Skogs- och träperioden

I Säfsens näringsliv trädde nu skogsbruket in som ersättare för järnbruken. Sågverk växte upp vid samtliga bruk och vid Fredriksberg och Tyfors uppfördes pappersmassafabriker. Skogen hade fått ett annat värde än som kol.

Övergången från järnförädling till skogsbruk förorsakade ingen större arbetslöshet, men däremot en viss omflyttning av arbetskraft, vilket ställde till med en del problem. Bruken ägde alla bostäder vilket innebar att den produktiva arbetskraften flyttades från ytterbruken till Fredriksberg och den förbrukade arbetskraften (pensionärer) ut till de tomma arbetskraften vid ytterbruken. Att som pensionär i Fredriksberg bli förflyttad till Strömsdal upplevdes nog som en deportering av dessa människor.

Arbetarrörelsen började nu växa sig stark i socknen. Främst den politiska och fackliga, men även nykterhetsrörelsen och konsumentkooperationen. Arbetslönerna var låga i Säfsen. Arbetarna tvingades under 1920- och 1930-talet vid ett flertal tillfällen tillgripa strejkvapnet i försök att undvika reduceringar på de redan usla tim- och ackordspriserna. Strejken var påfrestande, särskilt för barnfamiljerna, men tack vare de små jordbruken, som nästan varje familj hade, kunde man någorlunda undgå svält. Jordbruken krävde dock en stor arbetsinsats av både män och kvinnor.

Under de senaste 30 åren har Säfsen fått del av den standardförbättring som skett i landet, men har också fått känna på strukturomvandlingen inom skogsbruket. Inga skogsarbetare kom längre att bo i de hundratals skogstorpen runt om i socknen. Torpen revs eller utarrenderades som fritidshus. Allt koncentrerades till Fredriksberg. Med torpen upphörde allt jordbruk. Som en jämförelse kan nämnas att år 1860 framföddes i Säfsen 250 hästar, 40 oxar, 930 kor, 235 ungnöt, 1530 får, 70 getter och 45 svin.

Förändringarna inom skogsbruket samt nedläggningen av pappersbruket år 1972 har medfört en befolkningsminskning ner till 1200 personer, vilket utgör en tredjedel av befolkningstalet för 50 år sedan. All skoglig industriverksamhet har lämnat socknen. Sågverken, massaindustrin, verkstäder och slutligen även skogskontoret. Skogen som finns kvar avverkas och körs till Vänern. Innan ny skog hunnit växa till återstår en tid mest skogsvårdande arbeten. Skogsbolaget äger över 90% av socknens yta. Pappersbrukens nedläggning avslutade träperioden.

Evert Axelsson, Säfsbyn 1990

Hitta aktivitet

Se alla aktiviteter