Verksamhet


Resmo Hembygdsförenings (HBF) verksamhet bedrivs mestadels i kommittéform. För år 2013 är de viktigaste kommittéerna:

Byggnadskommittén

HBF äger och vårdar ett antal byggnader: Kvarnar, hembygdsstuga, högsulelada.

Kvarnarna

Synligast är kanske kvarnraden vid väg 136 intill det öppna Alvaret, men söder om Nunnedalen finns också en. Kvarnarna är egentligen inte ursprungliga. En gång stod det mer än ett dussin kvarnar på t ex Kvarnbacken - var bonde hade minst en -, men omkring 1950 fanns det inga kvar. Resmo Hembygdsförening beslöt då skaffa från andra ställen på Öland för att återuppliva "kvarnbacken".
Under stormarna Gudrun och Per och naturligtvis med tidens gång har de skadats och slitits, så 2006 blev de ordentligt iordninggjorda och rätade. Nu underhålls de mera kontinuerligt.

Göran Ollerstad och Karl-Erland Johansson skelar och skevar

Jordträt förbereds

Många händer gör tungt arbete

Resmo hembygdsstuga

 

Image
 

Amanda, Per o Fritz Herman framför hembygdsstugan

Resmo hembygdsstuga uppfördes på sin nuvarande plats troligen omkring 1820. På en lantmäterikarta från 1824 finns den med som Samuel Svenssons plan, men står inte att finna dessförinnan.

Stugan är byggd på ofri grund, dvs den står på annans mark. Marken har av hävd förts till Resmo prästeboställe, nu församlingshem, så ägare vid tiden var änkeprostinnan Pihlquist. Platsen kallas för Resmo Malm. Malmen kallades på Öland området där de obesuttna fick uppföra sina bostäder och leva sina liv. Malmen låg på mark som bönder och lantmätare befunnit ”odugelig”. Resmo Malm ligger således mellan åkrar och ängar, kvarnbacke och grustag.

Stugan är en öländsk gård i miniatyr. Germansk kallas stilen ibland. Bostad, mur, lada, fähus och grannens dito omger en stenlagd och således läad innergård. På Öland faller sig byggnationen självklar. Det blåser på Öland ibland!

Både bostadshus och lador är tekniskt enkla men sinnrikt uppförda. Det är nära till berget, så byggnaderna ligger på en murad grund, med betoning på ”mur”. I hörnen och med jämna mellanrum står kraftiga pålar som bär upp takstol och gör det enkelt att bygga väggar av liggande brädor och timmer. Eftersom trä var en bristvara, men även av praktiska skäl, är många väggar murade upp till takåsen. Man isolerade med vad som fanns till hands: tång, spån, jord, och t o m överblivna papper och böcker. Den här stugan har med tiden fått några moderniteter men har ock förlorat andra. Dubbeldörr och fönstrat utedass är knappast ursprungliga. Enligt uppgift har bostadshuset haft innertak och en ”köksgarderob”.

Södra delen av hembygdsstugans stora rum

Alla ytor och rum har praktisk användning, utom finrummet. Köket i söder var allrum. Här sov man, lagade och åt maten, umgicks, handarbetade och finsnickrade. Varje yta och hålrum har utnyttjats till förvaring. I norr finns ännu ett kök. Här är det murade väggar, för att möjliggöra bak och tvätt och bryggning. Djuren togs dock troligen inte in här, vilket skedde på andra ställen – de hade ju en fin lada.

Tvisten i hembygdsstugan med lucka till källaren

Mellan köken, ligger förstugan, eller ”tvisten” på öländska. Det finns en lucka i golvet där, till en rejäl potatiskällare. Varken trappa eller källare passar dock människor med fobier... Finrummet användes bara när det kom främmat'. Gudstron är inpräntad i dess väggar.

Resmo malm ca 1824

Vilka som bodde här på 1800-talet är tämligen okänt. Egendomslösa har gett få avtryck i historien. Enligt ovan karta hette kanske en Samuel Svensson. Från omkring 1920 vet vi mera. Per och Johan August Jonsson kom från Småland att söka sin utkomst på Åkeryds gård i Kleva. För J.A. gick det så bra att han blev arrendator av prästeboställets inägor och gav upphov till klanen Lindqvist. Per och hans hustru Amanda blev bosatta här istället. Per försörjde sig som lantarbetare och ”veterinär”. Amanda var hemmafru. De hade en ko och en gris. Amanda vallade kon i vägkanterna. Medan den betade, stickade hon. Tre barn fick de, Fritz Herman på bilden. Närheten till brodern J.A. och sedan brorsonen Ernst – samt deras gudstro - var nog en förutsättning för att det skulle gå ihop sig. Ernst telning Rune var säkert välkommen när de genom västerfönstret såg honom kånkande på en för stor korg potatis. I gengäld kom Amanda på sin ålders höst ut med saft och mariekex till svettiga lökrensare.

