Smeden Johannes Nilsson med familj bör vara de som först bodde här. Familjen kom från Oderljunga 1838 och fick torpkontrakt av Nils Eriksson 12 juli 1841. På kartan från 1865 finns två torp markerade på varsin sida om gränsen mellan nuvarande 3:18 och 3:8. I stängselprotokoll omnämns stora ”smea” stenen. I kontraktet står ”Till smeden Johannes Nilsson och hans hustru Petronella Nilsdotter i Röke städjar jag, undertecknad, på båda deras livstid ett stycke utmark vid så kallade Möllehultet beläget intill Hulhults rågång. Johannes skall betala 100 Rd Banko samt utföra både karla och fruntimmersdagsverke”. Undertecknat av Nils Eriksson.

Inhyse hos Johannes var Nils Svensson från Äljalt och hans hustru. Nils Svensson byggde förmodligen upp ett torp under tiden han var inhyse för i nästa period har de eget torp. Johannes och hans familj har vi redovisat under ”Smealéet” dit de flyttade 1863.

När Johannes och hans familj flyttade hade den gård torpet låg på bytt ägare flera gånger. Denna del ägdes av Nils Olsson som 1866 sålde 1/8 mt till Jöns Eliasson. Jöns Eliasson sålde sen 1870 av 35/1024 mt till Jöns Andersson. Om nuvarande byggnader ligger på den plats, där torpet låg vet vi inte med säkerhet.

Jöns Eliasson född 1828 Lönsholma
Personuppgifter se Galthult 3:7.

Jöns Eliasson köpte 1866 3/32 mantal av Nils Olsson 1866. Han styckade 1870 ifrån Galthult 3:14 som såldes till torparen Jöns Andersson.

Jöns Eliasson blev 1875 torpare här.

Galthult 3:18

Jöns Andersson född 1825 Kädarp
Jöns var son till Anders Kjerstensson och Kerstina Jönsdotter. Jöns var först gift med Helena Bengtsdotter och de hade Jöns föräldrahem, Kädarp 1:3. De hade barnen Assarina född 1850, Bengt 1852, och  Johannes 1854, död samma år.

Helena dog 1854 och efter arvsskiftet sålde Jöns gården till gästgivaren i Kädarp. Han förbehöll sig rätten att bo kvar till 1 november samt att få behålla den i dagligstugan befintliga järnkaminen.

Jöns Andersson flyttade 1855 till Galthult 1855 och bodde först hos torparen Nils Svensson. Han gifte sig 1860 med Bengta Persdotter, född 1819 i Humlesjö,  dotter till Per Nilsson Stenström och Bengta Bengtsdotter på Sågmöllehus i Humlesjö. Nils flyttade som inhyse till Ferelyckan. Sonen Johannes föddes 1861.

Sonen Bengt gifte sig med Ida Karolina Jönsson och köpte husen till det torp som Bengt Torkelsson haft och fick brukningsrätt i 50 år (G19). Sonen Johannes övertog föräldrahemmet.

Jöns står som undantagsman. Bengta dog 1904 och Jöns 1908.

Johannes Jönsson född 1861 i Galthult och Nilla Persdotter född 1860 i Hulshult
Johannes var son till Jöns Andersson och Helena Bengtsdotter och Nilla dotter till Per Nilsson och Pernilla Trulsdotter. Johannes och Nilla gifte sig 1887 och fick barnen Botilda 1888, Paulina 1890, Hulda 1894, Viktor 1900 och Gustav Gunnar 1903, död samma år.

Johannes dog 1915.

Botilda gifte sig med Leonard Olofsson och de bodde i Riseberga. Paulina gifte sig med Ivar Persson och de hade gården några år. Hulda, gift Nilsson, bosatte sig i Malmö där hon hade en affär. Viktor tog över gården efter Per Svensson och Hanna Nilsdotter.

Nilla dog 1940.

Ivar Persson född 1889 i Hulshult och Paulina Johansson född 1890 i Galthult
Ivar och Paulina ägde gården mellan 1916 och 1919. Personuppgifter se Äljalt 4091.

Per Svensson född 1874 i Söderviddinge och Hanna Nilsdotter född 1860 i Östra Karaby
Barn: Folke född 1902 och Amanda 1904, båda i Billinge. Per Svensson var slaktare. De sålde gården 1926 till Viktor Johansson.

Viktor Johansson född 1900 i Galthult och Märta Paulsson född 1907 på Buskahuset, Galthult
Viktor var son till Johannes Jönsson och Nilla Persdotter och Märta dotter till Tilda Olandersson. Viktor köpte fastigheten 1926. Han kallades ”Viktor på Ryet”.  Ryet betyder röjning och är ett gammalt namn på uppodlad, uppröjd mark, nybygge.

Marta dog 1962. Viktor byggde Galthult 5289, när han sålt gården. Han dog 1989 på Hemgården i Tyringe.

Torsten Johansson och Ingegerd Olsson köpte 1966 fastigheten. De har en firma som tillverkar bland annat bagerivagnar.

Torsten köpte marken till 3:19 och två tomter styckades av. 3:20 och 3:22.