Föreningens bildande

Hembygdsföreningen arbetar för att värna om Säby-bygdens kulturarv genom att öka kunskapen om bygdens historia och fornminnen.
Dokumenteringen av dagens miljö, som snart är historia, är också ett viktigt inslag för föreningen.
Dessutom vill vi skapa en träffpunkt för gamla och nya sockenbor och stärka hembygdskänslan.

Säby Hembygdsförening har sitt säte i Säby socken, Hallstahammars kommun. Västmanland heter landskapet. Vi har Bergslagen i norr och Mälaren i söder.

Det var så här det började

En solig sommardag den 10 juni 1924 sammankallade prästen Axel Ericsson några potentater och kommunpolitiker från Säby socken till prästgården. Det var disponent Gustaf Lundberg och Per von Unge från Mölntorp, handlare Karl-Erik Karlsson, ”Kalle Grön”, från Hällby och lantbrukare Gustaf Andersson från Håskesta. ”Här skall bildas en hembygdsförening”, beslutades det.

 Axel Ericsson        Axel Ericsson   Signe Johansson        Signe Johansson  Karl-Erik Karlsson        Karl-Erik Karlsson

 

Att väcka och tillvarata intresset för hembygden och idyllen Säby i det förgångna och i nuet blev uppgiften. Inga biavsikter politiska eller andra betonades det.
Kanske en motvikt till de politiska och fackliga organisationer som höll på att starkt etablera sig i samhället. Ett samhälle med hög arbetslöshet men utan dagens skyddsnät.

I juli 1924 hölls första mötet. Till styrelse valdes förutom de ovan nämnda också ett antal andra aktade personer från Säby. De var sju till antalet.
Fanns det några damer med, kanske någon frågar. Jo det fanns det faktiskt.
I den första styrelsen invaldes: Karin Ericsson, Säby Gård samt lärarinnan Signe Johansson. Som suppleanter Ester von Unge, Mölntorp och Anna Andersson, Håskesta.
Som framgår av namnen hade kvinnorna någon relation till de manliga stryrelsemedlemmarna. Alla utom Signe Johansson men hon passade säkert bra i styrelsen, lärarinna och skrivkunnig som hon var. Att hon var fruktad var omvittnat bland hennes elever i tredje och fjärde klasserna i Säby mellanskola. Hon styrde med järnhand och rottingen var i flitigt bruk.
Otto von Unge, Mölntorps Gård, minns henne:
-Vi var tvungna att lära oss många psalmverser utantill och alla barnen måste också läsa upp dem utantill.
En dag kom ett av barnen inte till skolan. På lärarinnans fråga dagen efter varför eleven stannat hemma blev svaret:
-Det var vått på vägen och jag har inga skor.
-Jag skall tala med kommunen, sa Signe.

En viktig del av föreningens verksamhet under de första tjugo åren bestod av att stödja kyrkan och dess aktiviteter. Ett bygdemuseum iordningställdes också i den ”utsynade” arrendatorsflygeln till Säby prästbostad (båda privatägda i dag). Det mer folkliga inslaget utgjordes av den årliga sommarfesten.

Vad var det nu som gjorde att Hembygdsföreningen var så aktiv under mellankrigsåren och att man fick så många deltagare, flera hundra, på sina sommarfester? Det var kanske en kombination av samverkande faktorer. Utbudet av konkurrerande verksamhet var inte stort.
Hårt arbete från måndag till lördag.
Syndig dans i Folket Park på lördagskvällar.
Gudstjänst på söndagsförmiddagar och kanske fotboll på söndagseftermiddagar.

Några stora personligheters sammanträffande spelade här också en avgörande roll för Hembygdsföreningens bildande och höga aktivitet.
Efter att ha lyssnat på en bandupptagning (se avsnittet Nyårsbön 1923)av Axel Ericsson samt läst hans krönikor och kåserier i länstidningen drar man lätt slutsatsen att han var en person med djupa känslor för Säby. Axel Ericsson var också en spirituell personlighet och folkkär men sträng präst.

Sammanställt av Kurt Larsson /1998
Publicerat 2012-05-09

Ordföranden genom tiderna