 

Image
 

Amanda o Per o ko framför hembygdsstugans lada

Amanda gick ur tiden 1952, efter att ha varit änka i sjutton år. 1958 eller så samlade Resmo HBF ihop pengar till inköp av stugan. 2009 köptes även marken, så nu står stugan inte längre på ofri grund.

Stugan har kontinuerligt vårdats för att bevara sin karaktär. När några bottensyllar verkade skadade 2011/12 togs råd av experter på Kalmar Länsstyrelse. Panelen måste tagas av för att kontrollera och byta dåligt virke. Vid denna avtäckning, avtäcktes också en helt annan stuga, än den man länge känt. Samma experter och byggmästare från Bloms Torp- & byggnadsvård förklarade då att det egentligen var en timmerstuga från 1700-talet, varvid stugan blev åtminstone 50 år äldre.

Hembygdsstugan blir timmerstuga 2012

Högsuleladan

Något en tidigare ordförande i HBF ville ha gjort innan hon avsade sig uppdraget var, att högsuleladans tak skulle omläggas. Det blev så fint! Gyllene lyste - genom duktigt hantverk - stråtaket, jämnt och fint, vindskyddat och med råghalm på nocken (moning), hållet på plats av hång (ekträn lagda i kors med dymlingar i ene). I gavelspetsarna drakar med tycke av vikingatid.

Högsuleladas uppbyggnad

Namnet högsulelada kommer från det bärande i takkonstruktionen: en stolpe i mitten, som med alla sina delar litet liknar en midsommarstång. Väggarna är i skiftesverk, dvs grova, breda plank är inskjutna liggande mellan uppställda stolpar. De ganska enkla väggarna är byggda på en låg grund av kalksten. Kanske för att hålla stolparnas ändträ och väggarna ovanför markfukten, men också för att skydda ladans innehåll mot vind. Gott om spik är det mycket ont om i en äkta högsulelada. Resmos ska förresten vara byggd i en gammal och traditonell metod.

Nedan bild visar litet av insidan. Den är tagen när högsuleladan städades ur efter midsommar 2011. Bossiga just här Åke Jönsson i keps och Roland Rosenberg utan nåt på huvudet.

 

Image
 

Högsuleladan juni 2011. Åke Jönsson närmast och Roland Rosenberg.

Nunnedalen, fornminnen

Resmo socken är mycket rikt på forna saker. Det hänger samman dels med att trakten tidigt bebyggdes, och dels med att den inte fram till nu varit så hårt exploaterad och moderniserad. Kalmar Länsstyrelse har överansvaret för de flesta mänskligt gjorda fornminnena, och för Alvarets säregna landskap, men flera omhändertas av HBF

Nunnedalskommittén har hand om ett litet annorlunda fornminne. Redan Carl von Linné, omkring 1741, njöt av ett vackert lundlandskap mellan byarna Vickleby och Resmo, nedanför landborgen, längs Alvarets västra kant. Kyrkoherde Bengt Lorentzsson återfann det och samlade de många markägarna för att de skulle tillåta att han gjorde det tillgängligt och märkte upp florans skatter. Han organiserade också en grupp för att vidmakthålla sitt arbete.

 

Image
 

Bengt Lorentzsson

Nunnedalen är numera en ung lövskog på tidigare extensivt betad mark längs Landborgen. Det jämförelsevis begränsade området bjuder på uråldrig kultur och unik natur. Trädfloran domineras av ädellövskog som ek, ask och alm, och hassel. Buskfloran är mycket artrik, med skogstry, berberis, benved, slån, getapel, olvon, skogskornell och även den skyddade gulkronillen. Träd och buskar genomkorsas nästan överallt av murgröna, som stundom bildar gröna, praktfulla salar. Särskilt på våren är blomningen överdådig, med sippor, vivor, hässleklocka och, förstås, hålnunneört. Den senare har fått låna sitt namn till hela dalen. När sommren kommit ser man bl a den mycket sällsynta ullranunkeln. På alvarsidan löper Landborgsleden. Nedanför löper Paradisstigen.

 

Image
 

Blåsippa

Hålnunneört

De kanske mest kända fornminnena i Resmo socken är gånggrifterna. De finns här, men sen måste man åka till Skånes kust eller Västergötland för att se något liknande. Gånggrifterna användes väldigt länge, efter vad vi vet huvudsakligen som begravningsplats, från bondestenåldern ända fram till medeltiden. Nästan lika känd är Mysinge hög, ett mäktigt bronsåldersrös mellan byarna Resmo och Mysinge. Aningen mindre är Gynge hög. Däremellan, båda sidor om vägen, finns många mindre stenrör och liknande, litet yngre än Mysinge hög. Runt Resmo kyrka finns flera fornminnen, bl a en domarring.

