Svedjetiden

Finnplog. Foto Sonja Olsson 1996. Finnplogen var ett oumbärligt redskap på svedjefallen. Den hoppade lätt över trädrötter och stenar och luckrade upp markytan. Finnplogen användes ännu på 1940-talet vid såväl sättning som upptagning av potatis.

Under svedjetiden hörde Säfsen till Nås församling. För kyrkobesök, vigslar, dop och jordfästningar måste man färdas de fyra milen till Nås. Eftersom de första invandrarna ej kunde svenska, torde kyrkobesökaren annat än i samband med förrättningar, varit få. Avled någon under sommaren måste den tillfälligt jordas i sin hemtrakt tills det blev vinter, så man kunde färdas på tillfrusna sjöar och mossar för jordfästning. På flera ställen inom socknen finns lämningar kvar av dessa tillfälliga begravningsplatser från denna tid, bland andra på en ö i Skärsjön. Man tror också att mången avliden invandrare aldrig kom till Nås utan fick stanna i sin tillfälliga grav i Säfsen. Men järnbruken kom och gjorde slut på invandrarnas frihet. Hans Sebastian Grave kom, i sitt sökande efter en lämplig plats att anlägga ett järnverk, upp till Säfsen. Där fann han de stora skogarna och de goda möjligheterna till vattenkraft, förutsättningar för bruksanläggningar.

Evert Axelsson, Säfsbyn 1990