Välkommen till Riseberga Rediviva!

I västra Närke, i Lekebergs kommun, finns ruinen efter Riseberga kloster, ett medeltida nunnekloster inom cistercienserorden.

Föreningen Riseberga Rediviva verkar för att bevara och levandegöra klosterruinen, samt stödja forskning om den.

Föreläsning om klosterväxter

Biolog Gunnar Widaeus från Fogdö, och engagerad i Vårfruberga klosterförening, berättade kunnigt och mycket intressant om klosterväxter och andra medeltida växter. Vi fick, bland mycket annat, lära oss att klostren hade tre olika trädgårdar. De var pomarium-fruktträdgård, hortus-köksträdgård och herbularis-apotekarträdgård.

Gunnar berättade om många olika växter och deras användningsområden. Basfödan i klostren var rovor, kål, bönor och ärter. Efter en sådan måltid var det säkert lämpligt att äta några kumminfrön som motverkade gasbildning.

Några av de medicinalväxter som användes på medeltiden används fortfarande för medicinskt bruk, ett sådant exempel är ringblomma. Dessutom fick vi lära oss om Maria-växter och symboliken omkring dessa växter. En känd Mariaväxt är madonnaliljan som symboliserar Marias renhet och oskuld. Bland flera andra växter är även smultron en Mariaväxt med mycket symbolik, så till exempel symboliserar smultronets låga växtsätt Marias ödmjukhet.

Föreläsningen hölls på Örebro stadsarkiv den 11 oktober 2017 för en intresserad, men tyvärr liten skara.

Text: Kerstin Löfqvist Åberg

 

Riseberga i facklors sken 2017

Regn på dagen gjorde oss länge osäkra på hur det skulle bli till kvällen. Dessbättre lättade regnmolnen och kvällen avslutades i månsken. Liksom förra året började arrangemanget 19.30 med kaffe och Risebergatårta i bönhuset, där också patron Hedengren (Lars-Inge Larsson) dök upp.

En timme senare var det dags för ännu en magisk kväll i ruinerna efter klosterkyrkan, då mörkret sänkte sig över nejden. De 100 marschallerna lyste upp klosterområdet och de fem fackelbärande guiderna (Sten Jansson, Kerstin Löfqvist Åberg, Elisabeth Berg, Gunilla Pihlblad och Wivianne Högman) samt Ingalill Ekström berättade om klostrets uppgång och fall och om nunnornas liv. Dessemellan framfördes körsång av Nunnekören och av systrarna Lysén. Gunnar Hjort framförde gitarrsolonummer och Joanna Lysén spelade flygelhorn.

Cirka 150 personer förflyttades flera hundra år bakåt i tiden…

Text: Wivianne Högman
Foto: Gunnar Öquist

Årsmöte 2017

Erik den helige, Birger jarl och Magnus Ladulås – om kungliga gravar och gravöppningar.

Filosofie doktor i arkeologi, Maria Vretemark från Västergötlands museum i Skara gästade oss vid vårt årsmöte torsdagen den 23 mars. Till Stadsarkivet hade 55 personer sökt sig för att få höra mer om kungliga gravar och gravöppningar. Maria har undersökt kvarlevorna efter Erik den helige, Birger jarl och Magnus Ladulås.  År 2014 gjordes en undersökning av Erik den heliges kvarlevor som förvaras i ett relikvarium i Uppsala Domkyrka.

Birger jarl som var en av medeltidens allra mest betydande personer ligger begravd i Varnhems Klosterkyrka. År 2002 gjordes en gravöppning för att undersöka jarlens kvarlevor med moderna analysmetoder och försöka få mer underlag till en identifiering av de tre individerna i graven i Varnhem. Vid denna undersökning togs även DNA-prov och resultaten visade att de tre gravlagda individerna hade ett inbördes släktförhållande som stämde med de tre personer som vi tror vilar här – Birger jarl, hans son Erik och Birgers andra hustru Mechtild. En kol14-analys kunde också bekräfta att skeletten hade rätt datering i förhållande till dessa tre personer.

Undersökningen i Varnhem fick sedan en uppföljning i och med sökandet efter Magnus Ladulås grav i Riddarholmskyrkan. Där ville vi få fram DNA som skulle kunna jämföras med DNA-profilerna från Varnhem. En kontroll av dateringen genom kol14-analys avslöjade att den individ som vid en tidigare undersökning 1915 identifierats som Magnus Ladulås (död 1290) i själva verket var ett skelett från 1400-talet. Vid fortsatta undersökningar i Riddarholmskyrkan har det visat sig finnas en hittills okänd och icke undersökt gravkammare mitt i koret som sannolikt är Magnus Ladulås grav.

