Den stupade soldatens hemkomst


Den stupade soldatens oväntade hemkomst

Under Sveriges krig på 1600- och 1700-talen inträffade inte sällan, att soldater och officerare försvann och ansågs ha stupat eller blivit tillfångatagna, men efter längre eller kortare tid uppenbarade sig i hemorten. Under bortavaron hade ibland deras egendomar tagits besittning av andra, som inte alltid godvilligt lämnade från sig, vad de mer eller mindre orättvist kommit åt, vare sig det rörde sig om fast egendom eller – som det någon gång hände – hustrun. Man känner till fall, då äganderätten bara kunde återställas genom en blodig uppgörelse mellan inkräktaren och den hemvändande krigaren.

En sådan uppgörelse, fast helt oblodig och mera farsartad, hände på 1720-talet i Rydaholm. Kyrkoherde Jacob Flachsenius berättar om det i en inlaga till biskop och domkapitel i Växjö den 19 juni 1727 (se Växjö domkapitels akter 1727, nr. 264.)
”Hos Eder Faderliga Högvördighet och M.V. Consistorium föranlåtes jag angiva följande mål och ödmjukt begära ett utslag. En bonde här i socknen Jon Andersson i Horeda Ploagård blev för 3 och ½ år sedan, nämligen 1723, d. 28 Decembris, vigd med sin hustru Ingeborg Jacobzd:r. Av en attest given d. 24 maji 1720 av soldaterna Pär Wiberg och Jöns Fogell hölls hon före vara änka, genom sin mans soldaten Pär Mobergs död, som skulle skett i Tyskland. Nu är denne Moberg, hennes förste man, emot förmodan hemkommen och när han förnam hur tillgånget var, förliker han sig med den senare mannen, Jon Andersson, och lämnar honom hustrun opåtalt efter en mellan dem d 8 maj sistlidne, upprättad förlikningsskrift. Underställes alltså Eders Faderliga Högvördighet och V.C. prövning, om icke detta kan bliva gillat och stadfäst och soldaten Pär Moberg kan få tillstånd att träda i annat gifte.”
Vad svaret blev vet vi inte, men troligen fick saken bero enligt den gjorda överenskommelsen. Förlikningen syns ha skett frivilligt och kanske med en lämplig gottgörelse för ”skada och intrång”.
Äldre personer i Horda känner ännu till historien och påstår att soldaten, efter den ingångna förlikningen ska ha yttrar till bonden: ”När du haft henne lika länge som jag, så är du belåten att slippa henne.

Efter Lignell Rydaholm i forntid och nutid 1936.
Språket är moderniserat.

Editerad av: Marie-Louise Sibbmark (2019-02-13 18:25:51)