Vi presenterar här vår barnbok som handlar om flickan Katarina som levde i Riseberga kloster. Boken är skriven av Kerstin Löfqvist Åberg och den har illustrationer av Margareta Hildebrandt. Utgiven 2021 och reviderad 2022. Sommartid finns boken att hämta i en låda vid Riseberga klosterruin.
Bakgrund:
Det här är en förenklad berättelse om Katarina Ulfsdotter. Hon var dotter till Ulf Gudmarsson, lagman i Närke, och Birgitta Birgersdotter, senare känd som den heliga Birgitta. Katarina levde här i Riseberga kloster från mitten av 1330-talet och fram till 1344 då hon giftes bort med Eggard Lydersson van Kyren. Spår av Katarinas liv i Riseberga finns i medeltida dokument.
Bokens text:
En gång för mycket länge sedan kom en liten flicka hit för att bo i Riseberga kloster. Flickan hette Katarina Ulfsdotter. Hennes pappa hette Ulf och hennes mamma hette Birgitta. Det var de som hade bestämt att lilla Katarina skulle bo i klostret. De visste att hon skulle få det bra här.
Katarina fick gå i en slags skola här i Riseberga. Hon fick lära sig mycket om Gud, och hon fick lära sig att läsa och skriva. Katarina fick också lära sig att uppföra sig fint.
Här bodde kvinnor som kallades nunnor. Det var viktigt för nunnorna att tänka mycket på Gud. Flera gånger om dagen var de i den stora kyrkan. Där lyssnade de på prästen eller bad böner. Nunnorna hjälpte även sjuka och fattiga som kom till klostret.
Katarina var en av flera flickor som bodde i klostret. Flickorna gick inte i skola hela dagarna. De hade även tid till att leka.
En gång när Katarina var sju år lekte flickorna med dockor. På natten hade Katarina en otäck dröm. Hon drömde att dockorna kom in i rummet och slog henne. På morgonen hade hon blåmärken på kroppen. Efter den drömmen slutade hon leka och blev allvarligare.
När Katarina var tio år kom hennes storasyster Ingeborg till Riseberga. Ingeborg blev senare nunna i klostret. När Katarina var tretton år fick hon inte vara kvar här i Riseberga. Hennes pappa hade bestämt att hon skulle gifta sig med en man som hette Eggard. Katarina kände inte Eggard, hon hade nog aldrig träffat honom. Men de gifte sig och Katarina flyttade till Eggards gård.
Senare hände många intressanta saker i Katarinas liv, men det är en helt annan historia.