Föreningen som inte var en förening

”Trafikanter vid Karlskrona-Wäxjö järnväg, sträckan Holmsjö-Karlskrona” samlades med jämna mellanrum för att få förbättrade trafikförhållanden på linjen, allt enligt en protokollsbok från 1930 till 1942. Mötena hölls i Lyran på Rödebyholm.

Vad var det då för frågor som togs upp och vad blev resultatet?

Vi saxar ur protokollsboken:

26 januari 1930 § 5: ”Sedan ordf. förklarat ordet fritt vidtog en livlig diskussion. Grundläggare K A Palmgren, Kestorp, som förde Rödeby Bilförenings talan, upplyste järnvägens representanter, att Bilföreningen vore villig sälja sin buss till järnvägen för ett pris av 1500:- kr. Genom att antaga detta anbud skulle järnvägen göra en ekonomisk vinst. Diskussionen avslutades med att linjeinspektör Lindskog begärde, att de närvarande först skulle precisera sina önskemål angående biljettpriserna.”

(Den här bilföreningen bestod av ett antal trafikanter, boende i Kestorp, som själva ordnat sin transport till och från Karlskrona.)

Vid februarimötet togs frågan upp igen och underofficer Årlin (far till skådespelaren Georg Årlin) ansåg, att ”de närvarande skulle beakta, att bussen redan var en rättighet, som trafikanterna ägde, och som de därför skulle noga överväga, vad denna rätt innebar, innan de gjorde sig av med densamma. Bussen och trafikrätten kunde ju övertagas av trafikanterna, och bussen användas till daglig transportbil: t.ex. tillhandahålla trafikanter färska varor, såsom kött, fisk osv.” Beslutet blev dock att erbjuda järnvägsstyrelsen bussen och rättigheterna.

Ärendet blev tydligen långdraget, för den 26 februari 1933 erbjöd bilföreningen trafikanterna att överta bussrättigheterna med tillhörande buss för 150 kr, men erbjudandet avböjdes, ”då sammanslutningen Trafikanter Holmsjö-Karlskrona ej vore någon förening”.

Vid februarimötet 1930 beslöt man att av järnvägen begära uppförandet av väntkurer vid Bubbetorpsvägen och i Kestorp.

19 april 1931 framfördes klagomål mot stationspersonalen i Rödeby och man beslöt att ”hos postmästaren söka vinna rättelse”. Vad som orsakade klagomålet framgår inte.

15 november 1931 yrkades, att väntskjulet i Östra Rödeby skulle förses med dörr och eldstad.

20 november 1932 behandlades en motion, att ”järnvägen skulle även vardagar hemsända mjölkspännerna med tåg nr 28. Skummjölken skulle under dylika förhållanden komma lantbrukarna tidigare tillhanda. Stationsföreståndare Törnebom påpekade, att det hela var en kostnadsfråga, och trafikanterna beslöto ingå till järnvägsstyrelsen med en skrivelse”.

26 februari 1933 meddelade ordföranden att ”så gott som alla önskemål som trafikanterna framställt blivit tillgodosedda”. Det måste ha varit ett bra resultat, för önskemålen hade gällt både avgångstider och biljettpriser.

24 februari 1938 beslutade styrelsen, att ”på grund av en del missförhållande till järnvägsstyrelsen ingå med följande önskemål: att en namnändring på hållplatsen ”Sofielundsvägen” företages och att denna hållplats istället benämnes ”Folkets Hus”, men om detta vårt önskemål ej kan tillstyrkas att en dubblering av dessa namn företages.”

6 mars 1938 förelåg ett önskemål av trafikanterna vid hållplatsen Kestorp om att ”en signalanordning uppsättes så att trafikanterna under mörker skall slippa att medelst tändstickor, ficklampa e.d. stoppa tåget.”

16 mars 1941 kom ett ”oeftergivligt” önskemål från trafikanterna på busslinjen Rödeby-Spjutsbygd, att järnvägen ”vid inställandet av busstrafiken av en eller annan anledning måtte per telefon meddela detta utefter linjen, så att sådana missförhållanden som skett innevarande vinter ej behöver upprepas. Trafikanterna fingo vid detta tillfälle förgäves vänta på bussen f.m., oaktat järnvägspersonalen vid Rödeby station tidigt på morgonen av tjänstgörande chaufför underrättats om att den avsedda bussen var obrukbar.”

Det blev tydligen inte insatt någon dörr i Östra Rödebys hållplats, för den 31 oktober 1942 kom en ny begäran. Svaret blev, att ”erfarenheten visat att åverkan göres mycket å sådana platser, varför SJ beslutat att ej sätta dörrar vid sådana hållplatser”.

De två sista paragraferna i protokollet:

”§ 14 Kommunalnämndens ledamöter Palmgren och Ranfors uttalade sig för ”ett trafikutskott som fick i uppdrag att tillsammans med kommunalnämnden ingå till SJ i de olika trafikfrågor som röra vårt samhälle”. Efter visst meningsutbyte i denna fråga beslöts att tillsätta två personer.

§ 15 Genom det svåra meningsutbyte som förekommit i § 14 gjorda frågan ville inte någon åtaga sig att vara utskottsledamot utan mötet upplöstes kl 9.30 em efter att ha pågått i 3½ timmars tid. (Som sekreterare måste jag säga att det arbete som nedlagts för att få detta möte anordnat var fullständigt fiasko och uppdragen i trafikfrågor lönas dåligt.)”

Sekreterare var Sixten Andersson och några ytterligare möten verkar inte ha förekommit.

Märkligt, allt verkar ha fungerat så länge ”föreningen” bara bestod av en samling trafikanter, som i största samförstånd med järnvägsstyrelsen såg till att trafiken löpte på ett för resenärerna bra sätt, att tiderna passade, att tåg och bussar stannade på lämpliga ställen osv, men när politikerna blandade sig i blev det tvärstopp.

 

Hitta aktivitet

Inga aktiviteter