Hungersnöd


När Rydaholmsborna räddades från hungersnöd.

I ”Svenska folkets underbara öden” berättar Carl Grimberg om ett farligt äventyr, som Karl XI var ute för under kriget med Danmark 1675-79. Kungen hade ensam kommit till Åhus prästgård och gästfritt mottagits av prosten Casten Rönnow, då helt oförmodat en skara snapphanar omringade prästgården och under hotfulla ord och åtbörder frågade och sökte efter kungen, som de misstänkte skulle uppehålla sig där. Denne måste då i all hast kliva från den stora öppna spisen i storstugan upp i skorstenen, varefter prosten sköt för spjället. På detta stod konungen under det att snapphanarna snokade igenom alla vrår utan att finna den de sökte.

För sin trohet och rådighet belönades prosten Rönnow på så sätt, enligt en i släkten fortlevande tradition, som emellertid av nutida forskare förklarats grundlös, att Karl XI som brudgåva förärade hans dotter Katarina Åhus, Ringaby och Viby förenade pastorat och förordnade, att detta skulle gå i arv inom hennes släkt i evinnerliga tider. Hon blev gift med en präst vid namn Aulin, och deras ättlingar i flera led innehade det feta pastoratet ända till början av 1800-talet, då det hotade att gå dem ur händerna, enär ingen annan arvsberättigad fanns än en 11-årig flicka, Dorothea Aulin. Men genom släktingars och församlingsboars vädjan hos domkapitlet och K.M:t erhöll hon 5 nådår, varigenom man hoppades att hon vid uppnådda 16 år borde vara mogen att uppfylla villkoret för arvets bibehållande, nämligen genom att gifta sig med en präst efter eget val.

Allt gick efter beräkning och den lycklige, som fick följa den sköna Dorothea Aulin i brudstol, var den unge, ståtlige och begåvade Carl Starck, son till kyrkoherden i Rydaholm D:r Pehr Starck och pastorsadjunkt hos denne. Vi återfinna dem såsom lyckliga äkta makar i den gamla förnämliga prästgården i Åhus, som i överensstämmelse med den gamla traditioner stod öppen för vänner och fränder, sockenbor och främlingar, rika och fattiga, ej minst de senare, och aldrig gick någon ohulpen därifrån.

En dag berättade doktor Starck för sin unga fru, att det blivit svår missväxt i Rydaholm, och att hans förra sockenbor måste blanda sitt bröd med bark, bladknoppar, agnar och andra otjänliga ämnen för att uppehålla livet. Denna dystra underrättelse rörde djupt de båda makarnas av sann människokärlek uppfyllda hjärtan, och de voro genast fullt ense om att bringa de nödlidande en verksam hjälp, och att det skulle ske snart. Redan nästa söndag upplästes från predikstolen i Rydaholms kyrka en kungörelse, att 100 tunnor råg lågo på Åhus prästgårds magasin för de nödlidande i Rydaholm att på utsatt dag fritt avhämtas. Då blev det bråttom att rusta sig för resa till Åhus. Att det var en lång väg att färdas avskräckte ingen.

Nu drog en lång karavan med forbönder den gamla härvägen över Ryssby, Agunnaryd, Pjätteryd, Loshult, Broby, Kristianstad och Åhus. Åtskilliga fattiga backstugusittare, knektar och småbönder, som ej ägde häst och vagn, togo sina dragkärror och knekade ett par dagar i förväg ned mot det lockande Egypti land för att få sina säckar fyllda av det rika överflödet.

I morgongryningen den pålysta dagen stod torget i Åhus fullt av forbönder med sina små lurviga hästar och sina kärror. Det var inte lönt att någon försökte tränga sig fram före den andre och åstadkomma rusning för att få sin ranson först. Den unge doktorn, som möttes med utomordentlig respekt och vördnad och den största tacksamhet, stod själv på magasinet och tillsåg, att var och en fick sitt rågade mått. Han bestämde, att de som kommit med dragkärror, skulle expedieras först, och sedan blevo alla bjudna att sitta till bords i prästgårdens stora gästabudssal, där riklig förplägnad vankades, innan återfärden anträddes, och så bar det i väg hem till hustrur och barn, som med längtan och hopp väntade deras ankomst. Gamla gubbar under 1800-talets sista år ha för nedtecknaren av detta, med rörelse berättat denna händelse från barkbrödets dagar.

Ur Lignell Rydaholm i forntid och nutid 1936.

Editerad av: Marie-Louise Sibbmark (2019-02-13 17:46:37)