Foto: Tor Eriksson

Fil.dr Maria Vretemark från Västergötlands museum

Till vänster ordförande Wivianne Högman och till höger Ingmarie Wiggh som avtackades som mångårig styrelseledamot

Pilgrimsvandring till Santiago de Compostela

Om att pilgrimsvandra berättade våra egna styrelseledamöter Eva Wetter och Elisabeth Berg vid en sammankomst på Lindens samlingssal i Fjugesta den 19 oktober. De har tillsammans under året genomfört en pilgrimsvandring på den berömda leden El Camino. Med hjälp av spännande berättelser och fina bilder fick vi följa med på den 30 mil långa vandringen som började i Frankrike och slutade vid Sankt Jakobs förgyllda relikskrin i katedralen i Santiago de Compostela i Spanien. Elisabeth inledde med en träffande sammanfattning: – Ibland fick vi vandra i dimma, regn och snö och ibland i 25-30 graders värme. Ändå var det en av de bästa semestrarna jag haft! Eva, som gick för andra gången, var lika entusiastisk och rekommenderade varmt oss andra att göra samma sak. Föreläsningen samlade 23 personer och var en del av Lekebergs kulturvecka.

Guidning i klosterruinen

Årets guidesäsong i Riseberga är avslutad. Våra fem guider har berättat om klostret och dess historia vid ett 30-tal tillfällen. I första hand har det varit visningar i klosterruinen, både förbokade grupper och de allmänna visningar som erbjuds på onsdagskvällarna under sommaren. Samt förstås den speciella kvällen ”Riseberga i facklors sken”. Totalt har vi tagit emot över 1000 personer. Vi har också berättat om klostret och vår förening på andra platser, till exempel på Sannamarken i Fjugesta, vid Örebro läns hembygdsförbunds årsmöte i Gällersta och vid Sveriges hembygdsförbunds 100-årsfirande på Skansen i Stockholm.

Riseberga i facklors sken

Gunnar ÖquistFotograf: Gunnar Öquist

Riseberga i facklors sken den 7 september blev en lyckad och magisk kväll. 220 personer sökte sig till klosterruinen för att vara med om vår dramatisering av klostrets historia och livet där. Nytt för i år var bland annat att den heliga Birgitta kom på besök med anledning av att hennes dotter skulle placeras i klostret. Evenemanget inramades av tidstypisk sång och musik. Läs mer på vår Facebook sida.

 

Årsmöte 2016

Riseberga Redivivas årsmöte 2016 hölls den 31 mars på Stadsarkivet i Örebro. Efter mötesförhandlingarna lyssnade vi till ett intressant föredrag av Emelie Hertzman från Arbogateatern.
Emelie berättade med stor inlevelse under ämnet ”Mode under medeltid och renässans”. Hon visade också upp ett stort antal medeltida dräkter.

Emelie Hertzman
Fotograf: Emelie Hertzman

Om du ännu inte har betalat medlemsavgiften, 100 kr per person, kom ihåg att sätta den på bankgiro 817-0748.

Beginer – en medeltida och nutida kvinnorörelse

Ingemar Lindaräng föreläser om beginer. Foto: Göran Sundström

Ca 35 personer hade kommit till Arkivcentrum torsdagen den 6 november för att lyssna till Ingemar Lindaräng, fil dr i historia och tidigare rektor för Vadstena Folkhögskola, och som skulle tala om ”Beginer – en medeltida och nutida kvinnorörelse”. Ingemar bor i Vadstena och har många gånger gått förbi en av klosterträdgårdens murar, där en liten skylt berättar att där låg ”beginernas hus”. Han beslutade att forska lite i vad ”beginerna” var för människor.

Lindaräng berättade att beginer var en sorts leksystrar, som ibland hjälpte nunnorna med vård och omsorg om fattiga och sjuka. I Vadstena motarbetades de av munkarna och i början av 1500-talet drevs de bort och numera finns inga beginer kvar i Sverige. Däremot i Belgien, Nederländerna och framför allt i Tyskland fanns och finns fortfarande beginer och beginerhus. Det är en form av kvinnligt nätverk, där ensamstående kvinnor bor tillsammans. I många fall är de knutna till kyrkan och i andra inte.

