Fredriksberg förr…..

Järnbrukstiden i Säfsen inleddes med Sebastian Graves bygge av smedjor och hyttor. Begynnelsen var i Gravendal med en smedja för manufaktursmide i bäcken som rann ur Skärsjön. 1721 övergick han till stångjärnssmide som sedan blev den största produkten. Han behövde tackjärn och byggde 1726 hytta i Strömsdal, 1729 smedja i Fredriksberg och 1736 i Annefors, samtidigt som han byggde ännu en hytta i Ulriksberg. På 1790-talet tillkom även en smedja i Tyfors. I och med detta hade man byggt ut på alla de platser i Säfsen där man framställde tackjärn, smidesjärn, spik, plåt och stål. Därefter skedde  ytterligare utbyggnad och förbättringar av hyttor och smedjor genom åren.

Malm togs från närbelägna gruvor, från 1740-talet även från Grängesberg. Kol levererades av torparna i Säfsen, en del kom också från grannsocknarna.

Verken delades 1736, Hans Olsson Ström som hjälpt Grave finansiellt övertog Strömsdal-Gravendal och senare Tyfors medan Grave fick Ulriksberg-Fredriksberg-Annefors på sin lott.

Tillsammans utgjorde Säfsbruken en bit in på 1800-talet ett av Sveriges största järnbruk men transportproblemen och konkurrensen från England när Puddelmetoden kom och stenkol kunde användas vid järnframställningen gjorde att Säfsbruken fick bekymmer. Nya metoder, Lancashiresmidet m m, infördes omkring 1850, vägsystemet byggdes ut och smalspårig järnväg Hörken-Strömsdal. Gravendal-Annefors var klar 1876 men järnbrukstiden i Säfsen gick obevekligt mot sitt slut. Mot slutet slogs de båda bruken åter ihop och blev Gravendalsbolaget, de satsade nu på sågverk och massaindustri. Det pågick, med Hellefors Bruks AB som nya ägare från 1916, fram till 1971 då även det tog slut.

Nils Eriksson, Fredriksberg