Pengagraven i Buggamåla

Den s k ”pengagraven” är enligt samstämmigt vittnesmål av alla gamla som har hört talas om saken ett ”urminnes röö” dvs ett urminnes stenröse (rör, stenrör).

Ingen av dem har trott att det varit ett vid odling eller ”rössling” uppkastat röse, först och främst av den anledningen att det aldrig hänt åtminstone i dessa trakter, att ett röse av så stort omfång uppkastats vid odling, men även av den orsaken att traditionen bestämt motsäger detta. Peter Mårtensson, som 1843 inköpte den gård 1/16 mantal Buggamåla 1, varpå röset ligger, var född 1816, Mårten Persson och hans far, som var född på 1700-talet. Traditionen bör alltså vara säker ”ned” till 1600-talet. Peter Mårtensson hade säkerligen talat med personer vars föräldrar vore födda på 1600-talet. Röset var förr i tiden mycket större än nu omkring ½ skäppland minst (ca 400 kvm.) men man lär ha tagit sten till stendike i mossen intill, som odlades och sannolikt även till den ”halvmur” som ligger i kanten på allmänna vägen. (Till väg över kärret vid röset lär Måns Karlsson, som ägde gården efter Mårten Persson, ha tagit sten ur röset. Nuvarande ägare Lindkvist lär även fört bort en del). En del mindre stenar har ditförts från åkern intill men dessa är lätta att skilja från de ursprungliga stenarna. 1843 var varken åkern eller mossen strax intill och söder om röset odlade. Den grop i rösets mitt som ännu finns kvar, fanns redan då, och de gamla visste om att det varit skattsökare framme, men ingen vet vem eller när det skett.

Det måste alltså ha varit långt tillbaka i tiden. (De gamla påstå att röset förr i tiden omfattat ett helt ”skäppland”.) Det var meningen att Peter Mårtensson skulle köra bort hela röset, men så fick han bölder, varför han ej vågade fortsätta.

Graven mättes och fotograferades sommaren 1936 av Blekinge Museum. Röset har från början varit runt, enligt de gamla. Sin nuvarande form har röset fått genom att det vid bortforslingen inte gärna lämpade sig att bibehålla en rund form. En väg över kärret byggdes för ca 100 år sedan, då den mesta stenen bortfördes från röset.

De gamla hade allmänt den åsikten att det låg en skatt begraven i röset och att den vaktades av en drake. Denna drake har flera gånger blivit iakttagen i gamla tider – även för några år sedan sågs den, se här nedan-. Det finns även personer som sett då draken vädrat sin skatt, vilket skedde en gång årligen, guldkedjor, mynt mm har varit utlagda på röset och glänst i solen. En kvinna som hämtade vatten i en källa i närheten såg enligt sägnen en massa, som hon trodde, gulnande löv i densamma och fick ett av dem i krukan. Lövet visade sig vara ett guldmynt då hon kom hem. Det var draken som tvättade skatten. Mycket sågs även ”vätteljus” på höstkvällarna på platsen, som alltid av de gamla berättas med en viss skräckblandad respekt eller vördnad.

En del av de gamla tvivlade på sägnen om skatten och draken. De trodde stenen var avsedd för en kyrka, som av en eller annan anledning, t ex. digerdöden, icke blev uppförd.

Många skäl talar för att det är ett gravröse från tiden före sammanslagningen av de många smårikena till Sverige och Danmark, något av de första årtusendena före eller efter Kristus. Kan det ha varit en fördriven hövding, som fått sin grav i denna avlägsna bygd? Ca 200 meter nordöst om pengagraven finns en bro, en liten bro över ett dike, som sedan gammalt kallas ”Rings bro”. Kan namnet ha något samband med graven? Har den döde hetat Ring?

Att ingen tradition angående rösets innehåll finns är helt naturligt, så glest befolkat som denna trakt sannolikt varit i många hundra år efter rösets tillkomst. Har någon tradition funnits, så kunde den ha brutits i detta såväl som många andra fall genom digerdöden som lär ha lagt byarna öde här i gränstrakterna.

 

Hitta aktivitet

Inga aktiviteter