Lindaräng har besökt flera av de nu existerande beginerhusen på kontinenten, dvs de som tar emot besök av män. Alla gör det inte. Det verkar inte finnas några strikta gemensamma regler för beginerhusen utan varje kollektiv är mycket självständigt och utformar sina egna bestämmelser om hur de vill leva. I Berlin t ex finns ett nybyggt beginerhus, som har specialiserat sig på utomhusvistelser, ekologiskt tänkande och där de boende vill värna om naturen.

Huvudsyftet med nutida beginer är ett kvinnligt kollektiv, där gemenskapen är stor och man hjälper varandra och även andra som behöver vård och omsorg.

Text: Wivianne Högman

Ríseberga Redivivas ordförande Wivianne Högman (längst till höger) blev överraskad och uppvaktad inför sin förestående födelsedag av en tillfälligt sammansatt ”nunnekör”. Från vänster: Gunilla Pihlblad, Kerstin Löfqvist Åberg, Lena Brättorp, Elisabeth Berg. Foto: Göran Sundström

Riseberga i facklors sken 2014

 
 
 

Det blev precis så magiskt som man kunde önska när guidegruppen i Riseberga Rediviva avslutade sin säsong med den numera traditionella ”fackelkvällen”. Vädret var sensommarljummet, månen lyste vackert i kapp med alla levande ljus när 260 personer gjorde resan tillbaka till Riseberga klosters storhetstid.
Detta var femte året som guidegruppen genomförde en kväll i facklors sken. Arrangemanget började i ganska liten skala men har byggts ut och varierats år från år. Musik och berättelser i klosterruinen hade utlovats och ingen torde ha blivit besviken för såväl vädret som programmet var väl anpassat för omgivningen och publiken.
På parkeringen underhöll systrarna Lysén – Ingela, Joanna och Andrea – med både sång och musik. Ett välkomnande som säkert gjorde köandet lite extra lustfyllt. För kö blev det när man sedan släppte på de 260 besökarna.
Inne i klosterkyrkan bänkade man sig på medhavda ”sittdon”, eller så stod man lutad mot murresterna. Programmet inleddes med Anneli Brånsgårds vackra solosång och därefter hälsade den första nunnan, Wivianne Högman, välkommen och berättade om uppkomsten av Riseberga kloster i slutet av 1100-talet.
Mera sång, närmare bestämt av ”Nunnekören” under ledning av Sara Hansen. Elisabeth Berg berättade om klostret under den absoluta storhetstiden, 1300-talet, medan Kerstin Löfqvist Åberg hade 1400-talet på sin lott. I hennes berättelse ingick beskrivningen av en stor donation som gjordes under denna tid.

Nästa musikinslag var instrumentalt då gitarristen Gunnar Hjorth mycket vackert framförde ett par medeltida stycken. Gunilla Pihlblads berättelse handlade om slutet för vårt kloster, om Gustav Vasas indragning av alla egendomar och om den ödeläggande branden.

Den mäktiga avslutningen stod sedan renässanskören Cantica Nova, under ledning av Ghlenn W Lindquisth, för. Vackert så det nästan gjorde ont och upplyst av nunnornas facklor. För nu hade det hunnit bli riktigt mörkt. Riktigt slut var det så klart inte. Uppe vid bönhuset väntade Lena Lindholm Brättorp, Ingmarie Wiggh och Karolina Schneider med kaffe och Risebergatårta. Inne i bönhuset berättade K-G Mattsson från Intresseföreningen för Riseberga bönhus om hur och varför patron Olof Gabriel Hedengren på 1800-talet byggde detta.

Arrangemanget som sådant är utan tvekan uppskattat och det ligger mycket jobb bakom, såväl med planering som genomförande. Ett extra omnämnande förtjänar också ljudteknikern Dag Stranneby och hans medhjälpare Per Nilsson. Att vi numera har mikrofoner och högtalare är viktigt eftersom publikantalet ökar år från år.

Allra mest magiskt är det kanske när man efter avslutad kaffetår vandrar tillbaka ner mot klostret och nutiden. Marschaller på alla murar samtidigt som måne och stjärnor lyser upp himlen. Ju senare man gör denna återfärd, desto mera folktomt och desto starkare känsla av att man verkligen har gjort en tidsresa.

Text: Gunilla Pihlblad
Foto: Göran Sundström