv
=====================================================================
FEBRUARI månads bild

NYA KONDITORIET

Nya Konditoriet Örebro Ett 1:a klass konditori startades år 1910 av fröken Hulda Åsén i lokaler på Drottninggatan 6-8. Året 1914 blev Hulda Fru Tage Pettersson (står i skrivelse); varpå verksamheten flyttades till Engelbrektsgatan 14, där Petterssons drev konditoriet med stor framgång till året 1935.
Konditoriet övertogs 1935 av Harald Knutsson med fru Inez och omsättningen slog nya rekord. Omsättningen fortsatte uppåt med fler personal 1936; då 16 till antalet och konditoriet var därmed det största i Örebro.
Nya Konditoriet fortsatte att vara störst i Örebro under många år: Vid 50-års jubiléet 1960 var man 24 anställda; av dem hade åtta varit med över 20 år och sex mer än tio år. Detta efter Harald Knutssons bortgång 1956 ”varpå hela ansvaret därefter vilade på fru Inez” som måste haft goda medarbetare. Här fanns redan då den unge konditorn Jan Larsson som övertog konditoriet 1962. Larsson fortsatte att driva konditoriet med framgång som varade fram till mitten på 1980-talet då hyreskontraktet blev uppsagt. Sedan länge hade man väntat på beslut om rivning ”av gammal trähusbebyggelse” på Engelbrektsgatan och runt hörnet på Kungsgatan. Av nämnda anledning iordningsställdes nygamla lokaler för Nya Konditoriet i fastigheten Engelbrektsgatan 20.
Konditoriet med driftsledning av Jan Larsson fortsatte 1986 i mindre lokaler med tillverkning och försäljning. Säkerligen hade man helts velat vara kvar på Engelbrektsgatan 14; men i detta läge hade nöden ingen lag. Konditoriet på Engelbrektsgatan 20; drevs vidare i 25 år och upphörde 2011. Nya Konditoriet blev 101 år!
Text:  Lennart Westesson
Foto:  Ulf Andersson
======================================================================
JANUARI månads bild

ROSTA EGNA HEM

ASFALT, BAD och LEK M. M.
Gatorna var fram till 1950 grusbelagda; därefter lades asfalt och kantsten. Vid samma tidpunkt utbyttes den första elbelysningen: Det blev nya stolpar av trä; numera ersatta till att vara av metall eller tjutjärn.
Bad i Svartån sommartid var förr populärt ända in på 1950-talet - även för de äldre. Vi ungar höll till mest nere i parken vid den lilla viken mitt för Bygdevägen. Viken fick årligen ny sand som villaföreningen höll med. Båtar saknades ingalunda; många hushåll hade tillgång till kanot, eka eller roddbåt och vi var flitiga användare. Bryggorna användes som hamnar s. k. ”klappbryggor” fanns en strax öster om badviken och en i Kolonivägens förlängning emellan Rostastrand 13-15.
Samlingsplats för den yngre generationen var som regel vid affärsbyggnaden vid Rostastrand 15. Det sades att… ”vi ses utanför Alma”. Rosta var vid den här tiden en bra plats att växa upp på. Det var mindre vanligt här ute att någon åkte på sommarkoloni. Koloni hade vi ju alla här i Egnahemsområdet!
Vi växlade med olika bollspel som ex brännboll på någon tvärgata. Här var då sällsynt att någon bil störde tillvaron; däremot hände att bollen hamnade i en trädgård och vid hämtning hände att en gubbe kom efter. Därför hände på påskafton att en ”sådan gubbe” fick loket avskjutet på sin brevlåda.
Vintertid var det skidåkning som gällde: Det bar ut på Rosta gärde eller till Varbergaskogen. För längdåkning var också Svartån perfekt att färdas på. Ett annat alternativ var med sparkarna; när medarna kördes i varandra blev det ”Tåg” – ibland två. Sedan körde vi runt kvarteren och det gick bäst så länge det inte kom sand eller aska på gatorna. Den åtgärden utfördes först efter att temperaturen gått upp över 0 strecket. Så i det här fallet var det bättre förr!
Text & bild via Lennart Westesson
======================================================================