Styggen

Nordiska muséetFotograf: Nordiska muséet

Styggens stuga. Bilden tagen 1916.

Här bodde Carl Johan Persson, som först fick soldatnamnet ”Snyggen” och därefter i folkmun blev kallad ”Styggen” – detta på grund av förmågan till trolldom. Han föddes 10 mars 1828 i Frösaråsen och dog 27 augusti 1906 i ”Styggenstugan”.

Fader var Petter (Per) Erson född 1780 och död 1850 i Frösaråsen.
Moder var Anna Christophersdotter född 1787 i Lilla Elgberget, utvandrade till USA 1868 tillsammans med en sondotter och hennes man.

”Styggens” hustru var Karin Larsdotter född 1823 i Galberget och barnen var:

  • Carl Johan född 1850 – död 1851, under besök i Qvarnåker, Järna (W)
  • Emma Josefina född 1853 – död 1903 i Lindesnäs, Nås (W)
  • Matilda född 1855 – död 1927, Tyfors Ålderdomshem, Säfsnäs (W)
  • Sofia född 1859 – död 1942, Bastuträsk, Norsjö kbfd (AC)
  • Augusta född 1862 – död 1940, Norsjö ålderdomshem,  Norsjö kbfd (AC)
  • August född 1865 – död 1866, Ursberget, Säfsnäs (W)

”Styggen” var en skicklig stenarbetare, han gjorde stenkällare av natursten och än finns i Frösaråsen, vid ”Lars Petters”, stenkällare byggd av honom.
I övrigt levde ”Styggen” på jakt och fiske och något jordbruk. När det gällde jakt hade han en liten älghund som hade svårigheter att gå och därför hade han hunden under rocken. Även om en jagad älg gjorde svängar ”gick” alltid hunden rakt på älgen. Det berättas också att älgjakterna kunde pågå under lång tid och långa avstånd blev tillryggalagda. Vid ett tillfälle slutade jakten först vid ”Köpperberge” och ”Styggen” sålde där älgen för 100 kr.

Ett laxhus hade han vid bäcken som rinner ner mot Lindesnäs. Här fångade han smålax och torkade för vinterns behov.

I ladugården som inte var stor fanns kanske plats för en ko och en get, därtill odlades potatis. Höet till kreaturen slogs i skogen på myrarna och på ”Stygghéa” (Styggheden), som platsen kallas.

Vattnet hämtades i en bäck som rann nordost om stugan ca 15 m, bäcken hette ”Sollabäcken” och vattnet var brunt. Någon brunn på gården fanns inte.

Att en familj på 4-5 personer kunde bo i den lilla stugan året runt och klara livhanken med de inkomster ”Styggen” åstadkom är för oss idag en gåta. Ändå är det inte så länge sedan de fattiga hade det så här i vårt land.

Uppgifterna om ”Styggen” har lämnats av släktforskare, äldre människor bosatta i bygden.

Kulturnämnden i Ludvika kommun