Midsommarkommittén

Midsommar 2010

Midsommarafton i Resmo är nog årets största tilldragelse. Från när och fjärran samlas barn och vuxna, med solsken i blick och blommor i famn, för det traditionella midsommarfirandet. I Församlingshemmets trädgård kläs stången med blommor och blader. Ungefär vid pass prick klockan 1 reses den, och barnben fulla med spring får äntligen dansa av sig överskottsenergin. Kaffe, godis och grillrätter ger ny kraft, som bara i någon mån får utlopp i säcklöpning, vedstapling och andra lekar. Därefter dras vinster på lotter som sålts under kaffet. Midsommarfirandet i Resmo avslutas alltid med Ölandssången.

Pigga skidgångare från hela världen

Vårfestkommittén

En mycket gammal tradition är Vårfesten. Ömsevis ordnar Resmo damer och herrar den, (udda år damerna). God mat, levande musik, allsång, tävlingar och alltsomoftast ett särskilt tema präglar festen. Stundom medverkar också en föredragshållare, konferencier eller liknande.

Ett år var temat hattar. Var och en skulle utstyra sig i en hatt eller mössa. Hattfesten är nog den Vårfest som man lättast drar sig till minnes.

Bart Pots, konstprofessorn i socknen, ursprungligen från Groningen, blev så inspirerad av hattfesten, att han kallade alla gästerna till sig för att rita av dem. Sedermera ledde bilderna till en framgångsrik utställning på Ölands muséum på Himmelsberga.

Kroppkaksfest

En höst för några år sedan bjöd karlar från en matlagningskurs, som bedrevs i Resmo Församlingshems kök, HBF:s medlemmar på öländska kroppkakor. Kroppkaksfesten blev den perfekta pendangen till Vårfesten, och blev snart något man inte klarade sig utan. Istället för att fira ljus och fruktbarhet handlar det här om att jaga undan höstens mörker och kyla. Kroppkakor - öländsk snabbmat - är rätt bra på att skänka värme, och de har också blivit allt godare med åren.

Kroppkaksfest 2009

Ibland är det levande musik på Kroppkaksfesten. I brist på det kan man sjunga själv. Det har Fredrik Åsenius gjort ett par år, till Beatles' Yellow Submarine, och fått gott stöd i refrängen:

//:Vi har bra
landskapskroppkakslandslag, landskapskroppkakslandslag
Vi har bra
landskapskroppkakslandslag, landskapskroppkakslandslag ://

Vi blev som ett vid deras fest
Kroppen stinn och däst och mätt
Grädde, lingon, smör och spa'
Förgyllde våran kroppkaka

//:Vi har bra
landskapskroppkakslandslag, landskapskroppkakslandslag
Vi har bra
landskapskroppkakslandslag, landskapskroppkakslandslag :/

Läses, sjunges inte:/
"Oj, vad gott Åke, oj vad gott!"
"Tack så mycket, grabbar!"
"Ta litet till!"
"Himmelskt gott!" /Slut på läsning.

Det inom parentes nedan upprepas svagt eller av bakgrundskör./
Kan låta magen hänga fritt (hänga fritt)
Allesammans (allesamman) har det så bra (har det bra)
Tallrik tom (tallrik tom) och magen full (magen full)
Vi har så bra (har så bra) kroppkakslandslag (haha!)

//:Vi har bra
landskapskroppkakslandslag, landskapskroppkakslandslag
Vi har bra
landskapskroppkakslandslag, landskapskroppkakslandslag ://
.....
Sjung nu ut ordentligt! En försångare hjälper till, förstås.

En liten tillbakablick på kroppkakor, av Fredrik Åsenius.

Kroppkakor har i alla tider fröjdat ölänningens sinne och vidmakthållit hans hull. Kroppkakskoket verkar i de gamla källorna förknippas med början på februari och gärna fet-tisdagen. Kanske var både vinterpotatisen och julegrisen mogen då? Dalpilen, mars 1884, säger i och för sig "...att Ölands kroppkakor skola, för att vara riktigt äkta, innehålla sälkött, ehuru detta vid bristande tillgång af den genuina artikeln ersättes med fläsk". Potatis har förstås inte alltid funnits på Öland, även om kroppkakssugna alltid gjort det. Förut användes till merendels kornmjöl för att klistra ihop... Ja, om det nu var sälkött!

