Nyårsbön 1923

I Säby Kyrka

En person av stor betydelse för Säby Hembygdsförening låter vi prosten Axel Ericsson introducera här nedan. Utskrift från en bandupptagning den 4 mars 1979. Här kan du lyssna på Axel Ericssons berättelse Axel_E_1923

Den nyårsaftonen glömmer jag aldrig
I den lilla kyrkan hände något stort vid nyårsbönen, nyårsafton 1923. Kyrkan fick en ny vikarierande organist och kantor, ja klockare, som han själv allra helst och med stor stolthet ville kalla sig.
Vad var det för märkligt med honom? Jo, han var nyss bara fyllda 19 år, student, ingenting mer. Han kom som ersättare för sin äldre examinerade bror. Kyrko- och skolrådet hade vissa betänkligheter till en så ung vikarie. Men folkskoleinspektören Joel Garpe var eld och lågor. Han visste, han hade varit ynglingens konfirmationslärare.
”Ja, men han ska undervisa stora flickor och pojkar i fortsättnings- skolan” suckade ordföranden.
”Kan han det?”
”Jajamen, han kan hålla disciplin ”,sa inspektören.
”Ja, men han ska sjunga och spela i kyrkan…”
”Ja, det kan han mycket bättre än brodern. Säby är att lyckönska i högsta grad ”, sa inspektören.
Vad skulle man göra? Kyrko- och skolrådet lät pojken komma.
Han kom med dunder och brak, eller rättar sagt, han kom med himmelskt välljud.

Den nyårsaftonen i Säby kyrka glömmer jag aldrig. Kyrkan var fylld med folk. Högtiden skulle öppnas med solosång av den nye klockaren. Jag minns jag stod i dörren till sakristian, med de två gamla kyrkvärdarna bakom mig och var skakis av nyfikenhet.
Pojken ackompanjerade sig själv på orgel. Mäktiga toner fyllde kyrkan. Jag fick en stark känsla av att en hel kör var i högstämd funktion.
Den äldste kyrkvärden, en gammal soldat, dunkade mig i ryggen och viskade: ”Nu har väl Säby kyrka fått en förstklassig kantor !”
Det vill jag lova. Det var jubel och glädje att vara präst i Säby några år framåt och att ha en sådan medarbetare.
Studentpojken, som hux flux blev klockare i Säby, hette Set Svanholm. Han blev sedermera hovsångare och chef för Kungliga Operan och världsstjärna.

 

Set Svanholm
Född den 2 september 1904
Studentexamen i Västerås 1922
Organist, kantor och folk-skollärare i Säby 1923 – 1929
Debut på operascenen 1930
Gift 1936 med Ninni Högstedt
Metropolitan debut 15 nov. 1946
Stora framgångar på världsscenerna 1937 – 1956
Operachef 1956 – 1963
Avled 4 oktober 1964

Set Svanholm sjunger

Axel Ericsson berättar vidare:

De lyckliga åren i Säby
Det hände en gång i USA att ett Pan Am plan kom från ett exotiskt land, fyllt av passagerare. En av passagerarna, en sagolikt rik gynnare, var så nöjd med resan, att han bjöd planets besättning och alla medresenärer till en lysande festmiddag på ett ställe alldeles intill Metropolitan, vars store chef också blev inbjuden.
Det var åtskilliga svenskar med på planet, däribland en liten blåögd flygvärdinna med anor från Säby i Västmanland.
Metropolitanchefen berättade att Metropolitan nyss hade upplevt något stort. Den store svensken Set Svanholm hade nyss varit där med sin underbara Wagnertolkning. Svenskarna kände sig hedrade och den lilla flygvärdinnan kunde inte tiga utan sa:
” Vid mitt dop hemma i Sverige sjöng Set Svanholm flera sånger ”.
Det blev tyst innan gratulationerna bröt ut och Metropolitanchefen lär ha sagt: ” Något som är värt att minnas i vördnad och tacksamhet ”.

(Set Svanholm avled ganska ung. Han blev endast 60 år. Axel Ericsson, som av en händelse befann sig på genomresa i Stockholm, blev kallad till sjukbädden av Sets hustru Ninni.)

Axel Ericsson berättar vidare:

Säbyminnen
Jag fann Set Svanholm, den vitale mannen, den världsberömde sångaren, nästan stum. Tre ord – berätta om Säby – sen blev det inte mer. Han ville att jag skulle berätta säbyminnen för honom. Sina triumfer runt världen ville han inte höra talas om. Men om åren i Säby ville han höra allt.

Set dog med sin ungdomsvän vid sin sida. Vi är övertygade om att de lyckliga åren i Säby inte bara var Set Svanholms utan även Axel Ericssons lyckligaste år.

Jag slutar min berättelse med att återge en dikt som återfinns på en minnessten vid Stora Ekeby i Rytterne, av Gunnar Mascoll Silfverstolpe.

Hemland
Stenarna kunde jag peka ut.
Björkarna kände jag alla
och bortom dem fädernas jord
där jag hör hemma
till dess min dag är slut.

Sammanställt av Kurt Larsson/1998
Publicerat 2012-05-09