Texten nedan om Riseberga kloster och dess historia är hämtad ur vår broschyr ”Riseberga kloster”. Broschyren gavs ut 2007 av Örebro läns museum i samarbete med Lekebergs kommun, Länsstyrelsen i Örebro län och Riseberga Rediviva. Texterna är författade av Margareta Hildebrandt, som då var antikvarie vid museet. Hon har även utfört de illustrationer som finns i broschyren, inklusive illustrationen ovan som visar hur klostret kan ha sett ut från omkring 1300 fram till branden 1546.

Sommartid finns den tryckta broschyren att hämta i klosterområdet.

Nunnorna i Riseberga
Den mäktige jarlen Birger Brosa skänkte gården Riseberga till några nunnor. I donationen ingick också andra gårdar, en kvarn i Örebro och fiskevatten i Värmland. Detta hände i slutet av 1100-talet och blev grunden till klostret.
Klostret utvecklades till en mäktig jordägare tack vare omfattande donationer. Till slut ägde klostret gods, betesmarker, kvarnar, skog, fiskevatten och humlegårdar i sex landskap.
1527 genomfördes reformationen. Klostrets egendomar drogs in under kronan. Sedan gavs de bort som belöningar till personer som gjort kungamakten en tjänst. 1546 träffades klostret av blixten och brann ner.
Idag återstår bara ruiner av klostret. Mest iögonfallande är västgaveln till klosterkyrkan, som uppfördes under 1200-talets senare del. Kyrkan var byggd av kalksten. Nunnorna nådde kyrkan via en port i södra muren. I norra muren fanns spår av en dubbelportal, som kan ha använts vid processioner. Under klostrets första tid fanns en mindre kyrka på samma plats.