Även blinningar blev tidigt ökända. I januari 1873 skriver tidningen Kalmar:

" — Blinning Utgör ock ett wedernamn på kroppkakor och paltar (d. ä. en anrättning af mjöl och blod, fom föröfrigt behandlas i likhet med kroppkakor), fom fakna det feta innehållet af fläfk eller kött, hwilket annars fåfom en wigtig beftåndsdel måfte i dem innehållas."

Lunds Kalmar Nation av årgång 1917 slog nog rekord vid sitt 100-årsjubileum. De serverade en kroppkaka som var 1½ meter i diameter och bl a innehöll en helstekt gris. Grisen från Öland förstås! Den var tänkt att "...uppskäras av inspektor med äpple i munnen och en blombukett i vardera foten".

Dess snabba bukfyllnad gjorde kroppkaka till utmärkt snabbmat. I Kalmar kunde man 1873 köpa kalla kroppkakor i den hedrade handlare herr Höglinds gård.

Öländska kroppkakor hittar man helst på Öland. 1845 skriver Post- och Inrikes tidningar, att rätten knappt var känd i Stockholm  då. Men Tyskland nåddes lättare än Norrland av den öländska civilisationen. Vatten mera höll ihop än särade ju på den tiden, och i trettioåriga kriget på 1600-talet avnjöts Schweden-knöpfe, säkert kokta i samma vatten. Det av mig äldsta kända receptet kom bara något decennium senare. En Höökenberg utvidgade sin kokbok med kroppkaksrecept på "Fina", "Ordinära" och "Grofva eller s. k. öländska". Han tillägnade boken med varm hand "...alla glada och tarfliga fruar och flickor". Här dock ett recept från 1918 och signaturen "Gammal husmor.":

Föreläsningar

Åtminstone tre gånger om året håller HBF föreläsningsaftnar i angelägna ämnen. Föreläsningsserien är nog inte lika gammal som Resmo kyrka, men har kontinuerligt pågått i alla fall sedan omkring 1905.

Byvandringar

Bykänslan i Resmo socken ingående byar är nästan lika stark som känslan för socknen i sin helhet. Varje år utväljes en by, och en däri kunnig, att presentera byn för omgivningen. Byvandringarna brukar dra stora skaror besökare, särskilt som de med fördel avhålles på sommaren.

2012 var ett speciellt år, då Dr Ludvig Papmehl-DuFay med sina specialkunskaper i traktens äldsta arkeologi vallade runt vandrarna mellan de mest kända fornminnena. - De vilka man ofta ser men egentligen vet alltför litet om.

Ludvig berättar om gånggriften i Resmo, 5 juli 2012

Mysinge hög, stenåldersvandring 5 juli 2012

Några år dessförinnan har avvandrats Gynge - i ölandskungsljusens sken -, Resmo, Kleva och Mysinge. Fast inte nödvändigtvis  i den ordningen.

Gynge byvandring 2009

Ny sockenbok

Omkring 1955 skrevs en hembygdsbok för Resmo socken, för att sammanfatta vad man då visste om dess historia mm. Nu vet man mera. Med målet att komma ut med boken sommaren 2013, har en bokkommitté arbetat för att sammanfatta vad som hänt sedan den förra gavs ut och infoga nya kunskaper om äldre tider man snappat upp från olika håll. Ett delmål är också att illustrera både äldre och nyare saker med flera bilder än man kunde kosta på sig eller hade tillgång till på 1950-talet.

Intervju av saligen bortgångna Yngve o Lilly Danielsson nov 2004.

Bokskrivandet har förstås varit ett mastodontuppdrag, och man får ha all respekt för kommitténs arbete.

...Och så blev den färdig! I mitten av december 2013 trycktes den för att sedan bli utlevererad till läshungriga resmovänner. Tack! Den 18 kl. 11 pressvisning. Därefter, kl. 14 - 18, försäljning till subskribenter, dvs förbeställda exemplar.

Boken har gått åt som kroppkakor! Endast tiotalet ex. återstår nu. Några smärre skrivfel har hittats, och något enda felaktigt årtal har blivit angivet. Vänligen kontakta Anders Åsenius för lista med rättelser. Väldigt få är det! Jag, Fredrik Åsenius, har själv försummat att i kapitlet om socknens alvarmark vederbörligt nämna och tacka Susanne Forslund på Kalmar Länsstyrelse för snabb och utmärkt hjälp med förteckningen över Alvarets blommor.

Låt mig få avsluta redogörelsen över Resmo Hembygdsförenings verksamhet med en bild förmodligen från tidigt 1960-tal. Det är Oskar Andersson och Arvid Gustafsson som gör fint på Gynge kvarnbacke.

Oskar Andersson Arvid Gustafsson kvarnbacken

Editerad av: Rasmus Carling (2018-10-10 14:55:06)